Sidor

tisdag 28 juli 2015

Sjukstuga

Så jäkla "kul" att vara sjuk på sin semester! Älsklingen blev sjuk förrförra fredagen (17: e juli) och har sedan dess mest legat i soffan och haft ont i halsen och hostat och snörvlat. Eftersom jag inte blev sjuk på hela veckan trodde jag att skulle klara mig, men förra torsdagen så började det kännas raspigt i halsen och lagom till vi satte oss i bilen mot Stockholm började halsen göra riktigt ont.

Under tiden i Stockholm kände jag dock inte av någon feber eller så, mest hes och ont i halsen. Dock vaknade jag i söndags och kände mig riktigt risig.

Tillbringade dagen i soffan. Ont i halsen, hostandes och allmänt energilös.

Igår kände jag mig lite piggare efter en morgondusch. Men efter att ha ätit frukost insåg jag att det skulle bli ännu  en dag i soffan.

På kvällen grejade jag lite ute hos mina odlingslådor. Plockade jordgubbar. Vattnade. Gallrade bland rotsakerna. Sedan orkade jag inte mer och gick och lade mig.

När jag vaknade i morse kände jag mig dock bättre och tog faktiskt en svamprunda. Skogsluft gjorde gott!

Sedan dess har jag varit igång så gott som hela dagen. Halsen gör inte ont, men jag är fortfarande hes och får mina hostattacker. 

Älsklingen har väl blivit något bättre också, så nu kan vi nog orka göra något vettigt med resten av semestern!

måndag 27 juli 2015

En 50-åring på resa - Skansen

Vi intog vår frukost på hotellets uteservering i strålande sol. Så skönt att få känna lite värme den här värdelösa sommaren! Enda smolket i bägaren var väl att jag hade börjat få ont i halsen och insåg att jag inte skulle slippa undan Älsklingens helvetesförkylning.

Utsikten till frukost
Nu hade jag inte planerat några mer aktiviteter, så vi resonerade oss fram till att ett besök på Skansen kunde vara kul. Älsklingen och jag hade ju aldrig varit där, så det skulle bli spännande.

Vi checkade ut från hotellet och tog bilen mot Skansen. Det är helt uppenbart att det inte är meningen att man ska ha någon bil när man befinner sig i Stockholm, för det fanns ju ingenstans att parkera. Till sist hittade vi en parkering där vi kunde klämma in oss och vi fick gå en bit för att komma till Skansen.

Vi traskade omkring där inne. Hittade Allsångs-scenen.

Ingen Allsång nu
Älsklingen hittade också kanonerna...

Hmmm...
Älsklingen och Thomas suktade efter turridningsponnyerna.

Hade ju varit kul att få rida lite...
Älsklingen och Carina hittade styltor

Koncentrationen på topp!

Vildsvinsbak
Renarna

Vargarna

Vildsvinskultingar
Vicenter
Det var faktiskt ganska mysigt att traska omkring på Skansen. Alla djur var inte lika lätta att få syn på, men vi fick se en hel del spännande ändå som lappugglor, lodjur och järv.

Vi insåg också att vårt hotell låg mittemot Skansen.

På andra sidan vattnet låg vårt hotell
Vi tog varsin mjukglass också, den första (och kanske enda) för i år. Dock var det lite "fusk" med den där glassen och rånet var ju inte direkt välfyllt!

Fuskig mjukglass
Trötta, glada och nöjda lämnade vi sedan huvudstaden bakom oss och körde hemåt. Då kom också regnet. Det regnade rätt ordentligt på sina ställen så farten fick anpassas, vilket gjorde att det tog lite längre tid än vad som var tänkt.

När vi lämnat av Thomas och Carina for vi vidare till Läjet för att hämta Selma som vi såklart saknat under resan!

När vi väl var hemma hade jag nästan tappat rösten och hade grymt ont i halsen. Det var så gött att få komma i säng och få sova ordentligt utan krav på att någon väckarklocka skulle ringa!

Gårdagen tillbringades på rygg i soffan. Jag var inte alls pigg och idag känner jag mig rätt risig också. Så jävla typiskt att behöva bli sjuk på semestern!

Men vädret är ju ändå piss, så man hade ändå inte kunnat göra något vettigt. Bra dock att vi fick denna härliga helg i Stockholm! Så himla kul det var!

En 50-åring på resa - Gryningsritten

Något yrvaken var jag allt när klockan ringde, det hade ju som sagt inte blivit många timmars sömn. Men jag visste ju vad vi skulle uppleva, så motivationen var stor. Jag drog på mig ridkläderna, tryckte i mig en banan och mötte upp Carina i hotellkorridoren.

Eftersom vi bodde så nära Häståkeriet behövde vi bara traska rakt över Gärdet för att komma dit. Så smidigt!

Kaknästornet kl 05:20 på morgonen
När vi kom till stallet var där full aktivitet och vi fick tilldelat våra hästar. Jag fick lippizanern Castello och Carina fick det ungerska halvblodet Pajkos. Castello var en flugskimmel som verkade jättetrevlig där han stod i spiltan. Dock gillade han inte att jag spände sadelgjorden, men det är ju rätt få hästar som gör det.

Vi gick ut och satt upp i paddocken. Fick hjälp med pall och sadelgjordsspänning. Vi traskade några varv runt där innan vi fick vår turordning och red iväg ute på Gärdet.

På väg mot stan!
Vädret var ju helt perfekt också! Strålande sol, lagom varmt så att det räckte att ha på sig endast en tunn långärmad tröja över pikén. Castello hade en något stolpigare och kortare skritt än vad Bosse har, så det var lite annorlunda. Jag märkte direkt att han inte var någon häst som hetsar upp sig för något och det kändes så skönt att bara kunna slappna av där uppe på hästryggen och skritta på långa tyglar.

Jag såg de som sågade med tyglarna och hackade med sporrarna i sidorna på sina stackars hästar och jag har lite svårt att förstå varför? Detta är turridningshästar som går turer så gott som varje dag med olika ryttare på olika nivåer. Det är ingen jäkla dressyrtävling om vilka hästar som kröker bäst på nacken. Jag tycker det är bättre att låta dem gå i den form de verkar trivas med och släppa lite på den "riktiga" ridningen. Bara få njuta av allt runtomkring.

Vi travade Karlavägen uppåt. Praktiskt med grusvägar när man rider, dock tyckte jag inte det var lika trevligt när vi promenerade där kvällen innan i sandaler...

Vi red sedan förbi Humlegården.

Hum hum i Humlegården...
Vi red längs Kungsgatan.

Kungsgatan

Det var riktigt häftigt att rida i centrala Stockholm på gator och i trafikljus. De enda som var uppe var vi, hästarna, taxibilar, varubilar och tiggarna.

Vi traskade vidare över Hötorget och bort mot Kungsträdgården.

Hötorget

Fönstershopping

Kungsträdgården
Det fanns några grejer som Castello inte gillade och det var brunnslock, de undvek han nogsamt, och så skrittade han på lite bättre när det kom lastbilar eller bussar. Men utan att göra något dumt eller bli hysterisk. Så gött!

Vi fortsatte vår färd ut mot Gamla stan och red förbi Riksdagshuset och Slottet.

Riksdagen i bakgrunden
Vår guide (som också hette Carina) tog ett fint kort på mig och Carina framför Riksdagshuset.

Carina och jag på våra skimlar!
Vi red också ut på Riddarholmen ett varv innan vi vände tillbaka hemåt.

Utsikt från Riddarholmen
Vi red tillbaka till Gamla stan och passerade bl.a. Storkyrkan där Älsklingen och jag var på bröllop för ett antal år sedan...

Storkyrkans ingång
Sedan kom vi upp till Slottsbacken och där blev vi attackerade av fyra busslass med japaner! Vilken märklig känsla! Vår guide skulle ta kort på oss så vi ställde upp oss framför slottet och japanerna blev helt galna. Det skulle fotas och vi skulle vinka och göra tummen upp. De skulle stå bredvid oss och "hålla" i hästarna medan de blev fotograferade. Riktigt märklig känsla, men kul att man kan göra så många människor glada:).

Jag och min vita springare var populära motiv:)
Vi fick tråcklat oss loss från de fotograferande japanerna och fortsatte vår ritt mot Strandvägen. Där fanns också grusade promenadstråk som vi kunde trava på. Vi svängde sedan upp vid Berwaldhallen och tillbaka till Gärdet för den avslutande galoppen.

Tillbaka där vi började
Här ville guiden rida sist för att hålla koll så att inget hände. Jag och Castello låg som nummer två. Det var den lugnaste galopp jag någonsin ridit i grupp. Min häst hade inte bråttom i den gångarten heller:). Tyvärr fick vi sakta av lite för tidigt pga folk som var i vägen (på den markerade ridvägen). De var helt döva också eftersom de inte ens såg sig om när vi kom galopperandes, vilket hördes rätt bra. Men det blev en bra avslutning på en helt underbar ritt! Vi skrittade tillbaka till stallet.

Carinas häst hade inte heller bråttom:)
Tillbaka i stallet kravlade vi oss ner från hästarna och gjorde i ordning dem för att sedan släppa ut dem i hagarna. Man var ju rätt stel efter 2½ timmar i en inte helt bekväm sadel. Hade lite känningar i vänsterhöften. 

Detta var något av det häftigaste jag har gjort på hästryggen och jag kan verkligen rekommendera den här ridturen till alla jag känner som har lite ridvana. Såhär i efterhand tror jag faktiskt att Älsklingen mycket väl hade kunnat följa med eftersom hästarna var otroligt lugna.

Det var ett riktigt trevligt sätt att få se Stockholm på, lite sådär från ovan och det var en häftig känsla att rida mitt i stan bland trafik och turister.

En riktigt bra present att ge bort också! Bra tips för den som inte kan komma på vad man ska ge bort!

Alltihop avslutades med kaffe och macka, men då avböjde Carina och jag och traskade istället tillbaka till hotellet, våra "gubbar" och hotellfrukosten. Den satt riktigt gott!

En 50-åring på resa - resan till Stockholm

I våras fyllde en av mina vänner, Carina, 50 år och då fick hon en hemlig resa utav mig i present. Sedan dess har hon undrat vart denna resa skulle bära hän. Det enda hon fick reda på var att hon skulle utsättas för några av sina rädslor, göra något annorlunda och ha roligt under tiden. Hon hade också fått ett tidsschema med lite kryptiska aktiviteter, såsom "naturupplevelse" och "kulturell aktivitet" och en medföljande packningslista. Inte heller Carinas man Thomas visste vad vi skulle hitta på.

Så i fredags morse hämtade vi upp dem vid kl 7 på morgonen (Carina är ingen morgonmänniska, så det var en utmaning för henne...)

Vi kollade över packningen så att alla grejer var med. Självklart fanns det saker i packningslistan som inte behövdes, t.ex ficklampa, flytväst och cykelhjälm, allt för att dölja vad vi skulle hitta på :). Sedan for vi vidare mot vår första destination, Isaberg.

I Isaberg finns det många saker man kan hitta på, t.ex. åka höghöjdsbana och cykla downhill. Just dessa aktiviteter försökte vi skrämma Carina med att hon skulle få göra (hon är höjdrädd också), men det var ju älgsafari vi skulle få göra.

Dock så hade de missat vår bokning ("du bokade ju så tidigt", var förklaringen, men jag förstod inte riktigt vad det hade för betydelse???), så vi fick gå i parken själva, utan att behöva betala. De var också väldigt hjälpsamma när vi insåg att vi hade glömt kaffemuggar till vår fika och jag var törstig, så de bjöd också på en flaska vatten.

Vi traskade iväg till älgparken och det var ju väldigt informativt ändå, även om vi inte hade någon guide med oss, eftersom det fanns en massa informationstavlor om älgar och andra djur. Vi hittade rätt snart älgarna där i hägnet.

Mäktiga djur!

De hade två nyfödda kalvar också. Men pga att jag glömde fokusera kameran rätt så fick jag inte med dem på bild. De låg iofs bara och sov nästan hela tiden.

Carina är ju lite rädd för älgar, så det var ett bra sätt för henne att lära sig lite mer om dem och få se dem på nära håll:).

Vi satt intill älgarna och fikade och det var faktiskt riktigt mysigt. Solen skymtade fram mellan molnen ibland och då blev det riktigt behagligt.

Vi åkte vidare mot nästa mål, Gränna, där vi skulle inta lunch. De flesta lunchställen öppnade kl 12, så vi gick runt och kollade lite nere i Gränna hamn. Små mysiga butiker, caféer och restauranger låg där överallt.

Vi hamnade till sist på ett ställe där vi åt lite god lunch med kycklingfilé för Thomas, Carina och mig och Älsklingen valde strömming. Mätta och goa satte vi oss i bilen för att ta oss vidare till nästa destination.

Carina avskyr att flyga, så självklart skulle vi besöka flygvapenmuseet i Linköpning så att hon fick konfronteras med sina rädslor. Det blev rätt tyst i bilen när vi körde fram mot parkeringen...

Vad ska hända här???
Men, det var ju inte så farligt, bara ett litet musei-besök. Vi tittade på och fascinerades av alla dessa flygplan, hur de byggdes i början på 1900-talet och hur de var konstruerade. Intressant också att då många av planen konstruerats av svenska ingenjörer och hur Sverige låg så långt i framkant när det gällde just flygplan (militära).

Planen var stora och det var massor av olika konstruktioner, vissa snyggare än andra... "Tunnan" måste iaf ha varit någon av de fulaste...

Kan vara det fulaste som någonsin konstruerats!

Det fanns även intressanta utställningar om hur synen på Sveriges försvar har varit genom tiderna, med tillhörande typiska hem under de olika årtiondena.

Gillade den här!
Älsklingen har hamnat i 90-talet.
Vi kollade även in i flygsimulatorn och på den upphittade DC-3:an.Vi avslutade med en liten fika och glass innan vi for vidare till vår slutdestination, Villa Källhagen ute på Gärdet i Stockholm.

Vi slappade lite och snackade och jag var ju bara tvungen att berätta för Carina varför vi skulle gå upp kl 5 morgonen efter. Dels för att jag aldrig skulle få upp henne så tidigt annars, men även för att jag har hållit på detta så länge så jag kunde ju inte låta bli att berätta att vi skulle ut på gryningsritt i centrala Stockholm på morgonen!

Efter att vi duschat och piffat till oss tog vi oss in till "stan". Blev upplysta av en busschaufför att man"faktiskt måste göra rätt för sig, precis som på restaurangen" när vi försökte åka buss. Åh, fan! Skillnaden är väl att restaurangen har en kortläsare så att man kan göra rätt för sig, men det fanns minsann inte på bussen! Jaja, det gjorde oss gott att gå lite efter fem timmar i bil under dagen och det tog ju inte särskilt lång tid att hitta till O´Learys.

Märkligt nog var det nästan helt tomt. Inte bara på restaurangen, utan även på gatorna. Antar att Stockholmarna hade flytt staden såhär mitt i semestern.

Mycket god mat fick vi där, det bästa jag har ätit på restaurang på länge. Det enda man kunde klaga på var det röda vinet som inte var någon höjdare, men det gick ju ner. Mätta och nöjda traskade vi tillbaka till hotellet och kom väl i säng vid 12-tiden. Gött att veta att man skulle upp fem timmar senare. Men det var det ju värt.

Sömnen blev inget vidare för min del. För det första var det ett helt täcke i sängen. Jag avskyr att dela täcke. Det blir alltid så varmt och obehagligt. Sedan tjötade Älsklingen ett tag (jag hörde ju inte för jag hade öronproppar). Sedan var han tyst i fem sekunder och därefter började han snarka... Sista gången jag tittade på klockan så var den 02:37 och kort därefter ringde väckarklockan!


onsdag 22 juli 2015

Rullskidor, simning, ridning och växthus

Igår tog jag äntligen tag i rullskidorna igen. Jag tog bilen till Grimeta röv och åkte Källängsvägen därifrån. Det är väldigt bra asfalt där och så är det oftast inte så mycket trafik.

Jag körde mot Källäng med vinden i ryggen. Gick jättelätt och smidigt. Dock en del trafik. Några bilar som körde snällt (inte så lätt att stanna med de där rullisarna) och några som inte ens verkade se mig utan bara körde på i full fart ända intill mig.

När jag hade kört 2,7 km var det dags att vända och då fick jag smaka på motvind. Det var inte lite motvind! Det var nästan så att jag åkte tillbaka av vinden när jag stakat fram. Jag fick inte fram stavarna riktigt som jag ville heller och vinden tog dem, vilket var lite otrevligt eftersom jag riskerade att sätta dem fel. Men jag kämpade på och tog mig tillbaka till bilen. Mör i armarna!

Idag tog jag bilen in till Simstadion och var där när de öppnade kl 06:30. Jag var första tjej i bassängen och snodde åt mig en egen bana. Slut på trängslen i motionsbanorna, nu är jag "proffs" :).

Jag fick snabbt sällskap av en kille på samma bana och när jag stod och vilade insåg jag att det var en kollega. Samma kollega som tipsade om pulsbands-bh:n. Han slängde ur sig några tips om armtagen, som jag tyckte var bra, men jag vet inte ifall jag tog till mig dem något vidare... Jag simmade på med mina övningar. Fenor och dolme, bensparkar och armtag. Tror att det går lite framåt iaf.

Rullskidandet kändes av och jag blev trött efter ett tag så jag avslutade med lite bröstsim.
Fina simstadion!

På vägen hem körde jag om Kvantum och köpte lite frallor till Älsklingen så att han skulle bli mindre gnällig...

Jag var lite trött på förmiddagen och när Älsklingen började prata om växthuset var jag inte riktigt sugen, men till sist släpade jag mig ut. Det kändes lite hopplöst eftersom vi inte fick ihop vare sig dörren eller fönstren. Men efter att Älsklingen fått fundera lite så löste vi faktiskt alla problem och jag kunde börja fylla på med kanalplast.

Men eftersom jag hade bestämt med min hyresgäst att vi skulle rida fick jag avbryta jobbet och ge mig upp på hästryggen istället. Inte mig emot.

Vi tog rundan via Linnarpsvägen, gärdsvägarna nedanför Mute backe och sedan Obbhultvägen hem. Det var otroligt mycket blinningar idag, de var på oss precis hela vägen och de stackars hästarna var jätteirriterade. Det var lite klabbigt ute, vilket inte gjorde saken bättre. Men vi fick galopperat lite. Första galoppen ute i naturen med Bosse på länge och han skötte sig perfekt. Riktigt lugn, långsam galopp och inga studstendenser. Den hästen, alltså, han är verkligen min "once-in-a-lifetime-häst"!

Bästa kusen! (bild från i måndags)
När hästarna var klara fortsatte jag med växthuset och fick faktiskt ihop det! Helt otroligt! Det trodde jag inte när jag började idag. Jag var faktiskt på väg att slå ner det med släggan i ren frustration!

Men nu står det där!

Mitt fina växthus!
Jag flyttade in mina fem tomatplantor som har fått stå ute och pinas i vindar och kallt väder. Fixade till dem så att de fick bra stöd och vattnade dem. Hoppas att de ska trivas och ge massor av tomater!


Tomater på g
Det blev ganska varmt därinne när jag stängde fönster och dörren. Vill ju inte att äckelsniglarna ska komma in där! Nu återstår att se hur länge det där växthuset står kvar. Hoppas att det överlever någon storm iaf...

måndag 20 juli 2015

Åkulla bokskogar från hästryggen

Jag har funderat ett tag på att ta med mig Bosse till Åkulla på en ridtur. 

Idag kände jag att det var dags. Lite spännande att se ifall han fortfarande tycker att det är lika kul att åka släp som för fyra år sedan, då han senast åkte.

Helt sanslöst vad tiden går, men senast jag hade en häst i mitt släp var när grabbarna flyttade hit sommaren 2011. Sedan dess har det bara åkt möbler och saker som ska till tippen i det.

I vanlig ordning stod hästarna i skogsdungen en bit bort i hagen när jag skulle hämta dem. Där står de alltid på sommaren för att fly insekterna.

Pelle hade tappat sin grimma och flugpannband. Dessutom hade han skav efter pannbandet så han får vara utan pannband i år igen. Jag ger upp!

Antagligen äter de inte lika mycket gräs nu och så har det nog förlorat lite kraft, för sadelgjorden var väldigt lättspänd idag. Och så fick jag spänna in bröstan ett hål. Goda tecken! Då har Bosse alltså inte haft munkorgen på.

Jag slängde på honom sadel och träns samt lädergrimma och sedan var det dags att lasta. Eftersom jag nästan alltid har åkt själv ned mina hästar i släpet har jag lärt dem att gå in själva. Väldigt smidigt då jag kan stå kvar utanför och stänga bakom dem lugnt och säkert.

Jag lät Bosse ta sig en titt, han gick upp på rampen och så fastnade han där. Istället för att bråka, backade jag ut honom och gick ett varv på gården. Sedan försökte vi igen. Han gick då på direkt och jag kunde stänga bakom honom. Så jäkla gött!


Det gick bra att köra till Åkulla. Trots mycket kurvig väg stod han still som ett ljus! Duktig kille!

Väl framme vid friluftsgården gick det lugnt och fint att lasta ut och han var hur cool som helst. Spanade lite, men helt avslappnad. 

Jag gick något varv med honom på grusplanen och kunde dra sadelgjorden ett extra hål mer än tidigare i sommar!

Vi skrittade banvallen österut. Helt underbart var det i skogen!


Härliga grusvägar, sjöar gömda bakom träden.


Vi skrittade och travade och såg inte till en enda blinning! Knappt några flugor heller. Det blåste lite, så det höll dem nog borta.

Det vi såg var däremot massor av vildsvinsspår! Tur att han inte verkar bry sig om det. Min gissning är nämligen att vildsvinen ligger och trycker alldeles i närheten av alla vandringsleder. De har ju bökat ända intill lederna, där det går, cyklar och springer folk hela tiden. Lite förvånande eftersom de brukar vara rätt skygga djur...

Vi svängde över mot Svartråvägen och tillbaka mot Åkulla. Vi tog oss utanför kommungränsen...




Och så funderade vi på vilket håll vi skulle ta.


Till sist tog vi en skogsstig med stenar och rötter som ställde krav på hovarbetet. Vi kom ut på banvallen igen och styrde kosan mot friluftsgården.


Han var hur lugn som helst hela rundan och jag är så nöjd med honom! En helt otrolig häst!

Summering av Crawl-kursen

Jag måste bara skriva om hur jag upplevde min andra crawlkurs som jag gick för några veckor sedan.

Det var åtta tillfällen, måndag till torsdag i två veckor. Mina upplevelser från den första crawlkursen jag gick för ca 1½ år sedan var ju inte de bästa. Jag fick aldrig till crawlet ordentligt och var inte tillräckligt vattenvan för att kunna ta till mig träningen på ett bra sätt. Dessutom var vi ganska många i gruppen, upp emot 12 st om jag inte minns fel och man fick i princip ingen individuell feedback på vad man gjorde för fel eller rätt när man simmade. Så jag kände att den kursen inte riktigt gav mig det jag hade räknat med.

Den här gången så var vi bara sju personer med på kursen, vilket gjorde att vi fick massor av individuell feedback hela tiden på vår simning. När vi simmade in med bröstsim fick vi feedback på det och jag lärde mig nya grejer på det också, vilket har gjort att jag simmar ungefär 15-20 sekunder snabbare per 100 m nu, utan att anstränga mig mer. Jättekul!

Vi körde ett fåtal övningar under hela kursen. Ganska enkla. Benspark på sidan med huvudet i vattnet och andning på sidan. Samma övning med rotation. Bensparkar med platta, med och utan fenor. Armtag med dolme. Och några till. Enkla övningar som vi körde och gjorde bättre och bättre för varje gång. Man behövde aldrig känna att det kom något svårare innan man hade lärt sig det första.

Det här med dolme var ju ganska spännande. Jag har undvikit att simma med dolme för jag har inte gillat den överhuvudtaget. Jag har bara kommit några meter innan jag fått panik och känt att den har tryckte ner mig i vattnet. Helt plötsligt kunde jag slappna av, simma med den och koncentrera mig på armtagen! Jag fattar inte hur det gick till! Och nu tycker jag att det är ganska trevligt att simma med den!

Jag kände att jag lärde mig massor under de här två veckorna. Vissa saker vet jag att jag måste träna vidare på, t.ex. att få till armtagen ordentligt så att jag kommer framåt utan att det blir en massa bubblor omkring armarna, benspark utan att böja knäna, vrida på huvudet vid andning och inte lyfta. Osv. Men tack vare att det var ett fåtal övningar är det lätt att komma ihåg dessa och fortsätta köra på när man tränar själv.

Sista veckan blev jag lite sliten i kroppen, det kändes att jag hade simmat många dagar i rad och de sista gångerna kände jag att jag inte orkade hela vägen, men jag är ändå så otroligt nöjd med det resultat jag fick av denna kurs!

Jag tycker att vår tränare "Ica" var jättebra och jag fick ut väldigt mycket av alla pass vi körde! Jag tycker också att alla i gruppen utvecklades otroligt mycket på denna korta tid. Fördelen med att köra intensivkurs är ju att man inte hinner lära sig felaktigheter mellan gångerna, nackdelen var att man blev trött och inte riktigt hann smälta allt.

Men jag tycker att jag har fått en mycket bra grund för att fortsätta med mitt crawl-kämpande och jag kommer faktiskt att gå vidare och träna tillsammans med Varbergs sim till hösten i gruppen "Vuxen-crawl fortsättning".

Att lära sig simma ett nytt simsätt "på gamla dar" är en väldigt tuff utmaning. Speciellt om man, som jag, inte är riktigt vän med vattnet och bekväm med att man inte kan andas när man vill. Att tro att man blir en super-crawlare efter en crawl-kurs är att tro för mycket. Många små steg och förbättringar varje träningspass tar en vidare mot en bra simteknik.

Min utmaning i simningen är koordination, känsla och balans. Tre saker som jag har mycket svårt med. Det där med "känsla" tycker jag är alldeles för luddigt. Jag vill ha svart på vitt vad jag ska göra för att det ska fungera. Koordination och kroppskontroll är också jättesvårt. Jag tror att min kropp gör helt andra saker än den faktiskt gör...

Efter den här kursen kan jag också konstatera att det finns otroligt många i bassängen som borde gå en crawl-kurs. Det är många fel som begås:). T.ex.. korsande armar och ben som är mer lodräta än vågräta. Jag har lärt mig att inte titta på andra lika mycket som jag gjorde tidigare, då majoriteten av de som simmar tyvärr har ganska dålig teknik.

Det var helt klart värt att gå den här kursen, den har tagit min simning framåt med stora kliv och nu ser jag fram emot en fortsättning här i höst. Kanske kan jag ta mig igenom Vansbro Tjejsim nästa år crawlandes! Det är iaf målet. Sedan får vi se när jag når dit!

Morgonen är min prime time!

Gick upp kl 6 idag, vaknade faktiskt tio i och kände mig utvilad. Lyssnade efter om det regnade, men det verkade lugnt. 12 grader "varmt" idag, den 20 juli... Jaja, det är ju inte för varmt iaf!

Jag åt en frukost bestående av havregrynsgröt med jordgubbar, russin och hasselnötter, lite mjölk till den och två ägg. Sedan borstade jag tänderna och hämtade cykeln. Väskan med simgrejor packades igår och cykelkläderna låg klara på sängen. Ett bra sätt att spara tid på morgonen!

Jag for iväg på cykeln mot Simstadion. Det var regn i luften, men jag höll mig torr. Fick kryssa mellan vattenpölar eftersom jag inte har några skärmar på min fina Bianchi och därför skvätter det upp kallt vatten på ryggen om man kör i vattenpölar. Inte kul!

Jag körde via Källäng och Hunnestad, vilket är den kortaste vägen. Närmare 2 mil blev det.

Enligt SMHI var det västliga vindar som gäller idag. Inte mycket vind på väg in till Simstadion, lite lagom sådär och jag tänkte att det blir gött med medvind hem sedan.

Jag kom till Simstadion så att jag var färdigduschad och klar att hoppa i vattnet lagom till vattengympan var slut. SKÖNT! Fick en hel bana för mig själv!

Jag körde enbart bröstsim idag, eftersom jag inte fick med mig alla hjälpmedel i ryggsäcken. Den var tung nog ändå att ha på ryggen.

Det roliga är att mitt bröstsim kraftigt har förbättrats efter att jag fick en del tips om hur jag ska simma på crawl-kursen. Jag simmar ungefär 15-20 sekunder snabbare per 100 m nu utan att jag tar i mer. Helt otroligt! Kul också att jag simmade snabbare än en och annan crawlare med teknikproblem:).

Jag körde 1 km, tyckte att det kändes lagom idag. Sedan var det dusch och på med cykelkläderna igen och cykla hem.

Utsikt från Simstadions cykelparkering
Jag tog strandpromenaden söderut, fick kryssa mellan promenerare, hundägare och löpare. Alla på olika sidor av vägen. Tänk vad enkelt det hade varit om alla höll till höger hela tiden... Men det är väl inte meningen att livet ska vara enkelt.

När jag kom ut i Apelviken kunde jag trycka på lite mer, det var ju bredare väg där och inte lika mycket folk. Jag fortsatte ner mot Södra näs och tog sedan cykelbanan söderut. Vi Läjets södra infart körde jag in mot Himle.

Jag stannade i Himle och tog en gel, kände att jag började bli lite tom på energi. Jag tryckte i mig två bananer innan jag cyklade från Simstadion, men det hade ändå gått några timmar sedan frukosten.

Vägen hem gick vidare över Tjärby och Grimeton innan jag svängde in på Linnarpsvägen och nästan var hemma. I backen upp mot Linnarp kände jag att det motade rejält i benen, så jag tog lite sportdryck för att orka sista djävulsbacken hem. Fy, vad jag hade mjölksyra i benen! Jag trodde inte att jag skulle komma upp för backen! Jag var så trött och benen fungerade knappt! Men det gick bra och jag kunde äntligen pusta ut hemma! Såg att jag fick upp pulsen i 185 slag där, det måste vara väldigt nära max, jag har nog aldrig haft så hög puls när jag har cyklat tidigare, inte ens på spinningpass!

2, 5 mil blev sträckan hem, så totalt 4,5 mil cykel idag!

Det var så gött att få träna ordentligt och jag kände mig energifylld när jag fått pusta ut efter cyklingen. Inget magont eller andra problem på vägen. Bara skön träning! Det är helt klart så att min bästa tid på dagen är på morgonen, då jag med en bra frukost i magen kan köra på för fullt med träningen.

Detta var en mycket bra på veckan! Nu är jag ruskigt sugen på att köra rullskidor, så det får det bli imorgon!

Här hemma är Älsklingen fortfarande sjuk. Så himla trist! Annars kunde vi ju tränat tillsammans. Men jag hoppas att han blir frisk snart så att vi kan cykla och rulla några mil innan semestern är slut!

söndag 19 juli 2015

Semester-förfall!

Efter en veckas semester kan jag konstatera att det blivit mer förfall än träningsläger. Normalt sett blir det mycket träning när jag har semester eftersom tiden finns då. Men den här veckan har det blivit växthusbygge, det har varit väldigt blåsigt (dvs inget kul att cykla) och tiden har bara försvunnit.

Växthusbygget har tärt hårt på tålamodet och humöret eftersom monteringsanvisningen är väldigt otydlig och jag har fått göra om flera saker. Dessutom är det inte så lätt att få ihop allt som det ska vara. Men vi har iaf fått upp stommen nu och det är egentligen inte så mycket kvar innan det är klart.

Stommen på plats
Men idag lämnade vi växthuset åt sitt öde och åkte till Gekås på förmiddagen. Vi skulle lämna tillbaka lite kläder som jag köpte senast jag var där och så hade Älsklingen lite ärenden där.

Lite smått och gott blev det med hem. Vi tog en lunch också när vi ändå var där. Jag var sugen på pommes frites som jag inte ätit på länge, så det fick bli en hamburgertallrik.

På eftermiddagen blev jag sugen på att springa, så jag klädde om och tog med mig Selma ut. Lycklig vovve!


Ut o springa!
Jag kom två kilometer innan jag var tvungen att stanna pga magont och illamående. Jag antar att det var kroppens sätt att "tacka" för skräpmaten. Jag vilade en stund innan jag sprang vidare, intalade mig att det var lättsprunget längre fram. Det släppte inte och när jag sprungit en bit in på banvallen var jag tvungen att stanna igen. Då hade jag sprungit 4 km.

Efter en kort stunds vila fortsatte jag och tyckte nog att magontet hade försvunnit. Men någon kilometer senare kom det tillbaka igen. Blääää!

Jag kan konstatera att skräpmat inte är någon bra löparmat för mig och att löparformen är lååååångt borta! Men det är klart, löparformen kommer inte flygandes till en medan man ligger i soffan!

Jag tänkte lite bedrövat på att jag för ett år sedan sprang 27 km på mina långpass och kände mig kass när jag inte ens orkar springa en fjärdedel av den sträckan längre.

Men, men det är bara till att kämpa på. Tre pass i veckan (minst) behövs för att komma tillbaka i form igen. Intervallpass, backpass och långpass (10-15 km) behövs för att komma tillbaka till rutinen igen. Och så lite blandning med cykel, simning och rullskidor.

Nu tar jag sikte mot Lidingö tjejlopp i slutet av september. 1 mil. Som ska kännas bra! Bara till att börja springa! Nu ska förfallet vändas till träningsläger:)

fredag 17 juli 2015

Sopa och montera

Denna dag började med att Selma och jag lämnade tillbaka paddan som vi lånade i onsdags. Efter det blev det en god frukost på altanen, där det var lagom varmt idag. Ingen riktig sommarvärme på morgonen.

Efter frukost gick jag ut till min växthusgrund och började sopa stenmjöl som ska ner mellan alla stenar. Ett riktigt idiotjobb. När man tror att man är klar så hittar man skarvar utan grus. Ett evighetsjobb känns det som.

Solen började faktiskt att värma på en hel del på förmiddagen, så jag tänkte att det var bättre att parkera i solstolen på altanen. Så gött att sola! Varmt och skönt! Äntligen lite känsla av att det faktiskt är mitten på juli.

Jag låg på altanen fram till kl 15 då solen gick i moln. Älsklingen är förkyld och mår jättedåligt, så han var inte till någon hjälp med växthuset idag, men jag tänkte att jag kunde göra lite förjobb och skruva ihop lite delar som sen när de ska resas kräver att man är två.

Så jag tog fram kartongen med alla aluminiumdelar och lade ut dem på gräset. Försökte sortera så gott det gick. Allting är numrerat, vilket är jättebra, men vissa paket syntes inga siffror på, så det blev lite gissningslek.
Många delar som ska skruvas ihop
Det första att göra, den sk "preassembly" bestod av att skruva ihop alla långa delar. Tack vare siffrorna var det förhållandevis enkelt att veta vilka delar som hörde ihop. Dock var det inte tydligt vilket håll skruvarna skulle sitta åt, så jag satte dem åt det håll som verkade logiskt.

När jag fått ihop alla långa delar var det dags att börja skruva ihop ovan- och nedandelar med stänger. Då insåg jag att jag (naturligtvis) satt alla skruv fel. Så där blev det en massa omjobb. Så jävla irriterande! Och så lätt det hade varit att visa hur de skulle sitta så att det hade blivit rätt från början...

Men, men det gick iaf lite framåt och jag lyckades få klar en hel långsida. Det stod något i instruktionen om att man skulle räkna med att det ska ta 300 minuter, dvs 5 timmar att skruva ihop växthuset. Det kan nog stämma. Så det blir mer jobb med det imorgon.

Långa delar klara och en långsida ihopskruvad (längst bort)

torsdag 16 juli 2015

Växthusprojektet fortsätter...

Idag hade vi som mål att få färdigt grund och golv i växthuset. Vi började med att skruva fast aluminiumsargen så att allt satt fast. Sedan skulle vi köra och hämta lastbilen så att vi kunde hämta sten och grus och skopa i gruset i grunden.

Som vanligt när man är med Älsklingen tar allting så jäkla mycket längre tid än vad man hade tänkt. Först fick vi vänta en kort stund på lastbilen och sedan åkte vi till Eskilgård för att hämta marksten. Röda och gråa. Och så skulle Älsklingen hjälpa till med lite annat också så det tog mer än en timme innan vi kom därifrån. Och då var vi hungriga, så då fick vi åka till Motellet igen.

Återigen grymt god mat där! Järpar och gräddsås, smaskigt! Men återigen gick tiden och vi var inte hemma igen förrän vid ettiden.

Då hade vi fått besök av Älsklingens syrra som skulle åka och fiska. Det var bara det att fiskegrejerna låg i Älsklingens bil som var hos en av chaufförerna... Så de fick vänta tills han var klar och kom till oss med bilen och hämtade lastbilen.

Under tiden hade vi bråttom med att lasta av markstenen, hämta stenmjöl, fylla på i grunden, lägga på cellplasten, fylla på med mer stenmjöl. Som tur var fick vi hjälp av Stefan!

Stenmjöl jämnas ut på cellplasten
Vi satte även cellplast på sidorna så att det är isolerat runt om också. Ska nog bli bra! Efter att allt stenmjöl lagts ut paddade Älsklingen till det med paddan.


Paddning pågår!
Tanken var att vi skulle hinna lämna tillbaka paddan och hämta en stenkap, men det hann vi inte med! Istället kunde vi lägga markstenen i lugn och ro! Vi funderade ett tag på hur vi skulle göra och det blev röd sten i mitten och grå sten på sidorna med lite mönster. Tur att Älsklingen jobbar åt stenläggare emellanåt så att han har lärt sig vad som blir bra när man gör det. Inte helt enkelt att räkna ut annars!

Stenläggning pågår!
Älsklingen lade stenen och jag langade. Så det blev rätt effektivt! Och så himla snyggt det blev till sist! Tyvärr hade Älsklingen väldigt bråttom med att slänga ut stenmjöl ovanpå stenen, annars hade fotot blivit lite bättre...

Nöjd med resultatet!
När vi var klara var vi hungriga igen, så det var lika bra att avsluta och gå in och fixa lite käk! Stekt fläskfilé, ugnsstekta färskpotatis och ädelostsås fick det bli. Så gott!

Nu återstår att slänga på stenmjöl på stensättningen och sopa, sopa, sopa för att få ner det i skarvarna. När det är klart är det dags att börja skruva ihop själva växthuset... Det kan bli spännande. Det stod i instruktionen att man skulle räkna med att det kommer att ta minst 5 timmar att skruva ihop det... Det gäller alltså att ha gott om tid och massor av tålamod!

Det ska även läggas sten utanför växthuset och så ska det läggas trappor innanför och utanför så att det blir lätt att ta sig in och ut ur det!