Hej då januari!

Så jäkla skönt det känns att detta är sista dagen i januari! Jag är så jävla trött och less på denna skitmånad! Det enda riktigt bra som har hänt är att jag har hittat Compis, annars är det mesta skit denna månad. Regn, Bosse, lera, skadad Compis etc.

Ja, apropå Compis, hans bravader fortsätter… idag kom jag hem till en häst utan täcke. Det var två plusgrader och regn och lite vind på det, så det var rätt kyligt ute. Jag skyndade mig in och bytte kläder för att få in Compis och få på honom ett varmt täcke.

Det visade sig att kylan inte var det värsta problemet... När jag kom ut till hagen tyckte jag att det var lite märkligt att Compis stod mitt i sin hage och liksom "vaktade" täcket, han ville inte komma fram till grinden. När jag tittade närmare såg jag att täcket satt fast runt hans framben. Höger framben, alltså inte det ben han skadade i helgen. Jag skyfflade snabbt in Kalle i stallet och tog med mig kniven ut för att försöka skära loss täcket. När jag kom närmare såg jag att han hade snurrat täcket flera varv och att en av bukgjordarna satt riktigt hårt runt nedersta delen av benet innan hoven. Jag kunde inte skära av gjorden som eftersom jag inte ville skära i Compis. Så jag började skära en bit ifrån, men där var täcket alldeles för tjockt så jag kom inte igenom.

Jag började få panik, leran sög tag i mina stövlar, det regnade och var kallt, känseln började försvinna i mina fingrar och frustrationen steg.  Jag blev faktiskt rätt förbannad och skrek ut min frustration över hela situationen. Till sist lyckades jag köra ner händerna i det leriga täcket och snurra runt det så att snaran runt benet blev större och jag kunde äntligen skära loss skiten! 

Stackars Compis! Undrar hur länge han har stått där utan täcke i regnet och fast i denna röra? Han var i alla fall glad över att få komma in och få täcke på sig. Jag spolade av hans leriga ben och sedan fick han sin första omgång Metacam-kopia som jag inte minns namnet på. Även den retade upp mig eftersom det var en korkad konstruktion som inte gjorde det direkt lätt att fylla på sprutan.

Ja, vilken start på kvällen denna tisdag! Lyckligtvis verkar Compis ha kommit undan med blotta förskräckelsen och utan några synbara skador. Halt var han inte helletr i alla fall inte i skritt. Men täcket är definitivt dött och jag tror att jag snart får hjärnblödning om han ska fortsätta med sina bravader!

En sak jag är glad över i allt det här är att Compis gick i egen hage. Tänk om Kalle hade jagat honom, då hade det kunnat gå riktigt illa! Det var också tur att han är så himla lugn och inte fick panik. En mer lättskrämd häst hade ju kunnat springa tills antingen täcket eller hästen hade gått sönder.

Ja, nu lämnar jag över januari till historieböckerna och ser fram emot en ny månad med nya och förhoppningsvis bättre möjligheter! Jag orkar inte med mer motgångar nu!

Synen som mötte mig när jag körde in bilen i garaget

Ser ut som han vaktar täcket

Men han satt fast i täcket

RIP hästtäcke

Bra besked för Compis

I morse ringde jag hästkliniken i Slöinge och lyckades få en tid redan idag, så himla bra! Jag fick stökat undan det jobb jag behövde göra och sedan gick jag ut och hämtade in mina grabbar.

Alltså, vilken tid det tar att göra i ordning en vit häst! Först tvättade jag de smutsiga benen, sedan gick jag på hans välrullade hals och bakben med borstar, skimmelspray och trasor. Och sedan var ju benen skitiga igen, eftersom jag borstat ner all smuts på dem... Jag skulle alltså tvättat dem sist! Jag höll väl på i totalt en halvtimme innan jag gav upp att få honom mer ren.

Jag gjorde en snabb sväng inne innan jag gick ut och lastade honom. Eftersom jag inte riktigt visste hur han skulle vara att lasta, då det var första gången jag gjorde det själv med honom, så var jag ute i god tid. Jag har ju sett tidigare ägare skicka in honom i släpet både när jag provred honom och när vi besiktade honom, så jag visste i alla fall att han är van att lastas så.

Han snorklade lite eftersom släpet var nytt för honom och sedan gick han in, det tog ca en sekund :). Så himla skönt! Han är ju så enkel att ha att göra med!

Han stod helt still i släpet hela resan, jag undrade nästan om han var där, men det var han. Vi kom till kliniken några minuter innan avtalad tid och fick komma in när vi skulle. Det var lika lätt att få ur honom ur släpet och han höll sig lugn och fin på kliniken.

Veterinären kände på hans ben och tyckte att han inte var särskilt svullen, nej det stämmer ju, svullnaden har gått ner och han är inte längre varm. Vi fick gå i gången och då visade han ingen hälta i skritten, vilket också är en förbättring sedan igår, men när han travade visade han tydlig hälta.

Så han blev rakad på benet och sedan fick vi gå till ultraljudsmaskinen för att titta på senorna. Det började bra, veterinären kunde inte se något konstigt på böjsenorna. Sedan sa hon att hon hade svårt att få en bra bild av gaffelbandet. Just ordet "gaffelband" skapar många olustkänslor i mig efter Bosses gaffelbandsskador så då blev jag lite nervös. Men veterinären tog hjälp av en annan veterinär och då visade det sig att det var en inställning på maskinen som behövdes för att man skulle kunna se gaffelbandet. Gaffelbandet sitter ju längre in än böjsenorna så det är svårare att komma åt det. Men även gaffelbandet såg fint ut, så det fanns inget som helst som var skadat på senorna. SÅ JÄKLA SKÖNT!

Så nu får han Metacam i fem dagar och två veckors vila. Om han inte är halt efter det är det bara till att hoppa upp i sadeln igen och sätta igång honom. Det var ju det bästa besked jag kunde få och en timma efter att jag kom dit kunde jag åka hem igen. 3500 kronor fattigare. Men det var det värt för att få veta att hans senor är intakta. Då är det förmodligen en lättare skada han har som kommer att läka snabbt.

Solen sken och det blev en lätt resa hem till Kalle som hade stått ensam och lugn i stallet. De fick sin kvällsmat och jag gjorde rent släpet och backade in det i maskinhallen (vilket var en utmaning då det är lite trångt). Nu har jag fått lite mer framtidstro och energi för att fortsätta min resa med mina killar och hoppas på mer positiva upplevelser här till våren! 

Compis i släpet

Och så drogs rullgardinen ner igen...

Efter veckans start med härlig energi kom en regnig onsdag serverad med ännu en tappsko för Compis, vilket gjorde att jag fick ställa in torsdagens träning och istället invänta hovslagaren igen. Lyckligtvis kom han redan på torsdagens eftermiddag så Compis slapp gå särskilt länge med bar hov.

Trött Compis

Klockan fem samma dag gick jag ut en runda med Kalle. Det var fortfarande ljust, det hade klarnat upp och det såg ut som om solen var uppe fast den hade gått ned eftersom det riktigt lyste på åkrarna. Så härligt med längre kvällar nu!

17:00

Kalle tyckte det var mysigt att vara ute och gå och trots att vi var ute drygt 45 minuter behövde jag bara tända pannlampan precis sista biten hem. Så gött!

Kalle och ljuset

När jag var klar med Kalle tog jag ut Compis och tränade lite TRT med honom. Vi övade på avstånd, backning och flytta bak- och framben och han lär sig snabbt.

Compis tränar från marken

I fredags var det kalas så då blev det ingen aktivitet med hästarna, men igår hade jag laddat för en långtur med Compis i Åkullaskogarna. Men den planen gick i stöpet när han kom in "på tre ben". Han var så halt vänster fram att han knappt ville sätta ned benet och han var svullen och varm på insidan och baksidan mellan kotan och knäet. Jag tänkte att det fan inte är sant! Jag har haft den stackars hästen i drygt tre veckor och nu är han skadad! 

Jag har aldrig trott på högre makter, men nu börjar jag undra ifall det ändå inte är någon någonstans som vill att jag inte ska hålla på med hästar...?

Så fruktansvärt tråkigt att jag blir så less på allting just nu! När en häst blir så halt så hinner det ju såklart fara många tankar genom huvudet. Nedanför knäet har hästar inget annat än skenben, ligament och senor. Det finns inga muskler där, så det som kan skadas där är just skenben, ligament och SENOR. Det bara ringde "SENSKADA" "SENSKADA" "SENSKADA" "SENSKADA" "SENSKADA" "SENSKADA" "SENSKADA" "SENSKADA" "SENSKADA" "SENSKADA" "SENSKADA" i mitt huvud. Man kan säga att rullgardinen drogs ned helt.

Jag kylde hans stackars ben och tvättade alla benen och smorde honom med liniment. Så blev det box resten av dagen och kvällen.

Däremot fick jag i alla fall ridet Kalle. Magnus gick med mig en kort runda i skogen och Kalle kändes rätt fin. Först höll han sig klistrad bakom Magnus, men när vi gick upp för backen i skogen körde han om och var modig hela vägen. Det var bara när vi var på väg ur skogen som han ville ha Magnus framför sig igen. Men kul i alla fall att rida honom igen. Han har ju tagit det lite lugnt i vinter, främst eftersom jag tappat ork och motivation pga all skit med Bosse. Och det kräver mycket energi från mig att orka med alla hans påhittigheter, så därav att han fått stå tillbaka lite. Men jag hoppas att jag kan orka fortsätta jobba med honom och komma igång ordentligt här i vår så att vi kan börja träna igen.

Idag när jag kom ut i stallet var Compis fortfarande svullen och varm i sitt framben, samt halt. Jag kylde hans ben igen och sedan fick de frukost inne. Jag gick in och åt frukost och sedan gick jag ut igen för att stängsla en liten hage till Compis så att Kalle inte jagar runt honom.

När jag släppte ut dem så hade svullnaden faktiskt lagt sig lite och benet var inte så varmt längre, vilket såklart är bra tecken. När jag tog in honom var benet kallt igen. Men jag ska ändå ringa runt imorgon och försöka på en kliniktid för att kolla så att det inte har hänt något med någon sena eller med något annat så att jag vet hur länge han behöver vila. Förhoppningsvis är det en smäll han har fått som läker snabbt och smidigt, men med de erfarenheter jag har efter Bosse så vill jag inte chansa på någonting, bättre att kolla en gång för mycket än en gång för lite!

Så nu hoppas jag bara att det här går över och att min fine Compis håller sig frisk framöver (och Kalle också såklart). Jag vet inte hur mycket mer skador jag orkar med på dessa djur!

Ridtur i mörkret

Tisdag och ännu en dag med energi och ork. Så gött!

I morse när jag kom ut i stallet låg både Compis och Kalle och sov. Compis reste sig snabbt, men Kalle hann jag ta en bild på innan han kom upp. Så morgontrötta killar!

Trött Kalle

Yrvaken Compis

När jag kom hem gjorde jag i ordning maten till dem innan jag gick in och bytte om för att gå ut igen och ge dem maten och ta in dem. Sedan åt jag själv mat innan jag gick ut i stallet för att rida Compis till ridhuset. Det blev vår första runda i mörker och pannlampsljus.

Compis hade rullat sig ordentligt, det blev ju milt igen idag. Så nu är det två lergrisar som står i stallet igen.

En skiten skimmel

Ja, nu får jag allt känna på hur det är att ha en skimmel. Det tog en halvtimme att göra i ordning honom innan jag hade fått någorlunda ordning på honom, men riktigt ren blev han inte och svansen är gul...

Vi gick ut och traskade iväg mot ridhuset. Han gick på rätt bra, stannade för något läskigt vid gärdet, men jag fick fram honom till sist, men sedan var det tvärstopp vid "farliga gården". Jag försökte övertala honom men han var som en stenstod. Gick inte att flytta åt något håll. Så jag satt av, men jag fick knappt förbi honom ändå. Stackars killen, så rädd för det där stället! Men det går väl över tids nog!

Han var i alla fall lugn och fin i ridhuset och jag lyckades rida igång honom rätt snabbt. Igång så att han började jobba med ryggen upp och i en fin form. Jag kunde jobba lite mer galopp och fick bättre framåtbjudning där så där var han jättefin. Det blev helt enkelt ännu ett fint pass med honom.

Han tuggar ordentligt på bettet så han blir väldigt dreglig runt munnen, den lille sötnosen!

Dregelkillen

På vägen hem valde jag att gå ända till korsningen där jag kunde sitta upp från gärdsgården. Han var lite mer framåt när vi var på väg hem, så det var inga problem att få fram honom.

Det kändes okomplicerat att rida i mörkret också, inte mycket som är sådär komplicerat med honom och det är så skönt!

Jag är också glad över att jag har hittat energi igen att ge mig ut i mörker och duggregn efter en hel dags arbete. Det har blivit en bra start på veckan, hoppas att det håller i sig!

Min vite springare i mörkret!

Energi en måndag

Måndag. En riktigt bra måndag, faktiskt. Jag vaknade sex minuter innan klockan ringde och kände mig utvilad, så skönt!

Det har varit energigivande på jobbet också tycker jag, en bra dag där. Sedan åkte jag till tandläkaren, fick vänta en halvtimme extra innan jag fick komma in och så var min kvällsplan förstörd.

Men, trots att jag blev jättesen hem så hade jag ändå kvar energi. Jag tog in hästarna och gav dem mat, sedan åt jag själv och därefter fick jag med mig Magnus ut på en kvällspromenad med hundarna och Kalle.

Vi har fått lite snö, precis så att det täcker marken, och det gör att det blir rätt ljust ute trots att mörkret har fallit. Det var helt vindstilla och uppehåll och det var så härligt att få komma ut efter en dags stillasittande.

Det kändes så bra att ha kvar energi efter jobbet, det har jag saknat ett tag nu. Men nu är den här tråkiga januarimånaden på upphällningen och vi går helt klart mot varmare och ljusare tider, vilket jag verkligen ser fram emot!

Kvällens sällskap

Kalle kvar i hagen...

Ännu en kall dag med frusen mark och runt fem minusgrader. Det var väder för overall på hästryggen, helt klart!

Compis fick komma ut ännu en runda på förmiddagen. Det är ju så kul att ha en häst som går att rida överallt igen, så det blir nya rundor i princip varje dag nu. Så härligt!

När jag hämtade Compis i hagen, tog jag bara honom, tänkte att Kalle skulle följa med oss in, vilket han gjorde några steg, men sedan vände han tillbaka och ställde sig i lunch-hagen. Helt ointresserad av att följa med mig och Compis, så jag lät honom vara kvar i hagen. Compis brydde sig inte heller, så allting gick väldigt lugnt till. 

Fast att jag red förbi hagen mot Linnarp så stod Kalle kvar lugnt i hagen och tittade på oss, njöt lite av den bleka januarisolen och pillade lite i höbaljorna. Compis reagerade inte heller på att Kalle var i hagen utan vi kunde lugnt och fint rida iväg.

Kalle ensam i hagen

Compis är så rolig, för han går ju och tittar på saker som sticker ut, t.ex. gamla telefonstolpar som ligger i dikena eller luftvärmepumpar som går på utsidan av husen, men han går hela tiden framåt. Han snarkar lite och sedan är det bra. Så han går fram över allt utan några större krusiduller och utan att vara avstängd.

Idag red vi mot Spekås, alltså helt nya vägar och omgivningar för min vite springare. Det gick väldigt bra överallt. Det blev ju mest skritt eftersom det var fruset och ojämnt på stigarna i skogen, men vi passade på att trava när vi vände upp tillbaka mot Linneskogen på grusvägen där. Det var ju rätt jämnt där, även om det såklart var hårt underlag.

Så det blev ännu en mysig runda, vi var faktiskt ute i 1½ timme, men det kändes inte alls som om det var så länge. Det var bara kul och härligt! Nu längtar jag efter ofrusen mark så att vi kan börja galoppera lite också och trava mer. Om det är bra förutsättningar nästa helg tänker jag ta en Åkulla-runda med honom så att han får komma ut lite längre sträckor. Viktigt att bibehålla hans kondition så att han inte blir "sämre". Men också viktigt att börja galoppera lite så att vi får lite mer framåtdriv där som vi kan ta med oss in i ridhuset också.

Vi fick faktiskt se solen, men det snöade samtidigt, så det var ju ett riktigt härligt väder jämfört med senaste månadens oavbrutna regn. Så dessa här dagarna får man verkligen ta vara på!

Sol!

Hur fint har vi det???

Uteritt, höhämtning och promenad

Idag är det kall ute! Det var ett par minusgrader på morgonen och marken var frusen. När jag kom ut i stallet var båda killarna vakna trots att jag var lite tidigare idag än igår. Ja, klockan hade väl hunnit bli sju, men ändå.

Jag bar ut hö, ställde in den automatiska grinden, eftersom jag skulle hämta hö på förmiddagen och rida på eftermiddagen. Det var första gången Compis fick uppleva automatgrinden.

Efter stallet blev det frukost och sedan körde Magnus och jag iväg för att hämta hö. Därefter hem och lasta ut. När vi höll på med höet så öppnade automatgrinden. Kalle hörde det och var på väg dit, men Compis hängde inte med så då vågade inte Kalle heller. Så mesig kille...

Så när vi var klara med höet fick jag gå ut i hagen och leda in Kalle i extrahagen. Compis följde ju såklart med. Hoppas att han förstod nu vad som gäller så att de inte står där och glor framöver istället för att äta...

Jag gick in, fixade lite med någon slags städning på undervåningen, tog bort juldukar och annat som varit kvar. Och vid ett-tiden gick jag ut för att rida en runda på Compis.

Han är så himla cool! Vi red ner mot Hulegården, Lunden och sedan gärdsvägarna ut på Linnarpsvägen. Det fanns ingenting på hela rundan som bekom honom särskilt mycket. Han tittade lite på några balar, på en svämbrunn och på en ringvält. Men han tittade bara, det var ingen som helst tvekan om att han skulle gå förbi. Det är så jäkla skönt att ha en sådan häst! 

Han fick trava lite på gärdsvägarna och det gick lugnt även det. Det var en del trafik på Linnarpsvägen, men vi bara stannade och lät dem köra förbi, inte heller det rörde honom i ryggen. Han är så himla trygg i sig själv och väluppfostrad. Han lyssnar alltid framåt och det är så himla härligt!

Eftersom det var fruset så blev det mest skritt, några korta travsträckor, men jag längde ut tyglarna allt mer i skritten och då skrittade han på ännu mer energiskt.

Duktig kille!

När jag kom hem igen fick jag med mig Magnus och hundarna på en promenad med Kalle. En kort runda i skogen blev det. Kalle var väldigt lugn och sansad även om det kändes lite rörigt med tre hundar och Magnus...

Men det gick bra, vi kom hem vid halv fem och då behövde vi inte ens reflexer, så skönt att det blir märkbart ljusare på kvällarna nu!

Elfel, stängsling och ridtur

Igår var det mycket som hände här på gården. Först på morgonen när jag åt frukost slocknade TV:n. Hela uttaget där den sitter samt taklampan bredvid var dött. Jag gick ner i källaren och kollade säkringarna, inget som var frånslaget. Sedan upptäckte jag att kyl, frys och spis inte heller fungerade och då slog det mig att det kunde vara en propp ute i elskåpet som hade gått.

Jag bytte den propp jag trodde var kass, men fick ändå inte tillbaka strömmen. Och nu var propparna slut. Så jag åkte och handlade lite foder till hästarna och lite foder till oss människor och passade då på att köpa en förpackning proppar.

Jag skulle egentligen ha ridit på förmiddagen, men när Compis kom in i onsdags saknade han en framsko, så det blev ingenting med det.

När jag kom hem igen skruvade jag i den propp som saknades och det bara blixtrade, men det kunde det göra enligt elektrikern som hjälpte mig via telefon. När jag fick skruvat i den såg allt ut som det skulle i elskåpet och jag gick in och kollade läget. Jodå, TV:n var igång och taklampan lyste, kyl och frys var också igång, men spisen var död. Ner i källaren, där hade jordfelsbrytaren slagit ifrån, tydligen inte på hela huset, så jag slog till den, gick upp och kollade igen och då funkade allt. Sedan gick jag ut i stallet och tyckte det var lite dåligt tryck i vattenslangen. Gick in och fick bekräftat att hydroforen inte gick, men jag fick slaget till strömbrytaren till den och sedan var allting igång som skulle vara igång. Och efter det har allting funkat som det ska. Märkligt, det där med elfel!

Jag släppte ju ihop Kalle och Compis igår, de fick gå ut en stund i hagen. Det gick faktiskt rätt lugnt till, ända tills jag skulle ta in dem. Då stod det en vit häst på vägen... Kalle var i hagen. Så jag fick in Compis i boxen och sedan in Kalle i sin box. Därefter var det bara till att leta upp hålet i stängslet. Allra längst bort i hagen var det. Ett antal stolpar som stod på sned och stängseltråd som hade gått av.

Så jag fick gå tillbaka, hämta stolpar, järnspett och verktyg och sedan ut i snön och mörkret. Klockan var närmare fem när jag började stängsla. Det är tredje gången den här säsongen som jag stängslar i snö/kyla. 

Stängsel i pannlampans sken

Jag hade precis kommit in efter stängslandet och plötsligt stod hovslagaren på gården, så Compis fick på sig sin sko och blev redo för ridning igen, så himla gött att hovis kunde komma så snabbt.

Idag har jag också varit ledig. Försökt hitta kraft och energi till att fortsätta framåt efter allt elände med Bosse. Jag började med lite städning innan jag gick ut i stallet. Tänkte att hästarna kunde få lite sovmorgon. Kvart i åtta var jag ute och då låg Compis fortfarande och sov. En så morgontrött häst har jag inte haft förut! 

Jag fixade stallet, åt frukost, fixade lite pappersarbete kopplat till Bosse, ringde till Agria och ändrade i försäkringarna och lite annat.

Sedan gick jag ut för att äntligen få rida min nye Compis igen! Pga att jag kommit hem från jobbet så jäkla sent, måndag till onsdag, pga regn och pissväder så har jag faktiskt inte ridit honom sedan i lördags. Men han var lugn och fin att göra i ordning, jag fick ju spola benen och sedan var det skimmelspray på diverse fläckar, men jag vet inte om han blev så mycket vitare egentligen. Nu är han ju rätt apelkastad och grå efter att jag klippte honom.

Jag satt i alla fall upp och red mot ridhuset. Han var lite spänd, men gick fram överallt. Det hade kommit lite nya grejer längs vägen som han tyckte var läskigt, men han gick framåt ända till "farliga" gården. Där blev det tvärstopp och efter mycket framåtmanande satt jag av och gick resten av vägen.

Inne i ridhuset var han lugn igen. Han skyggade bara lite vid kortsidan vid ingången och gjorde några steg åt sidan, men annars var han väldigt fin att rida. Det var egentligen första passet då jag red lite mer "ordentligt" och jobbade för att få honom lösgjord. Och jäklar vad fin han blev! Plötsligt kom han upp med ryggen och blev jättefin att sitta på i traven. Han gjorde sluta när jag tänkte skänkelvikning och det var första gången i livet jag fick känna på sluta. Jag minns att jag höll på med det när jag red Bosse, men det kändes så avigt och vi fick aldrig till det, men Compis kan! 

Jag red övergångar och volter och lossade honom i sidorna och han blev så härlig att rida! Även galoppen blev super när jag fick koll på innersidan. Ja, det var verkligen ett kul pass och så härligt att få känna på hur himla fin han är! Det känns så bra att han är såhär fin och nu börjar det komma funderingar på vilka mål vi skulle kunna ha framöver. Och tankar på att börja träna för Charlotte igen såklart...

När vi var klara satt jag upp och red hem. Jag kom till Östergården och sedan var det stopp så jag fick gå förbi "farliga" gården igen. Men jag kunde sitta upp när vi kom till korsningen och han hade lugnat ner sig. Sedan skrittade vi hemåt och vid bäcken slappnade han av och jag kunde länga ut tygeln.

På väg hem

Koll på omgivningen med högerörat

Han ger mig verkligen energi i allt elände just nu och det känns fantastiskt bra. När vi var klara släppte jag ut dem igen så de fick äta lunch ute. Nu är det ju faktiskt nästan en timme mer ljus på eftermiddagarna, så jag behöver inte ha så bråttom med ridningen för att hinna innan det blir mörkt.

Lunch för grabbarna

Medan hästarna åt lunch gick jag in, tog en kopp te. Svabbade golven på andra våning och sedan gick jag ut en runda med hundarna. Vi är hundvakt åt Christoffer i helgen, vi har hand om Garm så det blev tre hundar på dagens promenad.

Många hundar att hålla reda på!

Medans vi var ute och gick tänkte jag på hur härligt det faktiskt är att vara så aktiv som jag har varit idag. Det passar mig egentligen mycket bättre än att ligga på soffan, som jag har gjort lite väl mycket den här vintern. Nu känner jag energin komma tillbaka och även orken. Och det är rätt skönt. Nu behöver jag bara hitta orken efter jobbet också, hoppas att vädret blir fortsatt mer uppehåll till veckan också!

När hundpromenaden var avklarad gick jag in, bäddade rent i sängen och hängde upp nya handdukar i badrummet och fixade i ordning efter städningen. Så skönt att ha städat övervåningen i alla fall. Hoppas jag hinner med undervåningen imorgon.

Klockan var fyra när jag gick ut igen och tog in hästarna. Kalle skulle få ett litet Equi Body Balance pass i paddocken. Han var väldigt lugn, min fine Kalle. Det är så intressant hur hästarna ändras när det tillkommer och försvinner hästar i flocken. Han har varit lite stissig den senaste tiden, egentligen innan Compis kom in i bilden, men nu är det ett himla fint lugn i stallet. Kalle kan bli lite ilsken mot Compis, men Comips är snabb undan, så det blir inte några riktiga konflikter, vilket är bra.

Även Compis var lugn när jag tog ut Kalle i paddocken, han gnäggade lite men accepterade läget, så det är ju bra.

Kalle var fin i paddocken, han gick över lite upphöjda bommar, utan att slå i och så longerade jag honom. Han skrittade på bra, avslappnad och med sänkt huvud. Sedan var han lite mer stressas i traven, men lugnade ner sig efter ett tag, så det blev också ett bra pass.

Nu ska jag äta lite kvällsmat och sedan blir det en lugn kväll i soffan. Känns otroligt skönt att ha haft en sådan aktiv dag, fått gjort mycket och få må så bra, trots allt!

❤️Bosse❤️2006-06-21 - 2023-01-19

Igår var det då dags för Bosse att lämna oss. Så fruktansvärt jobbigt och tungt! Något jag har väntat på sedan 22 december då jag fick beskedet om hans skador som inte kommer att läka. Min fine Bosse!

Det var en underlig känsla av repetition också med tanke på att det endast är tre månader sedan jag gjorde samma sak med Pelle. När veterinären meddelade att hon var på väg tog jag in hästarna, ställde Compis i Bosses box så han och Kalle fick bekanta sig med varandra, ställde Bosse i Compis box.

Jag borstade Bosse en sista gång och gav honom massor med morötter. Efteråt städade jag Pelles gamla box, som Compis har haft, precis som jag gjorde för tre månader sedan...

På morgonen hade jag kämpat med att ta av Bosses skor, de vill ju inte Lantbrukstjänst ha när kroppen ska köras till destruktion. Det var ett jäkla jobb, först för att Bosse lade hela sin tyngd på mig så snart jag tog hans framben mellan mina och började slå upp sömmen, sedan för att sömmen satt så hårt förankrade så att de var svåra att få loss.

Höger bakben var han jättesnäll med, men där blev istället arbetsställningen det som jag fick kämpa med, man kan ju inte sätta bakbenet mellan sina egna, utan man måste agera stöd genom att stå i jägarvila, vilket tog styggt på mina stackars lårmuskler. De är rätt möra idag också!

Det vänstra bakbenet tog jag inte på morgonen, utan han fick gå i hagen med tre skor och så tog jag av den när allt var klart istället.

Det är så fruktansvärt jobbigt att veta om vad det är veterinären ska göra med honom, samtidigt som han inte har en aning. Samtidigt så är det väl också fördelen, just att han inte vet och därmed inte heller kan oroa sig.

Det gick till precis som med Pelle, jag stod och kliade honom i pannan medan avlivningsvätskan gjorde sitt och Bosse föll omkull. Någonstans var jag ju såklart mer förberedd denna gång än med Pelle, jag visste exakt hur det skulle gå till och hur det skulle se ut när han tog sitt sista andetag, kanske var det ännu jobbigare eftersom jag därmed också kunde visualisera det hela innan.

Det känns så himla tråkigt att tänka på allt vi inte fick göra, men jag försöker landa i tankarna på allt roligt vi har fått göra. Alla härliga uteritter, alla hopp-pass där han bara hoppade allt jag ställde framför honom, hur han byggde tillbaka mitt självförtroende i hoppningen och hur härligt det var att bara skritta iväg med honom på långa tyglar utan att behöva oroa sig för att han skulle göra något oväntat. Fy, vad jag saknar honom!

Men jag måste också känna mig lyckligt lottad som har två fina hästar kvar i stallet, som får göra en resa med ännu en ny fin häst i Compis och som får fortsätta resan med Kalle. Någonstans tror jag ändå att det här kommer att bli bra till sist och att jag snart kommer att känna en energi och målmedvetenhet med de båda. 

Men nu sörjer jag en stund och blickar tillbaka till mitt och Bosses 17-åriga liv tillsammans.

Trots sitt temperament så var han väldigt gosig också!

Ett av alla pass i ridhuset

Min fine hopphäst

Puss på dig Bosse

Stor gäspning efter ett härligt ridpass

Så mycket tid vi spenderat i paddocken

Underbar bild!

Tröttmössa

Vanliga minen i boxen

Så fin kille!

Uteritt och promenad

Solen såg ut att vara på väg när jag gick ut och hämtade in Compis för en uteritt, men den visade sig aldrig under vår tur. Istället fick vi lite regn på oss, så ovanligt...

Men skit i det, jag och Compis tog oss en uteritt på lite kända vägar och lite okända vägar (för honom). Han är fortsatt väldigt cool när jag rider honom. Visst, han tittar lite på saker här och där och ibland stannar han, men han lyssnar och går framåt när jag ber honom. Så himla cool!

Vi red upp i vår egen skog, sedan vidare på grusvägen där vi travade lite. Han går i vattenpölar utan att blinka och bara traskar på liksom. Vi red för första gången upp i galoppbacken, i skritt denna gång, sedan vidare genom Skattagården och ut vid Attas. 

Vi mötte Ami och Bruno med barnvagn och de reagerade Compis inte på heller, utan han gick lugnt förbi, kikade lite på barnvagnen, men gjorde ingenting. Sedan red vi vidare ner mot Skittnegada och ut vid Ögården.

Det blev ännu ett trevligt uterittspass med honom och nu börjar jag se fram emot att kunna rida lite överallt. Det finns ju ingenting som han inte går förbi liksom, så det känns himla tryggt och kul!

Imorgon ska jag nog rida bort till ridhuset med honom, försöka miljöträna honom lite på kossorna igen och rida lite markarbete.

Kända vägar

Okända vägar

Lagom tills jag kom in började faktiskt solen att visa sig, men jag tog bort ljusstakarna eftersom hästarna åt lunch och när jag kom ut var det jämnmulet igen. Suck! Så jag fick inte se någon sol idag.

Men jag fick i alla fall ägna lite tid åt min goe Kalle. Jag tog in honom själv och lät Bosse vara kvar ute själv i hagen, med Compis på andra sidan vägen. Till en början var det lite spännande, båda två där ute gnäggade och Kalle tyckte att det var lite läskigt, men han lugnade sig när jag borstade och gjorde i ordning honom.

När jag var klar med honom så gick jag och hämtade Nelly och så gick vi en runda runt Obbhult och Linnarp. 

Kalle var väldigt lugn idag, men traskade på i bra tempo. Nelly höll ju tempot uppe. Det var inte förrän vi passerade en som fällde ett träd som trillade med ett brak som Kalle (med all rätt) blev lite upprörd. Jag såg att trädet var på väg (det var väl ca 50 meter ifrån oss), så jag stannade och när det föll till marken for Kalle ut på åkern och jag höll på att tappa honom. Nelly stretade ju åt andra hållet. Men jag lyckades hålla kvar honom och vi kunde gå vidare, i lite mer stressat tempo och sedan lugnade han ner sig igen.

Det blev en mysig promenad och vi slapp i alla fall regn även om vi inte fick se någon sol. När vi kom tillbaka ställde jag in Kalle i boxen och fixade i ordning maten till allihopa. Sedan tog jag in Compis och sist Bosse. Alla killarna var hemskt lugna och det känns som om Compis börjar komma alltmer till ro och de andra två verkar också ha accpeterat läget.

Klippning en fredagskväll

Jag har gått och funderat lite på om jag ska klippa Compis eller inte. Han har ju inte klippts tidigare denna säsong, så det var full vinterpäls. Dock var det ju en ganska lätt vinterpäls, i alla fall när man tittade på den.

Men jag har ju ett täcke med hals som är ganska varmt. Jag vill fortsatt ha hals på honom för att han inte ska bli alltför smutsig, så därför tyckte jag att det där täcket blev lite väl varmt för honom, speciellt eftersom det är typ 4-6 plusgrader varje dag.

Han har också blivit rätt svettig de gånger jag har ridit honom, både ute och i ridhuset. Så jag beslutade mig för att jo, jag ska klippa honom. En täckesklippning, precis som de andra två. Det tycker jag räcker gott.

Så det blev mitt "fredagsnöje" igår. Jag märkte direkt att han blev lite spänd när jag tog fram klippmaskinen och när jag satte igång den ryckte han till och visade tydligt att han tyckte att den var jätteläskig. Men jag tog det lugnt, lät honom bekanta sig med den och när jag väl satte igång den och lade den mot honom så köpte han läget. Han fick lite mutor också i form av morötter och massor av beröm.

När jag väl kom igång med att klippa honom så stod han ändå helt still, även om han var fortsatt spänd och ryckte till varje gång jag satte igång maskinen. Han var inte kittlig någonstans och han tyckte inte det var värre att bli klippt vid huvudet eller runt benen eller magen, så det gick riktigt bra ändå!

Jag är ju inte så noggrann när jag klipper mina hästar, de ska ju inte ut på tävling och visa upp sig ändå. Och Compis hår växte på vissa ställen åt olika håll som gjorde det lite svårt att t.ex. få en bra linje längs magen osv. Så det blev lite hackigt och dant. Men det syns ju som tur inte så bra på en skimmel.

Han blev ju inte grå heller som de bruna hästarna blir när man klipper dem, utan han blev mer apelkastad och jättefin, så jag blev nöjd med att ha fått klippt honom. Och han såg rätt nöjd ut han också när vi var klara :)

Nyklippt och fin kille!

Massa päls

Jag insåg ju när jag klippte honom att han hade rätt mycket päls ändå och det var helt rätt att klippa honom. Han behöver ingen ylletröja på sig när han rids och tränas så mycket som han ändå gör och förhoppningsvis kommer att göra framåt här. Sedan är det ju såklart skönt att få mindre päls som ska fällas sedan.

Idag har vi, fantastiskt nog, en lördag vaknat upp till en dag med uppehåll och lite blåa gluggar bland molnen. Det ger ju direkt mer energi, känner jag. Det är nog första gången i år, eller egentligen första gången sedan jag fick utdömningsbeskedet om Bosse i slutet av december som jag känner energi och glädje över att gå ut och rida ett par rundor. Så underbart!

Det blir en uteritt för Compis, ska utforska lite nya vägar för honom, nästan alla vägar är ju nya för honom... Så det ska bli riktigt härligt att få spendera lite tid på hästryggen!

Sadelprovning och ridning

Min fine Compis fortsätter att sköta sig. Denna vecka har det varit så fruktansvärt tråkigt väder, igår natt var det 20-25 sekundmeter blåst och hällregn. Hästarna fick stå inne tills vinden mojnade och regnet försvann, vilket dröjde till lunch.

Compis är en morgontrött häst och när jag kom ut i tisdags morse låg både han och Kalle ner i sina boxar. Men Compis låg ner idag också, när jag kom in ca en timme senare. Det är ju lite gulligt att han sover så gott här. Ett trivseltecken.

Tröttmössa

Idag har jag varit ledig pga jag har varit på begravning. På eftermiddagen kom min fantastiska sadelprovare. Jag har ju haft Bosses sadel på honom och det har funkat bra, men jag har tyckt att den ligger lite i bakvikt, så jag trodde faktiskt inte att den skulle funka utan att jag skulle behöva köpa en annan sadel.

Men för en gångs skull hände något bra och det visade sig att den satt perfekt, när jag la den där den ska ligga, en bit längre bak än vad jag brukar lägga den. Så det var ju himla bra att jag slapp lägga pengar på en ny sadel!

Hon tittade även på Kalles sadel och konstaterade att jag även lägger den för långt fram, vilket är anledningen till att den åker bak. Det kändes nästan som en islandshästsadling, känns så fruktansvärt konstigt att lägga sadeln så långt bak! Hon fyllde på den också med mer stoppning, vilket var välbehövligt. Det är nog två år sedan hon var här senast och fyllde på.

När vi var klara var det fortfarande ljust ute och det hade framför allt slutat att regna. Eller nästan i alla fall. Eftersom jag inte har ridit sedan i måndags var jag grymt sugen och sadlade upp Compis så gav vi oss ut på en uteritt.

Vi red bort vid Kullagården och ner vid Hulegården. Jag hade egentligen tänkt att rida runt Skattagården, men där var sådant jäkla liv, Länsstyrelsen håller ju på att återställa grushålan till grushålemiljö så där är en massa maskiner och brötar.

Jag vände vid infarten till Bonnas och så travade vi upp för Hulegårdsbacken. Det gillade han och ville inte sakta av till skritt sedan. Vi red tillbaka och sedan in i vår egen skog. Där märktes det att han varit förut, för han slappnade av väldigt bra. Han var ju lugn innan också, men han tittade lite på olika saker, men han går ju hela tiden framåt när jag ber honom, vilket är så jäkla gött!

Han kändes faktiskt såpass lugn att han fick långa tyglar på vägen hem från skogen. Riktigt duktig kille!

Utsikt från Compis rygg

När vi kom hem igen sadlade jag av honom och så slängde jag på honom repgrimman för att träna lite TRT. Han är lite bufflig och vill gärna bara gå på, så han behöver lite arbete från marken för att bli riktigt bra. Jag började med ledövningar där han ska stanna när jag stannar och inte gå på mig.

Han gick nästan på mig några gånger och då försökte jag backa honom. Men han svarar lite dåligt på det och går bara åt sidan och framåt istället. Så det behöver vi öva mer på. Men han är ändå smart för det tog inte många gånger innan han stannade när jag stannade och började förstå back-kommandot.

Nu börjar jag känna en viss glädje över min nye häst, han är så himla mysig att jobba med oavsett vad man gör med honom. Tror att detta kan bli riktigt bra!

När jag var klar med Compis fick alla killar mat och jag själv gick in och åt lite och tog en kopp te.

Jag blev också sugen på att rida Kalle så han fick gå en runda till ridhuset. Jag har ju inte ridit honom på ett tag eftersom jag har trott att det varit något fel med sadeln. Jag sadlade honom sådär onaturligt långt bak och sedan gick jag med honom till ridhuset. Han var väldigt lugn och sansad på vägen dit och kändes lugn även på plats.

Jag gick några varv med honom innan jag satt upp. Han började direkt att joxa med huvudet och tungan, men jag jobbade honom och det blev bättre. Jag red mest skritt längs spåret, lite volter, lite skänkelvikningar och öppnor. 

Men gjorde ett litet steg åt sidan, men det rubbade inte mig i sadeln. Jag jobbade vidare och började trava lite lätt. Till en början var det mycket jox där också, men han lugnade sig, tänkte framåt och blev lugn och fin i munnen.

Sedan skrittade jag längs spåret och från ingenstans kastar han sig in mot mitten. Den här gången gick det så jäkla snabbt att jag verkligen tappade balansen och när han fortsatte halvspringa från mig så att säga hade jag ingen chans att sitta kvar. Så jag flög i backen, västen blåste upp och jag landade mjukt.

Så jäkla irriterande! Det går liksom inte att förutspå när de där jäkla kasten kommer, det kommer liksom från ingenstans, helt utan förvarning. Han var ju inte alls spänd så det kändes som om det skulle kunna bli ett pass utan slängningar, men icke. Ja, han är en häst med utmaningar, men jag kämpar vidare. Upp i sadeln igen och så red jag ett par varv åt varje håll innan jag gav mig och hoppade av. Så gick vi hem sedan.

Det var i alla fall skönt att få ridet båda killarna, det var en helt underbar kväll, helt vindstilla och uppehåll, då får man verkligen passa på. 

En förmiddag (nästan) utan regn

 Idag gällde det att komma upp tidigt och komma igång med hästarna. Kalle och Compis skulle motioneras och det skulle börja regna vid 13-tiden, så jag ville bli klar innan regnet kom.

Kalle fick ta en promenad idag. Han och Compis har bekantat sig lite mer med varandra, men det förekommer fortfarande pip och sparkar med frambenen. Dessutom vill Kalle bita honom, den lille rackaren!

Med Bosse huggorm på ena sidan och en slickande Compis på andra sidan ställde jag Kalle åt andra hållet på stallgången så han fick lite lugn och ro. Han var väldigt lugn idag att göra i ordning och han hade faktiskt inte rullat sig sedan igår, så det gick snabbt att göra honom klar för en promenad. Det var egentligen bara tvätta benen som tog tid.

Så vi gav oss iväg, vi traskade förbi Kullagården, ner vid Hulegården och så tog vi gärdsvägarna ut till Obbhultvägen. Kalle var väldigt lugn att gå med och kändes väldigt mysig. Så det blev en trevlig promenad på 4 km. Det kom lite regn på oss, men det var bara en kort stund. Skönt för Kallisen att få komma ut lite. På torsdag kommer Gunilla och ska prova ut en sadel åt Compis och då ska hon få kolla Kalles sadel också. Den har ju suttit så himla bra hela sommaren och hösten och nu har den börjat glida bakåt igen. Han var uppenbart missnöjd senast jag red honom, så jag vill säkerställa att sadeln är OK innan jag rider honom igen.

När jag var klar med Kalle var det Compis tur att komma ut. Jag funderade på en uteritt, men det blev markarbete i ridhuset istället. Jag satt dock upp på honom och red mot ridhuset. Han var lite spänd idag, men han är ju så rolig, för han går ju ändå framåt. Men precis innan Mellangården blev det stopp. Där blev det lite för mycket för honom. Han kom väl ihåg de "hemska" kossorna från häromdan. Så jag satt av honom.

Nu var det bara kreatur på ena sidan av vägen och de låg en bit bort, men Compis tyckte det var jätteläskigt att gå där förbi, så jag fick övertala honom några gånger innan vi kom förbi. 

När vi kom in i ridhuset hade han lugnat ner sig och jag kunde rida på bra där. Jag hade lagt fram tre travbommar och en ensam bom som jag tänkte jobba med. Han var väldigt fin att rida idag också, kanske lite mer spänd denna gång än senast och han gjorde faktiskt några avvikningar från ena långsidan av okänd anledning. 

Vi travade över bommarna och det gick jättebra, vi gjorde lite skänkelvikningar och volter. Han faller in lite i vänstervarvet på volterna, men jag fick honom att lyssna på innerskänkeln och böja sig lite inåt så att det blev bättre. Sedan blev det galopp och även där föll han in i vänstervolten. Men jag lyckades jobba honom där också. Dock skulle jag vilja ha lite mer framåtläge i galoppen, men det kommer väl med tiden när vi har hittat varandra bättre. Det kändes i alla fall som ännu ett bra pass på min fine häst! Så kul att det går så bra såhär långt!

Eftersom han var så spänd på ditvägen så gick jag med honom hem också. Återigen var han väldigt upprörd över kossorna och gården, så det tog lite tid att ta oss förbi där, men det gick bra till sist.

När vi var nästan hemma började det regna mer ihållande. Inte så mycket regn, men det har inte slutat än, så det blir ännu en natt med täckestorken på. Suck och stön! Fan, vad detta väder är trist! Men, men, inget att göra något åt, går inte att påverka, så bara till att acceptera läget och hoppas att det blir bättre någon gång framöver....

Första ridturerna

Igår var det dags att sitta upp på Compis för första gången här hemma, för tredje gången någonsin. Det kändes allt lite nervöst, man vet ju aldrig hur en häst reagerar på ett nytt ställe.

Han är rätt så vaken och lite stissig, vilket jag egentligen tycker är bättre än att han är helt avstängd, som Kalle var de första månaderna jag hade honom. Men igår tog jag in honom, tvättade benen och hovarna, det gick hur bra som helst, han stod still som ett ljus. Och likadant när jag gör i ordning honom i stallet. Då är han ju själv, de andra två är ju i hagen. Jag sprayade lite skimmelspray på hans fläckar och det brydde han sig inte om alls, så det är ju bra!

Jag gick med honom till ridhuset på morgonen. Han gick på bra, tittade lite på alla hästar vi passerade på vägen, men gick hela tiden framåt när jag bad honom, så vi kom lugnt och fint till ridhuset.

Jag gick några varv med honom och det enda han kikade på var hålet i sargen vid nödutgången på ena långsidan, annars var han hur cool som helst. Han tittade ut genom porten några gånger, men annars var det lugnt. Så jag satt upp och vi skrittade igång.

Det kändes super att få sitta på hans rygg igen! Det första jag fick göra var att länga stiglädren två hål eftersom mina skänklar hamnade så himla högt upp. Han är ju lite bredare än Bosse, så det blir annorlunda att rida i hans sadel på Compis.

Det blev ett himla kul pass, vi travade och galopperade och jobbade med lite sidvärtsrörelser, öppnor och galopp från skritt och andra övergångar. Han var så himla lyhörd, framåt och arbetsvillig! Stor skillnad mot när jag red honom första gången då jag hade lite svårt att få fram honom. Så det var bara ett stort leende från min sida hela passet och jag kände mig så himla nöjd med honom!

Jag gick med honom hem också och det var nog bra för när vi skulle passera Mellangården var det kreatur på båda sidor vägen och det tyckte han var lite läskigt, speciellt när ena flocken började springa mot oss. Då ville han inte vara med längre, men jag fick övertalat honom till att gå förbi till sist.

När vi hade passerat alla kreatur och hästar och närmade oss hemmet slappnade han av riktigt ordentligt och gick lugnt bredvid mig.

Ingen fara med sprayflaskan

Underbar utsikt!

Så himla söt kille!

Det känns väldigt bra med honom såhär långt, men jag är ju försiktigt positiv, jag är väl medveten om att det kan komma bakslag så jag njuter av att det går så bra såhär i början.

Igår kväll kom Christoffer och Elinore och hela gänget och vi hade gjort tjälknul på älg och rådjur. Så jäkla gott det blev! Till det hade vi potatisgratäng, coleslaw och svampsås. Grymt gott! Så det var himla trevligt, men det blev lite sent så jag har varit grymt trött idag.

Mina tjejkompisar kom hit och åt frukost på morgonen och sedan gick jag ut och gav hästarna lunchhö och när Compis hade ätit upp tog jag in honom för en uteritt. Han var lite mer på hugget idag och lite lättskrämd, lite mer bökig när jag gjorde rent benen och hovarna. Han kändes rätt spänd, så det var lite nervöst att sitta upp på honom.

Men han verkar vara en häst som blir lugnare när man kommer upp på ryggen på honom och lite mer lätthanterlig än när man går bredvid. Det är ju super!

Vi red upp i skogen, samma runda som vi gick i snöstormen i fredags. På vägen bort gnäggade han lite efter kompisarna, men när vi kom in i skogen släppte han det och slappnade av lite mer. Vi tog skogsvägen upp som vi inte gjorde i fredags och trots att det var första gången han såg de omgivningarna så var han superlugn. Han tittade på några grejer, men han går ändå framåt när jag ber honom och det finns inga tendenser till att han ska vända eller stanna, utan han bara går, så himla skönt!

Jag lät honom bara skritta, tyckte att det räcker första gången vi är ute, innan jag lär känna honom lite mer, så vi var ute nästan en timme och det var så härligt att komma ut med honom! En sån fin kille!

Utsikt från hans rygg

Jag och min fine Compis!

När jag var klar med honom hade klockan hunnit rinna iväg och det var redan kvart i fyra. Jag hade en plan att jag skulle jobba Kalle lite i paddocken, men när jag hämtade honom och Bosse i hagen började det att regna, så då tappade jag lusten för det. För en gångs skull hann jag få in dem innan det började regna så i natt behöver inga täcken torkas iaf!

Jag borstade Kalle och myste lite med honom. Han är lite flängig med huvudet och  jag vet inte om det beror på att han är lite uppstissad över Compis eller om han har en period just nu. Jag kände igenom honom i kroppen också och det känns bra i ryggen på honom, så jag ska försöka göra något med honom imorgon istället. Kanske blir det en tur till ridhuset för att testa att rida honom lite, vi får se. Det var i alla fall mysigt att pyssla lite med honom också och få gosa lite med honom.

Första dagen med Compis

Allt var lugnt ute i stallet igår när Magnus och jag var ute och nattade dem. De fick lite morötter av Magnus, de fick hö och vatten och jag mockade åt dem. Compis är väldigt lugn och det var inget konstig att gå in i hans box och mocka medans han åt.

Det var även lugnt när jag kom ut i morse. Det syntes knappt att det har bott en häst i den där boxen i natt. Han är så ordentlig och har bara bajsat utmed kanterna, så det låg i prydliga högar. Han hade nog inte legat ner, för det fanns inget spår av spån på täcket och inga fläckar på hans hals.

De fick hö och påfyllning av vatten och så mockade jag igen. Eftersom det var mörkt lät jag dem äta frukosten inne och vänta med att släppa ut dem tills det blev ljust.

Lugn kille

Efter att jag ätit min egen frukost gick jag ut och kollade hagen vid garaget. Det behövdes bytas ut lite stolpar och hänga upp tråden. Det var fruset i marken och snöstorm, men det var inga problem att få ner järnspettet i marken, ingen tjäle än, så det gick fint att få ner några stolpar och fixa till stängslet.

Med tanke på att Kalle var så upprörd över Compis igår funderar jag faktiskt på ifall jag ska släppa ihop dem innan Bosse försvinner. Känns lite onödigt att de ska bråka och bestämma vem som bestämmer när det är så kort tid kvar med tre hästar.

När jag var klar med stängslet hämtade jag en av höbaljorna i vinterhagen så Compis fick en egen och sedan gick jag in och tog på alla täcken och släppte ut Compis i hagen. Det blev såklart hopp, bus och gnäggningar. Jag skyndade mig in i stallet igen och fick ut Bosse och Kalle. De sprang också runt och hoppade och busade.

Men alla lugnade ner sig rätt snabbt, typ fem minuter var det väl stökigt, sedan började Compis äta gräs.

Medan jag mockade och fixade stallet hittade han till sin höbalja och började käka hö, men han hade sjå med att springa bort och kolla in de andra, så då flyttade jag baljan så att han kunde både äta och spana på de andra och då blev det lugnt.

Höbaljans första placering

Bättre placerad med utsikt över vinterhagen

Det är verkligen trist att det är ett sådant jäkla väder idag! Det blåser 15-20 sekundmeter och snöar rätt kraftigt, så det är ju inte så motiverande att ge sig ut. Men jag hade ändå velat ta ut honom på en liten promenad så han får se omgivningarna lite så att jag kanske kan rida honom imorgon. Det är ju det enda jag vill nu, upp på hans fina rygg igen!

Vi provade Bosses sadel på honom igår och den ligger bra på ryggen, men den lutar lite bakåt, så jag ska försöka hjälpa upp det med padden tills jag får ut min sadelprovare och hittar en sadel som passar bättre. Men det går iaf rida honom i den, han är ju inte lika känslig som Kalle, så han behöver inte ha en perfekt passande sadel från början.

Nu får de vara ute några timmar i stormen, sedan får de komma in igen och jag hoppas på bättre väder imorgon!