Sidor

lördag 28 februari 2015

Cykla med hund!

Idag var det faktiskt cykelväder! Lugn vind, inte jättekallt (över nollan iaf) och inget is-underlag. Jag hade tänkt att jag skulle cykla själv, men Selma blev så lycklig när jag började plocka fram träningskläderna att det inte gick att motstå att ta med henne.

Jag har inte cyklat med henne förut, så det skulle bli spännande att se hur det funkar. Jag planerade en kortare runda, ca 16 km eftersom jag inte visste hur mycket hon skulle orka i det lite högre tempo som det blir jämför med när jag springer.

Till en början var det lite meningsskiljaktigheter angående vilken sida hon skulle springa på. Normalt sett springer hon ju alltid på vänster sida om mig, men nu var hon ju tvungen att springa på höger sida intill cykeln. Hon gjorde några överspringningar framför cykeln, men överlag höll hon sig på sin plats mycket bra.

Hon sprang på i ett mycket högre tempo än vad vi brukar hålla när jag springer. Dock var jag hela tiden vaksam på hur hon reagerade och hur trött hon verkade. Pulsen var hög, men hon visade inga tendenser till att bli för trött och vilja stanna. Det fick bli en lite kortare runda än vad jag hade tänkt, för att inte överanstränga Selma.

När vi kom till Götriks skola stannade vi och tog dricka-paus. Fast att vi inte vilade många minuter hämtade hon sig mycket bra och vi kunde köra vidare i samma tempo.

Tyvärr blev det väldigt lugn cykling för min del och det är inte möjligt att ha med henne när jag ska cykla i normalt tempo och längre sträckor, men som variation kan det vara kul att cykla med henne emellanåt. Dock vore det nog klokt att ha ett flexikoppel, eftersom kopplet kändes väldigt kort när Selma plötsligt stannade och skulle kissa. Jag hann inte stanna så fort. Dessutom är det bra att kunna reglera längden på kopplet hela rundan, inte bara när hon stannar.

När vi svängde in på vår grusväg släppte jag henne lös så att hon fick springa sista biten själv. Det är ju sista dagen idag som hon får vara lös, då hundförbud inträder imorgon och inte förrän 20 augusti får vi släppa lös henne igen. För att de vilda djuren ska få ha sina ungar i fred.

16,6 km fick vi ihop, Selma var inte överdrivet trött när vi kom hem även om hon sover gott nu. Men hon lade sig inte ner direkt och flämtade, utan ville bara komma in och dricka vatten. När vi springer brukar hon ju sluka varje vattenpöl vi ser, så hon är van vid att få vatten kontinuerligt. Det var inte så lätt för henne att dricka från min vattenflaska, så om vi ska cykla får jag nog ha med mig något bättre som hon kan dricka ur.

Göteborg Horse Show

Igår spenderades dagen tillsammans med gott sällskap i Scandinavium på Göteborg Horse show.

Jag fick mig en glad överraskning när jag insåg att det inte bara var en hoppklass utan två före den mindre intressanta dressyren. Vi hann även gå lite rundor på mässan och för första gången någonsin hade jag inte planerat någon shopping och inte heller blev det någon shopping. Efter att ha fått lite mer ordning på grejerna i sadelkammaren och på mina egna kläder så har jag insett att det inte finns någonting jag behöver till mig själv och mina hästar. Sedan var det väl inte sådär jättespännande mässa heller. Samma grejer som man redan sett förut på andra mässor andra år. Schabrak och benlindor till förbannelse. Alldeles för dyra träns, sadlar i 30000 kronors-klassen och andra för dyra grejer. Men det är ju kul att titta i alla fall!

Första hoppningen som var en tidshoppning var väl inte någon höjdarklass heller. Det var mycket få ryttare som gick in och red mot klockan. Vissa hade till och med tidsfel. Jag tycker att det är så jävla dåligt. Om man inte har tänkt att rida mot klockan behöver man ju inte starta i en tidsklass. Och publiken som har betalt hundratals kronor för att se dessa duktiga ryttare rida bra blir faktiskt snuvad på konfekten, tycker jag! Tur att de iaf fanns en glad tjej som gick in och körde hårt och även vann klassen, Irma Karlsson. Bra ridet!

Andra hoppklassen var också en tidshoppning för sjuåriga hästar. Där har jag mer förståelse för att man kanske inte laddar 100 % med en sådan ung häst. Tysk seger blev det till sist.

Efter den hoppningen var det ungefär en timmes paus. Man skulle kunna ha ätit då om det hade funnits något vettigt att äta. Det som bjöds var McDonalds, pizza och annat skräp, så jäkla tråkigt att det inte finns riktig mat att få tag i! Bara skräpmat och godis i princip! Inte värt att stå i lång kö för!

Efter lunchpausen var det så dags för några timmars dressyr. Ett grand prix-program, dvs alla rider samma program. Har man sett en har man sett alla. Som tur var så var det ju herrarnas stafett i skid-vm, så jag satt och läste på aftonbladets uppdateringar. Tydligen hade svtplay kraschat, så det hade inte gått att se det där ändå. Men jag lyckades hålla mig sysselsatt nästan hela dressyrpasset:)

Ingen av oss som var med var något vidare sugna på att gå runt mer på mässan efter dressyren, så istället drog vi till en italiensk restaurang där vi äntligen fick mat efter en dag med mackor, yoghurt och bananer. Sedan var man ju mätt så att det räckte!

Vi var rätt nöjda när vi vände kosan hemåt och var hemma någon gång efter kl sju på kvällen. Ganska lagom dag!

Något som var mycket märkligt i Scandinavium var att det var rätt svårt att få tag i biljetter till fredagen, men när man sedan kommer in i arenan är nästan varannan plats tom. Så vart tar biljetterna vägen? För det är väl ingen som köper en biljett och sedan struntar i att gå dit? Inte hälften av publiken iaf???

Nästa år är det världscupfinal, då gäller det att vara framme när biljetterna släpps så att man får en bra plats!

torsdag 26 februari 2015

Sooooooool!

Denna dag har faktiskt bjudit på sol! Som om mitt gnäll-inlägg från i tisdags hjälpte:).

Jag jobbade hemifrån idag, så det var ljust ute och uppehåll när hästarna fick komma ut vid kvart i sju.

Fick gjort mycket där jag satt i lugn och ro och jobbade. Under tiden kom och gick solen. När det så var dags att ge sig ut på lunchlöprunda med Selma så var det ganska grått och jag tänkte att det nog skulle kunna bli regn iaf.

Men det höll upp under hela rundan! Vi sprang bort till grushålan, bort mot 153:an, svängde in mot Timmerkullen, tillbaka till grushålan och en sväng rumt Obbhult.

Det flöt på bra med löpningen, det brukar det göra på denna, min favoritrunda. Lite blåsigt var det ju, men vad gör det när man har torra kläder och skor:)

När vi kom hem fick vi faktiskt se både sol, blå himmel och påskliljor som börjar växa. Ett riktigt humörhöjarpass!


Och nu när våren närmar sig med stormsteg börjar också funderingar kring de två blivande altanerna ta form. Ska ut och mäta och räkna i helgen!

tisdag 24 februari 2015

Irriterad!

Det är inte mycket som går bra för mig just nu. Inte på jobbet, där jag i tre dagar brottats med IT-problem. Helt fascinerande att de system som ska hjälpa oss i arbetet istället skapar merarbete! I just det här fallet visade det sig att man i dokumenthanteringssystemet inte kan ha en innehållsförteckning som täcker exakt en hel sida för då hoppar första kapitlet ner en rad, samtidigt som text i dokumentet skrivs ihop och bokstäver tas bort VARJE GÅNG MAN SPARAR DOKUMENTET. Är det 2015 i år??? Sådant ska bara inte få förekomma!

Så lösningen på problemet var helt enkelt att ta bort rubriker (för jag har ju lagt till rubriker för att det är kul, inte för att de behövs) eller lägga till ("rubrik 14, Detta skrivs pga tekniska problem"). Jag har verkligen inget tålamod med sådana grejer!

Hemma då. Sovit för lite, vaknade pisstrött i morse. Den helvetes diskmaskinen som inte funkat sedan jul funkar fortfarande inte trots att teknikern varit här igen, skruvat isär hela maskinen och bytt prylar i den.

Och så detta förbannade regnande! Det regnar ta mig fan alltid numera! Det är sjö ut till hästhagen. Det går inte att köra ut ensilaget med skottkärra i hagen för allt är en jävla lervälling och det blir omöjligt att föra fram skottkärran. Inte ens högst upp på kullen är marken förskonad från leran. I morse vände till och med hästarna på väg ut till hagen och sprang in igen. Jag förstår dem! Själv ville jag bara gå och lägga mig och sova tills solen skiner igen.

I eftermiddags såg det dock lite bättre ut och när jag tog in hästarna så var det faktiskt uppehåll. Jag vågade hoppas på att det skulle bli ett löparpass i uppehållsväder för en gångs skull.

Men jag hann bara värma upp så började helvetesregnet igen. Horisontellt. Motvind.

Intervaller stod på schemat ikväll och jag hade lyckats lägga in ett intervallpass i Garmin-klockan via Garmin Connect.


Det var ju fantastiskt att det fungerade i alla fall. Riktigt bra funktion! Klockan sade till ifall jag låg i rätt tempo eller inte och höll koll på intervaller och gåvila. Nöjd med det.

Men det var ett riktigt pissväder som sagt och på tredje intervallen hade jag både motvind och uppförsbacke, men slet på och lyckades precis hålla mig på rätt tempo.

Efter det var jag så irriterad att jag bara sprang på ren ilska. Sista intervallen kändes faktiskt riktigt bra! Sedan ville jag bara hem och försökte springa på rätt bra på nedvarvningen också.

Ja, jag vet att man inte kan påverka vädret, men jag är så jäkla trött på att ständigt ha pisseblöta skor och kläder blöta ända in till underkläderna. För att inte tala om allt jävla snor som produceras i min näsa så fort jag kommer utanför dörren. Vad ska det vara bra för???

Jaja, löpningen gick bra iaf om man tänker bort vädret. Kroppen kändes fin. Svarade bra på det höjda tempot.

Och så det bästa idag; Charlotte Kallas guld! Vilken tjej! De stackars norskorna hade Inge Glid som vallare. Tråkigt för dem (hehe).

måndag 23 februari 2015

Simmat

Ikväll körde jag in till Håsten för lite simning. Jag var där lite före vuxenkvällen, för jag tänkte att det kanske var lugnare i motionsbanan då. Det var det inte.

Förra veckans lugn berodde nog på sportlovet och att många då var bortresta. För nu var det knökat igen. 

Men det gick ändå bra eftersom alla visade hänsyn och simmade på rad istället för i bredd!

När klockan var lite mer än halv åtta var bassängen nästan tom och de sista 200 meterna simmade jag helt ensam i motionsbanorna. Skönt!

2000 m fick jag ihop. Jag tyckte dock att klockan fastnade några gånger och visade samma sträcka flera gånger. Men jag är inte helt säker... Det kan vara jag som har dåligt minne också...

söndag 22 februari 2015

Första löprundan med Garmin Forerunner 920 xt

Efter att SMHI i flera dagar lovat sol idag såg jag fram emot ett fint söndagspass i skogen. I verkligheten blev det så att det igår kväll kom en massa snö, säkert en decimeter som under natten hade komprimerats ihop eller smält bort. Solen lyste med sin frånvaro.

Men vad spelar vädret för roll när man är superladdad för att springa med sin nya klocka:).

När jag kom ut duggregnade det lite lätt. Selma och jag tog Obbhultvägen upp mot Flähult. När vi svängde in i skogen där så började det falla snöflingor stora som dasslock. Vägen var hyfsat fri från snö och på väg upp i skogen såg det helt ok ut.

Men när vi kommit upp för Flähultsbacken och upp i högre terräng slog snön till! Nästan 10 centimeter som gjorde det blött, kallt och svårsprunget.

Snö!
Jag hade ju Nimbus-dojjorna på mig och inget fäste som gjorde sig för detta underlag. Jag höll på att gå omkull flera gånger och halkade rätt rejält. Men på något konstigt sätt lyckades jag hålla mig på fötter.

Till sist kom vi så ute på asfalt igen och vände hemåt. Då hade det börjat regna lite mer och utmed Ya-sjön började det att blåsa en hel del. Verkligen superväder!

Men vi kämpade på i blötan och fortsatte att följa asfaltsvägen hem. Mest för att slippa det värsta slasket, men också för att kroppen nu behöver vänja sig vid asfalt inför Göteborgsvarvet.

Rundan kändes helt ok. Lite väl svårsprunget i snön, men kroppen kändes ändå helt ok.

Efter passet körde jag lite yoga för att få ordning på höftpartiet.

Min nya klocka mäter lite nya saker utöver tempo, sträcka och puls. Nämligen kadens, vertikal rörelse och markkontakttid. Även denna verkar dock var lite väl positiv, speciellt om man tittar på kadensen. Jag tror inte att jag snittar på 164 steg/min, utan att jag är betydligt långsammare. Jag får räkna nästa gång. De andra siffrorna är lite svår att bedöma. Vad är bra och vad är dåligt? Men efter några löprundor kan man ju jämföra sig med sig själv iallafall.

Mitt VO2max kunde den också räkna ut och idag sa den att det värdet var 39. Vet inte vad det säger heller, men som sagt, det blir ju kanske spännande att jämföra med sig själv över tid.

Min återhämtningstid förlängdes till 62 timmar. Undrar vart det kommer att sluta. Det verkar ju som om den bara bygger på gårdagens återhämtningstid. Och vad baserar den de värdena på? Inte kan det vara så att man ska ligga i soffan i 3 dagar???

Nu ägnar jag eftermiddagen åt skid-VM och stafett-sprinten. Heja Sverige!

Och som för att retas lite kom nu också den efterlysta solen fram....

lördag 21 februari 2015

Skid-VM och annat kul!

Idag vaknade jag äntligen utvilad och pigg! Skön känsla efter senaste veckans extrema trötthet!

Jag har nu levt mitt första dygn ihop med min Garmin Forerunner 920 xt och hunnit testa en del funktioner.

Det första som testades var stegräknaren som nog är lite väl positiv jämfört med andra stegräknare jag har använt.

Efter stallsysslorna hade jag skrapat ihop ca 2500 steg. Efter frukost tog jag med Selman och gick en runda. Det utlovade regnet hade inte riktigt hunnit börja så jag tänkte att det kunde vara skönt att komma ut en stund. Och bra för Selma att få rasta sig eftersom jag hade crosstrainer på träningsplanen idag.

Vi gick drygt 6 km och då tyckte klockan att jag redan hade kommit upp i 10000 steg! Lite väl positiv som sagt...

Uppvärmd och klar efter promenaden drog jag fram crosstrainern, ställde in klockan på inomhusträning, drog på träningslistan på Spotify på rejäl volym och körde igång.

På klockan höll jag koll på pulsen, som visade sig ligga rätt högt. Jag körde på rätt bra också. Benen kändes starka och det var kul att köra på i takt till musiken! Rätt nöjd med det passet!


Efter det körde jag lite styrkeöningar, som jag har fuskat med lite det senaste. Jag var ju igång ordentligt med styrkan i januari (pga skadan), men på senare tid har jag prioriterat bort det. Men det är bara till att ta tag i det igen!

Efter träningen och en god lunch kunde jag med gott samvete sätta mig i soffan och kolla på VM i Falun. Tjejernas lopp var ju superspännande! Så grymt bra kört av Kalla! Men Johaug var ju helt otrolig! Mycket duktig skidåkare! Sofia Bleckur på 5:e-platsen var ju också grymt bra! Tycker dock lite synd om Anna Haag som är förkyld och inte kan delta. Så jäkla trist på hemmaplan och allt!

Lite senare på eftermiddagen var det så dags för herrarna. Vilket tråkigt lopp! Ingen som drog iväg, utan bara lurpassande hela vägen. Hellner försökte förvisso, men det gick tyvärr inte väl. Inga svenska medaljer där, inte heller några norska.

Mer skidor blir det imorgon då det är dags för sprint-stafetter. Heja Sverige!

Imorgon blir det även långpass. Eller långt och långt. Efter min skada håller jag nu på att bygga upp distansen igen och ska försöka få ihop 13-14 km. Klockan min säger dock att jag ska återhämta mig i 35 timmar till, men det tar jag med en nypa salt. Om man skulle vila så länge skulle det ju inte bli mycket träning...

fredag 20 februari 2015

Garmin 920 xt

Jag vann ju såklart ingen klocka i Runners World's tävling så jag bestämde mig för att jag skulle köpa en. Jag har kollat pricerunner noga för att se vart den kostar minst och ifall priset verkar vara på väg ner. Igår bestämde jag mig. Nu ska jag ha den!

Det var outdoorexperten som låg bäst till prismässigt tillsammans med två andra företag, men av någon anledning valde jag just dem. Kl 08:47 igår fick jag kvitto på min beställning. Kl 11:49 får jag besked om att klockan är skickad och idag kl 13:38 får jag SMS om att jag kan hämta den på mitt utlämningsställe. Snacka om snabba leveranser! Stort plus på det!

Jag hade ju inte riktigt räknat med att jag skulle få den innan helgen, så detta blev ju en mycket positiv överraskning!

Fin-klockan!
Direkt när jag kom hem var jag ju såklart nyfiken på klockan och dess funktioner så jag pillade ur den ur kartongen och satte igång den innan jag skyndade ut till de stackars hästarna som stod ute i snöfallet.

Först var det de vanliga inställningarna som skulle göras. Födelseår, språk, kön, vikt (i pounds???) och längd (i foot???). Jag ville ju såklart inte ha miles, pounds och foot så jag letade efter den inställningen ett bra tag innan jag hittade den. Det borde man väl också ställa in som första inställning kan jag tycka... Men, men det blev ju bra till sist!

När jag var klar med hästarna fortsatte jag att kolla inställningar och annat och har nu kopplat upp den mot datorn så att den nu har nätverket installerat och kan koppla upp direkt mot Garmin Connect så att man inte behöver göra det manuellt.

Skoj skoj. Det går också att göra aktiviteter inomhus som då inte GPS-registreras, vilket är superbra när man kör crosstrainer. Då kan jag ju hålla lite koll på pulsen där också. Dessutom kan jag skapa egna aktiviteter (exempelvis crosstrainer då) ifall de inte redan finns. Det som finns är löpning (inomhus/utomhus), cykel (inomhus/utomhus), simning (Open water/bassäng) och triathlon. Räcker ganska långt:).

Imorgon ska jag nog testa crosstrainern. Det ska ju bli regna hela dagen imorgon (eller kanske mer snö) så det blir ingen utomhusträning iaf. Det blir en bra helg det här!

torsdag 19 februari 2015

Vårtrött, redan?

Denna vecka har gått lite i trötthetens tecken. Igår när jag kom hem från jobbet (och även på jobbet) kände jag mig otroligt trött. Jag hade ju tänkt att åka och simma på kvällen, men när jag somnade i soffan redan halv sju insåg jag att det inte var något smart drag. Istället gick jag och lade mig vid åtta-tiden. Somnade med en gång och sov ända till 00:36 då jag vaknade av att Älsklingen snarkade.

Jag hade inte en chans att somna om så jag tog mitt pick och pack och gick till gästummet istället. Sedan sov jag gott till kl 06 då klockan ringde. Hemjobbardag idag. Så skönt att kunna sova en timme extra!

Jag släppte ut hästarna och gick sedan in för att äta frukost och börja jobba. Vi lunch tog Selma och jag en löptur. Det var så härligt väder när jag släppte ut hästarna, ganska varmt och helt vindstilla. Det hade ändrat sig till vi kom ut och skulle springa! Det blåste lite grann och duggregnade.

Till en början kände jag inte av det så mycket, men vid ca 3,5 km fick jag motvind och horisontellt regn rakt in i ögonen. Sådär kul, men jag kämpade på. Efter ca 5 km sprang vi in på en grusväg som var helt mjuk av tjällossning. Det gjorde inte löpsteget bättre eller lättare på något sätt, tvärtom.

Men vi kom iaf hem till sist och hade lyckats avverka ca 7,5 km. Det bästa med passet var att jag inte hade några känningar av min tidigare skada. Inte ens efteråt då jag suttit ner. Och då prioriterade jag ändå bort yogan. Känns riktigt bra!

I tisdags sprang vi backintervaller. 6 st i backen upp från bäcken. Ca 200 meter. Det kändes också riktigt bra. Och när jag joggade ner kändes tekniken faktiskt lite bättre. Backträning är helt klart bra! Och skonsamt ska det visst vara också!

Nu kan jag köra på med intervaller på tisdagar, vilket känns riktigt bra! Göteborgsvarvet närmar sig och det hade varit kul att få upp farten tills dess.

Åter till tröttheten. Trots tio timmars sömn inatt är jag återigen grymt trött och kommer snart att somna framför TV:n. Klockan är inte ens åtta än. Kan det vara vårtrötthet? Såhär tidigt? Jag hörde i och för sig att det snart är metrologisk vår här nere på Västkusten och att vi rent metrologiskt inte har haft någon vinter än. Men jag brukar ju inte bli sådan här förrän i slutet av mars när vi ställer om till sommartid och man får gå upp en timme tidigare.

Jag hoppas att det är tillfälligt och snart går över. Får försöka sova lite extra i helgen!

Trött!

måndag 16 februari 2015

Försöker försöker försöker



Idag stod det simning på schemat och jag hade bestämt mig för att köra teknikträning med fokus på frisim.

Jag gick på frisimmet direkt, men det är svårt, så svårt. Visst lyckas jag emellanåt att simma en hel längd, men då är jag så andfådd att jag måste vila för att kunna fortsätta. Irriterande!

Jag vill ju hitta lugnet och bara kunna ligga och mata fram och tillbaka. Istället blir benen fulla med mjölksyra och trötta. Jag sprattlar nog för mycket med dem. Måste vara därför jag blir så trött.

Körde iaf försök efter försök efter försök men idag blev det inte bättre. Morr!

Om man ska fokusera på det som ändå gick bra så är det väl vattenvanan som börjar komma. Känner mig avslappnad i vattnet. Dyker obehindrat, vänder hit och dit osv.

Frustrerad är jag, men det är bara till att fortsätta träna träna och träna!

söndag 15 februari 2015

Löparsöndag

Mina höft-/bäckenproblem har såklart lett till att löpningen har fått stå åt sidan ett tag och det har mest blivit "känna-efter"-pass. Så att springa ett långpass som jag brukar på söndagar var inte att tänka på idag. Dock hade jag planerat en 12-km-runda, lagom långt idag.

Det var ungefär samma väder som igår. Grått och kallt, någon plusgrad bara. Jag sprang banvallen västerut. Lite mer snö hade smält undan och det var lite lättare att springa i början än vad det var i torsdags. Sedan var det ingen tjällossning heller, vilket gjorde att underlaget var riktigt bra efter snön.

Tanken var att bara lunka på i jättelungt tempo, men det gick väldigt lätt i början. Inte förrän sjätte kilometern insåg jag att jag hade haft medvind hela vägen fram dit eftersom jag plötsligt fick ganska rejäl motvind. Sedan var det motvind hela vägen hem.

Banvallen blir grymt tung när man har motvind, speciellt eftersom den lutar uppförs en hel del. Det är inget som syns, men det känns ordentligt. Men jag kämpade på hela vägen hem, upp för helvetesbacken också.

Kroppen kändes ok. Visst är jag tvungen att köra yoga efteråt för att ens kunna röra mig, men det gör ändå inte ont när jag springer. Så vissa framsteg har helt klart gjorts. Det verkar som om jag pallar att springa tre gånger per vecka iaf om jag tränar alternativt de övriga dagarna.

Sällskap på löpturen - som vanligt!
Imorgon blir det simning. Då har jag tänkt att ägna tiden helt åt teknikträning när det gäller frisimmet och simma så mycket frisim som möjligt för att bli bättre på det!

lördag 14 februari 2015

En lyckad premiär och en misslyckad...

Igår tog vi fram grillen för första gången det här året. Älsklingen hade marinerat lite skinkschnitzel, så jag tog fram grillen och ställde in grillkolen i huset så att de fick torka till lite.

Grillmaster Selma!
Igår bjöds det på snöfall och lite snålblåst. Det är sådant väder det brukar vara när vi premiärgrillar. Som tur var så gick det rätt så snabbt att grilla, jag hann inte ens märka att Älsklingen var ute innan han kom in igen.

Det var grymt gott med grillat kött! Alldeles för länge sedan sist...

Jag var grymt trött igår och släckte sänglampan efter en kort stunds läsning kl 22. Inte förrän sju vaknade jag första gången idag! Och så fort jag blundade så slumrade jag till igen och kom inte upp förrän 8. Måste vara nytt rekord! Vet inte när jag sov så länge senast. Antagligen behövdes det.

SMHI hade ju lovat bra väder idag, så jag var ruskigt sugen på att cykla en sväng. Jag började dock med att fixa hos hästarna. Släppte ut dem, mockade och gjorde rent golvbrunnen som kläggat igen med ensilage. 

Därefter åt jag god frukost, havregrynsgröt med nötter, russin, hallon, blåbär och jordgubbar. MUMS!

Efter frukost klädde jag på mig alla cykelkläder. Det var runt noll grader, så det behövdes en hel del kläder. Jag var väl uppvärmd när jag hade fått på mig alla kläder. Dags för årets premiärtur!

Bästa cykeln!
Jag cyklade åt Linnarpshållet och hann inte ens komma 50 meter innan cykeln gled iväg på isen som låg på grusvägen. En vurpa! Första vurpan på den cykeln. Det gick dock bra, inga skador. Jag tänkte att det nog blir bättre längre fram, men när jag kom till Linnarps-vägen var det blankis och jag gav upp och gick tillbaka hem med cykeln och tog av mig alla kläder. Surt! Jag som var så jäkla sugen på att cykla! Men vintern har uppenbart inte släppt sitt grepp ännu.

Så jag ägnade mig åt tråkiga hushållssysslor istället. Jag hade tre par gardiner att stryka, lägga upp och hänga upp som jag inte hunnit med sedan jul. Eller snarare inte hittat orken och motivationen. Men nu blev det äntligen gjort! Slängde lite julblommor också som vissnat sedan länge.

Älsklingen började städa så sedan fick jag slutföra, men nu är iaf huset städat och fräscht. Jag pustade dessutom alla fönster på andra våning. De var inte så farligt smutsiga. De såg ju för jävliga ut efter stormen i januari, men nu hade det värsta saltet och skräpet regnat bort. Men det var ändå gött att få rena fönster. Dock var fönsterskrapan lite trött så nu får den stå på laddning tills imorgon då jag tänkte ge mig på fönstren på första våning. Duktigt värre:).

I eftermiddags körde Älsklingen och jag in några kärror ved och sedan gick vi en runda med Selma i skogen innan jag tog in hästarna. Det är ju ljust ute länge nu! Snart ända till kl 18. Gött! Den mörka tiden på året är inte så lång ändå...

fredag 13 februari 2015

Lite skidåkning

I eftermiddags tog jag skidorna och drog till Åkulla för att åka lite. Det är stor skillnad på att åka på den där konstsnön jämfört med förra helgens natursnö i Björnrike. Det glider mycket bättre. Både framåt och bakåt. Dessutom är det ju betydligt mera lättåkt eftersom det knappt finns några backar att tala om.

Till en början gick det inte så bra och jag trillade faktiskt i en uppförsbacke då det gled lite för mycket bakåt. Det var lite halvkrångligt att komma upp på fötter igen eftersom jag inte fick något fäste, men det löste sig. Däremot slog jag i knäet och det ömmade ett tag.

Efter ett tag gick det dock bättre och bättre. Det var jag som åkte förbi de andra som var ute i spåret. Det var inte så jättemycket folk, som tur var. Det kändes roligare och roligare och vips hade jag åkt en mil, vilket var målet för dagen så då vände jag hemåt igen.

Överkroppen börjar kännas starkare nu, både i simningen och på skidorna. Det är en rätt skön känsla! Konditionen är det ju inget fel på. Blev knappt andfådd förrän jag drog på lite mer på de sista varven.

Det är fantastiskt att ha sådana här åkmöjligheter när det faktiskt inte är någon vinter att tala om. Förutom i spåret så är det barmark överallt. Dock snöade det litegrann, vilket ökade vinterkänslan något. Oavsett vilket så är det bra träning!

Längtar tillbaka!
Till helgen har SMHI lovat fint väder. Kanske kan det bli en cykeltur i det fina vädret... Och lite ägnande åt hästarna. Den som lever får se!




torsdag 12 februari 2015

Garmin Forerunner 920 xt

Jag har funderat länge och väl på att köpa en ny Garmin-klocka. Ett tag var jag inte på 910:an, men jag visste ju att det snart skulle komma en uppdatering av den som heter 920. Och nu har den kommit och funnits på marknaden ett tag.
Bild lånad från Garmin

Dock tycker jag att det är lite väl mycket pengar att betala nästan 5000 kr för en klocka. Lite snål är man allt. Är den verkligen värd de pengarna?

Nu när klockan har funnits ett tag börjar det trilla in recensioner och jag hittade faktiskt en blogg som skrivs av en triathlet som har skaffat sig en sådan klocka. Och när jag läste det första inlägget om klockan och vilka funktioner den har blev jag ju ännu mer intresserad av den!

Det är ju inte bara en GPS-klocka, den har ju även samma funktioner som de populära aktivitetsarmbanden. Man kan alltså följa precis vilken aktivitetsnivå man har, hur man sover osv. Den funkar också att använda i vatten, både i bassäng och ute i öppet vatten. Såklart finns det även cykel- och löparfunktioner.

Mitt intryck av Garmin är att deras produkter är grymt bar. Jag köpte ju min forerunner 410 i början på mars 2012. Jag har väntat ett tag på att den ska börja krångla så att jag måste köpa en ny:). Men det gör den inte. Den har inte krånglat någonting öht under dessa tre år! Det enda som varit lite knepigt är pulsbandet, som jag inte använder så mycket längre. Det har fått lite konstiga pikar på 240 i puls och så skaver det så förbaskat. Men t.ex. batteriet har inte blivit ett dugg svagare. Kan köra upp till tre träningspass (beroende på längd såklart) innan den behöver laddas och då stänger jag aldrig av den mellan passen. Jag är helt klart grymt nöjd med den!

Dessutom är ju Garmin Connect ett grymt bra verktyg för att analysera och titta på sina pass. Där har man full koll på vad som händer.

Anledningen till att jag funderar på en ny klocka är dels att jag vill ha alla funktioner i en klocka. Nu använder jag min Garmin Swim när jag simmar och 410:an till allt annat. Dels är jag väldigt intresserad av de funktioner 920:an har utöver GPS:en.

Det enda som hindrar mig att gå loss och köpa är pengarna. Jag väntar lite på att den ska sjunka i pris. Just nu ligger den som billigast runt 4500 kr.

Men igår öppnade sig en annan möjlighet. När jag hade simmat klart kom en badvakt fram till mig och frågade om min Garmin Swim. Vi pratade om hur den funkar osv. Och jag sa att jag funderar på att köpa ny klocka så jag kan tänka mig att sälja den ifall han var intresserad. Och det var han! Jag fick hans telefonnummer så att jag kan ringa honom när jag har bestämt mig. Då sjunker ju "priset" på den nya klockan ifall jag kan få ut pengar av den gamla. Kanske kan det också finnas någon som är intresserad av att köpa 410:an också. Då blir det ju en helt annan situation!

Så nu väntar jag på att dragningen i Runners Worlds tävling om en klocka ska visa att jag inte vunnit (vinner aldrig sådana tävlingar) och efter det är det nog väldigt troligt att jag slår till.... Den som lever får se!

Simning

Igår hoppade jag äntligen i vattnet igen efter två veckors uppehåll. Tänk att jag har börjat se fram emot simningen. Längta efter den. Jag, som bara för 1½ år sedan avskydde allt vad simning heter.

Avskyn mot simningen hängde nog ihop med de skräckupplevelser som jag hade i simskolan när jag var liten. Simskola i juni i iskallt vatten i Skällingesjön. Det var aldrig varmare än 15 grader och jag minns bara att jag frös, frös och frös. Inga trevliga minnen. Detta gjorde ju också att jag var en ganska dålig simmare med usel teknik.

Det gick ju inte snabbt att simma i början och det tog ett antal tillfällen innan jag lärde mig att simma bröstsim med huvudet i vattnet. Många kallsupar blev det. Men det var jäkligt kul när det plötsligt funkade och jag märkte att det gick bättre och bättre att simma.

Sedan gick jag crawl-kurs förra våren. Tyvärr var jag inte tillräckligt vattenvan för att kunna ta till mig kursen på ett bra sätt. Men sedan dess har jag kämpat med det jäkla crawl-simmet och nu kan jag faktiskt simma en 25-meterslängd utan att få panik. Det går långsamt, men framstegen kommer allt eftersom!

Dessutom märker jag att jag har utvecklat bröstsimmet något enormt och faktiskt numera tillhör skaran som simmar om istället för att själv bli omsimmad. Bra utveckling!

Igår bestämde jag mig för att enbart simma bröstsim. 2 km var målet. Och det kändes riktigt bra när jag hade gjort första 5-hundringen på ungefär en kvart. Tack och lov var det inte riktigt lika mycket folk i bassängen. De där nyårslöftes-människorna börjar nog droppa av nu. Det blev bara lite stökigt när fyra grabbar hoppade i och körde crawl med huvudet ovanför vattnet och mest sprattlade och rörde upp vattnet. Men de simmade bara några få längder innan de tröttnade och försvann. Sedan blev det väldigt lugnt och skönt!

Jag kände mig väldigt stark i kroppen när jag simmade och tycker faktiskt att jag simmade riktigt bra. En timme ganska exakt tog det att simma de två kilometerna och då hade jag kort paus efter varje 5-hundring. En riktigt skön genomkörare blev det!

Nästa tillfälle ska jag koncentrera mig lite mer på crawlningen och vattenvanan. Tar med mig mina hjälpmedel (fenor, dolme och flytplatta). Och så tänker jag boka ny tid med min alldeles egna PT. Nu känner jag mig redo för att ta nästa steg i utvecklingen när det gäller simning!

söndag 8 februari 2015

Helg i Björnrike!

För någon vecka sedan bokade Älsklingen och jag en stuga i Björnrike. Torsdag till söndag. Vi skulle möta upp Christoffer och Hanna som redan var där så att Älsklingen hade någon att åka utförs med. Själv hade jag längdskidorna med mig och såg ett fyra dagars träningsläger framför mig.

För att få ut så mycket skidåkning som möjligt av resan beslöt vi oss för att köra upp under natten till torsdagen. Det hade varit en mycket bra idé ifall vi hade slutat jobba vid lunch och sovit några timmar innan avresan. Nu blev det inte så. Älsklingen var hemma 21:30 och fram tills dess for jag runt med den sista packningen och fixade allt som behövde fixas inför resan.

Vid 22-tiden kom vi iväg och körde Selma till Läjet där hon skulle spendera helgen. Tyvärr fick vi inte tag i någon stuga som tillät hundar.

Så 22:30 lämnade vi Läjet och drog norrut. Älsklingen körde hela vägen (envis som ett troll). Jag sov några få timmar, mest orolig slummer. Litade inte helt på att han skulle följa GPS:ens förmaningar...

Det var rätt bra att köra på natten eftersom det i princip inte fanns någon trafik där ute på vägarna. Inte en massa idioter som ska köra om till varje pris trots blankis på vägen och inga köer bakom folk som inte vågar köra i vinterlandet.

Någonstans mellan Mora och Sveg började temperaturen att sjunka ordentligt och det började frysa på rutorna på bilen. -30 stod bilens temperaturmätare på! Sådan kyla har nog jag aldrig upplevt tidigare!

Men fint var det! Månsken och snö!
Månsken och vinterland
När vi äntligen kom fram till Björnrike vid 8-tiden på torsdags-morgonen så hade temperaturen stigit till -19, vilket kändes helt ok.

Vi bjöds på frukost och sedan drog vi ner till receptionen för att kolla ifall vi kunde få stugan lite tidigare än kl 15 som var utlovat. Och det kunde vi! Jippi!

Älsklingen hämtade ut sina skidor och liftkort, jag lämnade in mina skidor på proffsvallning.

Så fort vi kom in i stugan gick Älsklingen och lade sig (eftersom han inte hade sovit sedan kl 06:00 dagen före). Jag kollade runt lite i stugan som hade det mesta man kan tänkas behöva. Jag blev riktigt nöjd när jag hittade ett våffeljärn! Jag hade ju varit sugen på våfflor ett bra tag!

Utsikt från stugan!
Jag kände ingen ro till att sova utan slängde istället på mig kläder och tog med mig skidorna upp till spårcentralen. Det gick verkligen uppför! Jag tänkte att det inte var så långt, vilket det inte var, men det gick ju spikrakt uppåt! Men efter en stunds slit kom jag så äntligen fram till spårcentralen!

Det var fint väder och bra före! Jag tog mig an det längsta spåret, 7,5 km. Det gick först utför ganska mycket och varje utförslöpa avslutades med en skarp kurva, där många spårat ur så det var omöjligt att hålla sig på benen.

Brant även i skidspåret...
Efter utförslöporna gick det uppför. Det fastnade lite snö under skidorna som gjorde föret lite trögt. Inte helt nöjd med proffsvallningen, men å andra sidan steg ju temperaturen från ca -15 till -2 så det var ju inte helt lättvallat.

Efter klättringen hittade jag förbindelsevägen till Vemdalsskalet och följde den ett tag.
Mot Vemdalsskalet
Det var väldigt fint där uppe i spåret!

Utsikt!

Mer utsikt!
När jag kört ca 2 km på det spåret började det plötsligt luta väldigt mycket utför och jag insåg att det skulle bli väldigt mycket uppför ifall jag valde den vägen. Nattens brist på sömn började göra sig påmind, så jag valde att vända tillbaka och köra klart 7,5 km-spåret istället. Så jag fick ihop drygt en mil den dagen.

När jag kom tillbaka till stugan satte jag igång bastun, gick ner till ICA och handlade lite, slängde ihop lite våffelsmet och fixade våfflor när Älsklingen kom tillbaka från backen. Gott!

MUMS!
På kvällen åt vi jättegod mat på restaurang och Älsklingen drog vidare på "efterfest" medan jag traskade hemåt och rasade i säng. Det var längesedan jag var så trött! Somnade med en gång och sov som en gris så gott som hela natten!

Nästa dag vaknade jag utvilad och tog den här gången bilen till spårcentralen. Körde den här gången två varv på 7,5:an. Blev hungrig och åkte hem och tog lite lätt lunch. Sedan hittade jag inte orken till att ta mig ut igen. Det var rätt blåsigt och svåråkt.

Tredje dagen (igår) körde jag ett varv på 7,5:an på förmiddagen, sedan åkte Älsklingen och jag bort till Vemdalsskalet och spårcentralen där. Det var riktigt oväder igår. Blåsigt och snöfall. Vi drog ut på 1-milsspåret. Det började uppför, men det var inte lika slingrigt och svängigt som spåren i Björnrike. Det var faktiskt mycket mer lättåkt, tyckte jag. De utförsbackar som kom var väldigt snälla. Dock var det lite svårt före pga nysnön. Älsklingen fastnade med skidorna och vurpade raklång ner i snön. Slog i ett revben i fallet, men körde vidare.


Vurpa!
Vi åkte vidare på milspåret och det var verkligen jättefint! Fin natur, mycket att titta på. Tyvärr dålig sikt, annars hade vi haft en fantastisk utsikt också. De sista kilometerna började det snöa ännu mer och det kändes som om man fick ett ton snö i munnen. Bara till att stänga:). Men ändå en härlig runda och ett bra avslut på helgen.

Vi hade tänkt åka lite skidor även idag, men kände oss rätt nöjda efter gårdagen och satte istället klockan på halv sex och kom iväg i bra tid hemåt. Det kändes rätt lagom att vara iväg fyra dagar. En vecka blir lite långt, tycker jag. Lättare att komma iväg och få häst-, hus- och hundskötare när man inte är borta så länge.

När vi körde ner från Björnrike mötte vi två danskregade bilar som inte kom upp för backen, Det hade ju snöat lite på natten och de hade förmodligen inga dubbdäck. Hela vägen tog de upp... 

Idag var det mer trafik. Framför allt norrut. Vi mötte en bil i en kurva som fick släpp, men lyckades hålla sig kvar på sin sida! Och så var det massor med idiotomkörningar. Det var visst en olycka på E45:an och det är inte svårt att gissa varför. Idioter i trafiken!

Vi kom iallafall hem helskinnade, fick mat när vi hämtade Selma och nu har vi packat upp allt, börjat få upp värmen i huset och kan snart gå och lägga oss för att snart börja på en ny vecka! Utan snö...


måndag 2 februari 2015

Kontraster!

Efter en jobbvecka i full fart var det skönt med helg! I lördags kom Hanna och vi stack ut en runda med hästarna. Jag tog med mig Pelle på promenad, men det var helt värdelöst att gå på grusvägen pga snön som var blöt och bara fastnade i hovarna. Höga styltor blev det! Lite surt att inte ha snösulor, men hade jag lagt på snösulor så hade det förmodligen inte kommit någon snö och Herr Bus hade tagit av sig sina skor på löpande band. Vi får vänta in barmarken helt enkelt.

Vi tog oss i alla fall upp till Obbhultvägen som var saltat och fri från is och snö. Så det blev en kort runda till grushålan och tillbaka. Lite sol och frisk luft fick vi!


Nöjd Pelle på promenad!
Igår började dagen med tjejfrukost hos Therese som bor i stan. En kul tradition vi har i tjej-gänget. Vi försöker träffas ungefär varannan månad och turas om att bjuda på frukost eller annat kul.

Väl laddad med energi tog jag sedan bilen (innehållandes en springsugen Selma) till fästningen och så sprang vi en runda längs kusten. 

Till skillnad från hemma så var där barmark. Rätt häftigt att det går att åka två mil västerut och så får man barmark och känner sig långt från vintern.

Vi följde strandpromenaden bort till Kusthotellet, sedan vidare mot Apelviken, där vi sprang ut på stranden. Det är något speciellt med att springa på en strand. Egentligen drömmer man väl om att springa på stranden en varm sommardag iförd bikini. Enda problemet med den drömmen är att det inte funkar att springa då pga två saker; det är för varmt och att innanlåren skaver mot varandra så att man får skavsår:)

Då var det betydligt bättre att springa där igår! Solen bröt faktiskt fram lite grann och i medvinden kändes det som om det snart skulle kunna bli vår. Selma såg en massa roliga pippi-fåglar som hon ville jaga, så jag fick springa snabbt där ett tag...

Ut i vattnet skulle hon. Och lägga sig för att bada. Och dricka.
Hmmm, vattnet smakar lite konstigt här...
Hon insåg ju rätt snabbt att det inte gick att dricka saltvattnet. Men bada kunde hon ju göra. Dock ville jag inte släppa ut henne i vattnet ifall hon skulle dra iväg. Jag hade ingen lust att springa i själv och hämta henne!

På span efter pippi-fåglar!
Vi sprang upp till asfaltsvägen igen och rundade Södra Näs. Sedan blev det motvind. Men inte så farligt ändå. Tungan blev lite kall, annars helt ok.

Kroppen kändes bra. Inga krämpor någonstans för ovanlighetens skull! Det gick riktigt bra att springa, faktiskt. Härlig känsla! Nästan 9,5 km fick vi ihop innan vi åkte hem igen.

På kvällen firade vi Äsklingen som fyller år på onsdag. Smidigt nog slog vi ihop oss med hans systers barns kalas, eftersom det ändå är samma personer som träffas. Vi behövde endast bidra med lite fläskfilé att äta.

Det har ju varit SM-vecka förra veckan också. Tyvärr har jag inte tittat så mycket, men flera personer jag känner har pratat om draghundarna som tävlade i helgen. Så jag blev lite nyfiken på hur det såg ut. Så jag satte igång svtplay och tittade. Det ser ju hur kul ut som helst när de åker skidor med sina hundar! Hade definitivt kunnat vara en sport för mig och Selma (som älskar att dra) om vi bara hade haft lite mer snö här...

Min och Selmas sport...?