Det positiva med förkylning...

Min (tyvärr före detta) chef var väldigt duktig på att se det positiva i allt. Och även försöka få sina medarbetare att göra det samma. Att fokusera på det positiva. Det kan jag tycka är svårt emellanåt. I fredags t.ex. när jag kände att jag hade ont i halsen var jag inte särskilt positiv... Mina tankar var fokuserade på hur jäkla irriterande och orättvist det var att just jag blev förkyld just dagen före Tjejvasan, som jag hade sett fram emot så mycket.

Jag försökte ändå efter ett tag att övertyga mig själv att det var ok att försöka göra mitt bästa i loppet, trots förutsättningarna. Ta det lugnt och känna av kroppen. Jag var tveksam till hur det skulle gå eftersom jag aldrig har tränat med ond hals och inte vet hur kroppen reagerar på det.

Allting gick som tur var jättebra. Jag tog det lugnt från början. Lyssnade på kroppen. Upptäckte att kroppen svarade bra och kunde köra på sista milen. Jag hade alltså varit negativ helt i onödan:).

Denna vecka har varit mindre rolig. I måndags valde jag att jobba hemifrån eftersom datorn var hemma och jag inte ville smitta ner mina kollegor med min förkylning. Detta gjorde att jag kunde sova en timme extra, vilket är bra.

Varje natt sedan förra onsdagen har jag varit vaken under nätterna. Ofta vaknat vid 2-tiden. Hostat, behövt gå på toa, haft svårt att somna om. Detta har lett till att jag har varit grymt trött på dagarna. I tisdags var jag på jobbet igen. Trots att jag inte kände mig ett dugg bättre än i måndags, men det var ju dagen då jag skulle hämta min nya bil, så det kunde jag ju inte missa.

Efter en lång, men intressant genomgång av bilen och dess funktioner kunde jag köra hem och lägga mig, trött som attan. Men bilen är ju fin!

Finbilen!

Tyvärr var det inte mycket nybilskänsla eftersom mitt luktsinne var kaputt. Men det kommer väl, antar jag.

Igår var jag ännu tröttare än tidigare, men jag hade ett möte som jag inte ville missa sist på dagen, så det var bara till att släpa sig till jobbet. Jag var verkligen helt under isen, men fick ändå gjort en hel del tycker jag, så det var inte helt bortslösat.

När jag kom hem hade jag världens rethosta. Hostade i princip hela tiden. Väldigt irriterande! Men när Älsklingen kom hem visade det sig att det fanns hostmedicin i skåpet. Jag tog en klunk och så försvann hostan. Helt otroligt!

Jag tog en klunk före läggdags och har äntligen fått sova en hel natt! Så underbart! För första gången på en vecka kände jag mig nästan lite pigg i morse! Enda nackdelen med hostmedicinen var just att jag inte hostat och därmed hade hals och svalg fullt med slem som behövde komma upp.

Efter att ha fått upp det har jag känt mig rätt ok idag. Jag har även idag jobbat hemifrån. Fått massa grejer gjort! Så skönt! Jag har knappt hostat sedan i morse och jag känner mig piggare än på länge!

Halsen gör inte ont, näsan är varken tät eller rinner, men stämbanden är fortfarande lite påverkade.

Det som är positivt med förkylning är denna tid, när man börjar komma tillbaka. Energin kommer tillbaka till kroppen och man känner sig äntligen pigg igen. Det blir lite som en omstart. Nu är jag snart redo att börja träna igen!

Först ska bara Älsklingen klara av Vasaloppet och jag hoppas innerligt att han slipper min förkylning! Jag vill så gärna se honom gå i mål där i Mora. Det är han så värd efter all träning!