En 50-åring på resa - Gryningsritten

Något yrvaken var jag allt när klockan ringde, det hade ju som sagt inte blivit många timmars sömn. Men jag visste ju vad vi skulle uppleva, så motivationen var stor. Jag drog på mig ridkläderna, tryckte i mig en banan och mötte upp Carina i hotellkorridoren.

Eftersom vi bodde så nära Häståkeriet behövde vi bara traska rakt över Gärdet för att komma dit. Så smidigt!

Kaknästornet kl 05:20 på morgonen

När vi kom till stallet var där full aktivitet och vi fick tilldelat våra hästar. Jag fick lippizanern Castello och Carina fick det ungerska halvblodet Pajkos. Castello var en flugskimmel som verkade jättetrevlig där han stod i spiltan. Dock gillade han inte att jag spände sadelgjorden, men det är ju rätt få hästar som gör det.

Vi gick ut och satt upp i paddocken. Fick hjälp med pall och sadelgjordsspänning. Vi traskade några varv runt där innan vi fick vår turordning och red iväg ute på Gärdet.

På väg mot stan!

Vädret var ju helt perfekt också! Strålande sol, lagom varmt så att det räckte att ha på sig endast en tunn långärmad tröja över pikén. Castello hade en något stolpigare och kortare skritt än vad Bosse har, så det var lite annorlunda. Jag märkte direkt att han inte var någon häst som hetsar upp sig för något och det kändes så skönt att bara kunna slappna av där uppe på hästryggen och skritta på långa tyglar.

Jag såg de som sågade med tyglarna och hackade med sporrarna i sidorna på sina stackars hästar och jag har lite svårt att förstå varför? Detta är turridningshästar som går turer så gott som varje dag med olika ryttare på olika nivåer. Det är ingen jäkla dressyrtävling om vilka hästar som kröker bäst på nacken. Jag tycker det är bättre att låta dem gå i den form de verkar trivas med och släppa lite på den "riktiga" ridningen. Bara få njuta av allt runtomkring.

Vi travade Karlavägen uppåt. Praktiskt med grusvägar när man rider, dock tyckte jag inte det var lika trevligt när vi promenerade där kvällen innan i sandaler...

Vi red sedan förbi Humlegården.

Hum hum i Humlegården...

Vi red längs Kungsgatan.

Kungsgatan

Det var riktigt häftigt att rida i centrala Stockholm på gator och i trafikljus. De enda som var uppe var vi, hästarna, taxibilar, varubilar och tiggarna.

Vi traskade vidare över Hötorget och bort mot Kungsträdgården.

Hötorget

Fönstershopping

Kungsträdgården

Det fanns några grejer som Castello inte gillade och det var brunnslock, de undvek han nogsamt, och så skrittade han på lite bättre när det kom lastbilar eller bussar. Men utan att göra något dumt eller bli hysterisk. Så gött!

Vi fortsatte vår färd ut mot Gamla stan och red förbi Riksdagshuset och Slottet.

Riksdagen i bakgrunden

Vår guide (som också hette Carina) tog ett fint kort på mig och Carina framför Riksdagshuset.

Carina och jag på våra skimlar!

Vi red också ut på Riddarholmen ett varv innan vi vände tillbaka hemåt.

Utsikt från Riddarholmen

Vi red tillbaka till Gamla stan och passerade bl.a. Storkyrkan där Älsklingen och jag var på bröllop för ett antal år sedan...

Storkyrkans ingång

Sedan kom vi upp till Slottsbacken och där blev vi attackerade av fyra busslass med japaner! Vilken märklig känsla! Vår guide skulle ta kort på oss så vi ställde upp oss framför slottet och japanerna blev helt galna. Det skulle fotas och vi skulle vinka och göra tummen upp. De skulle stå bredvid oss och "hålla" i hästarna medan de blev fotograferade. Riktigt märklig känsla, men kul att man kan göra så många människor glada:).

Jag och min vita springare var populära motiv:)

Vi fick tråcklat oss loss från de fotograferande japanerna och fortsatte vår ritt mot Strandvägen. Där fanns också grusade promenadstråk som vi kunde trava på. Vi svängde sedan upp vid Berwaldhallen och tillbaka till Gärdet för den avslutande galoppen.

Tillbaka där vi började

Här ville guiden rida sist för att hålla koll så att inget hände. Jag och Castello låg som nummer två. Det var den lugnaste galopp jag någonsin ridit i grupp. Min häst hade inte bråttom i den gångarten heller:). Tyvärr fick vi sakta av lite för tidigt pga folk som var i vägen (på den markerade ridvägen). De var helt döva också eftersom de inte ens såg sig om när vi kom galopperandes, vilket hördes rätt bra. Men det blev en bra avslutning på en helt underbar ritt! Vi skrittade tillbaka till stallet.

Carinas häst hade inte heller bråttom:)

Tillbaka i stallet kravlade vi oss ner från hästarna och gjorde i ordning dem för att sedan släppa ut dem i hagarna. Man var ju rätt stel efter 2½ timmar i en inte helt bekväm sadel. Hade lite känningar i vänsterhöften. 

Detta var något av det häftigaste jag har gjort på hästryggen och jag kan verkligen rekommendera den här ridturen till alla jag känner som har lite ridvana. Såhär i efterhand tror jag faktiskt att Älsklingen mycket väl hade kunnat följa med eftersom hästarna var otroligt lugna.

Det var ett riktigt trevligt sätt att få se Stockholm på, lite sådär från ovan och det var en häftig känsla att rida mitt i stan bland trafik och turister.

En riktigt bra present att ge bort också! Bra tips för den som inte kan komma på vad man ska ge bort!

Alltihop avslutades med kaffe och macka, men då avböjde Carina och jag och traskade istället tillbaka till hotellet, våra "gubbar" och hotellfrukosten. Den satt riktigt gott!