Löprunda med sällskap

Efter att ha tittat på den spännande världscupfinalen i hoppning från Scandinavium var jag sugen på att springa en runda. Jag tänkte ta med lilla taxen också, då hon är så himla pigg, så jag tänkte att det är värt att testa ifall hon tycker att det är kul att springa. Givetvis med stor försiktighet och aktsamhet på hur hon orkade.

Till min stora glädje ville även Älsklingen följa med! Passade perfekt, då jag ändå tänkte springa lugnt med tanke på att det ju var ett tag sedan sist pga förkylningen.

Så jag tog Selma och Älsklingen tog Helga och så gav vi oss iväg. Vi värmde upp med att gå till en början och sedan sprang vi banvallen mot Tvååkersvägen.

Både Älsklingen och taxen orkade hänga på bra, tycker jag. Och jag insåg att det är väldigt lätt att springa ifall man håller nere tempot... Vi sprang drygt tre km innan Älsklingen tröttnade. Helga var inte trött, utan skulle dra i kopplet hela vägen.

Löparsällskap

När vi kom till Linnarpsbacken passade jag på att köra lite backträning och sprang upp, sprang ned till Älsklingen och vände upp igen. Även sista långbacken hem drog jag upp för. Bra med backträning! Det behöver jag verkligen!

Det var kul att springa och kändes väldigt bra, det få bli mer sådant! Det ser inte ut att bli något vidare cykelväder denna vecka, så det kan bli bra att springa istället! Och vovvarna blir ju glada när de får springa! Liksom jag!