Fortsatt simning idag. Nu är det bara två gånger kvar. Känns lite vemodigt, faktiskt. Gillar vår tränare och hela gänget som är med och simmar! Trevliga människor allihop!
Vi körde våra "vanliga" övningar. Insim 200 m. Vi körde med dolme och övade armtag, vi körde stålmannen (dvs ligga på sidan och sparka med benen med ena armen framåt) och stålmannen med vändning. Vi körde stålmannen både med och utan simfenor. Asjobbigt utan! Vi simmade också sammansatt med simfenor endast som stöd och då gick det mycket bättre för mig. Det blir svårare när man ska sparka som en tok med benen och komma ihåg armtag och andning samtidigt.
Jag tycker att det är mycket bra att vi har ett fåtal övningar som vi kör varje gång. För varje gång man gör dem blir man bättre och självförtroendet ökar. Endast lite skruvande på dem, som att göra stålmannen utan simfenor, för att göra dem snäppet svårare, men ändå så att alla hänger med.
Idag var jag ännu tröttare än igår, både fysiskt och psykiskt. Sov dåligt i natt också. Inte pga värmen, utan på att det blåste så att fönstret stod och slog. Och kroppen är fortfarande sliten från ogräsrensandet i söndags och efter gårdagens simmande. Så efter ett tag började jag få kramp-känningar i fötterna, som jag har haft ganska mycket tidigare, men inte känt av så mycket under denna kursen. Jag fick också kramp i ena vaden, så det var riktigt kämpigt idag.
Till sist skulle vi träna vändningar. Först bröstsimsvändingar som gick hyfsat bra, men när vi skulle göra crawl-vändningar så tappade jag hjärnan helt och vände åt fel håll hela tiden, tills Ica drog mig i armarna för att få mig att förstå och då funkade det till sist. Så frustrerande!
Men ser jag tillbaka på dessa sex dagar så har jag utvecklat min simning något så otroligt mycket! Jag vet vilka fel jag gör och rättar till dem ett efter ett. Jag har fått ett antal övningar som jag kan köra för att träna vidare och jag inser att jag behöver träna på armtag och bentag separat men även simma mycket sammansatt och inte sluta när jag tycker att det går för långsamt.
Det lustiga är att det som var det största problemet för mig tidigare, dvs andningen, inte längre är det stora problemet. När jag får till tekniken på arm- och bentagen så kommer andningen att komma på köpet. Jag känner inte längre samma panik över att inte få andas när jag vill.
Det är verkligen så kul att göra detta och lära sig simma! Ju mer man lär sig desto roligare blir simningen! Och som det ser ut nu kommer jag att anmäla mig till fortsättningskursen till hösten för att inte tappa det jag har lärt mig och för att kunna utvecklas ännu mer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar