Göteborgsvarvet 2016

Efter Vasaloppsveckorna har jag kommit till insikt. Det blir inget Göteborgsvarv. Mitt fokus sedan jag kom hem i måndags ligger helt på Tjejvättern nu. Det kommer alltså att bli mycket cykel framöver! Något som jag ser fram emot!

När det gäller löpningen befinner jag mig just nu i ett läge där jag känner att kroppen mår bra. Inga skavanker någonstans. De smärtor kring bäckenet som jag hade under större delen av förra året är borta och det är tydligt att det beror på minskningen av löpandet.

Jag har ingen löparkropp. Jag är inget lätt litet snöre som springer runt som på små moln. Varje löpsteg jag tar frestar min kropp rätt mycket. Jag vill dock springa ändå, eftersom Selma gillar det så mycket och eftersom jag själv gillar att springa. Men det kommer att bli i skogen. Ingen hård, stygg asfalt. Inga långpass över 15 km (om jag inte råkar känna för det).

Det är inte så fasligt lång tid kvar till Göteborgsvarvet nu. Det är faktiskt bara tio veckor. Att jag på dessa veckor skulle hinna bygga både distans och asfaltstålighet utan att skada mig är inte särskilt troligt. Och därför väljer jag att sälja min startplats. Vi får se om någon vill ha den. Anmälan är stängd, men jag tror inte att alla platser är upptagna, så intresset för Varvet har nog svalnat lite.

Min strategi i vår blir istället att försöka hinna med tre cykelpass/vecka. Ett längre pass på helgen tillsammans med Älsklingen. En gång i veckan hem från jobbet (blir minst 3,5 mil) och så blir det cykel ner till åkeriet och faktureringen på torsdagarna. Borde funka.

Cykeln lämnas in på service idag, så det kanske kan bli premiär till helgen:).

Jag kommer också att fokusera löpningen på att springa kortare sträckor. Upp emot en mil, kanske strax över. Jag har ju märkt de senaste veckorna att det är lättare att hålla uppe löparmotivationen om sträckorna är kortare eftersom det då känns lättare på alla sätt. Jag kommer att fortsätta lägga in lite intervaller efter ett tag, men inte följa något speciellt träningsprogram. Den närmaste tiden kommer det att bli distansträning för att bygga upp formen mot milen igen.

Kortare löppass kommer också betyda tid för hästarna och ridandet. Så kul!

Det känns som ett bra beslut. Jag känner mig lugn med det. Jag kommer att hinna med allt jag vill hinna med (tror jag). Och det är ingen katastrof om jag missar ett pass eller två någon gång emellanåt.

Kanske känner jag att formen kommer och blir sugen på att springa något lopp. Kanske inte. Vi får se.

Det här ser jag fram emot!