Bra besked för Compis

I morse ringde jag hästkliniken i Slöinge och lyckades få en tid redan idag, så himla bra! Jag fick stökat undan det jobb jag behövde göra och sedan gick jag ut och hämtade in mina grabbar.

Alltså, vilken tid det tar att göra i ordning en vit häst! Först tvättade jag de smutsiga benen, sedan gick jag på hans välrullade hals och bakben med borstar, skimmelspray och trasor. Och sedan var ju benen skitiga igen, eftersom jag borstat ner all smuts på dem... Jag skulle alltså tvättat dem sist! Jag höll väl på i totalt en halvtimme innan jag gav upp att få honom mer ren.

Jag gjorde en snabb sväng inne innan jag gick ut och lastade honom. Eftersom jag inte riktigt visste hur han skulle vara att lasta, då det var första gången jag gjorde det själv med honom, så var jag ute i god tid. Jag har ju sett tidigare ägare skicka in honom i släpet både när jag provred honom och när vi besiktade honom, så jag visste i alla fall att han är van att lastas så.

Han snorklade lite eftersom släpet var nytt för honom och sedan gick han in, det tog ca en sekund :). Så himla skönt! Han är ju så enkel att ha att göra med!

Han stod helt still i släpet hela resan, jag undrade nästan om han var där, men det var han. Vi kom till kliniken några minuter innan avtalad tid och fick komma in när vi skulle. Det var lika lätt att få ur honom ur släpet och han höll sig lugn och fin på kliniken.

Veterinären kände på hans ben och tyckte att han inte var särskilt svullen, nej det stämmer ju, svullnaden har gått ner och han är inte längre varm. Vi fick gå i gången och då visade han ingen hälta i skritten, vilket också är en förbättring sedan igår, men när han travade visade han tydlig hälta.

Så han blev rakad på benet och sedan fick vi gå till ultraljudsmaskinen för att titta på senorna. Det började bra, veterinären kunde inte se något konstigt på böjsenorna. Sedan sa hon att hon hade svårt att få en bra bild av gaffelbandet. Just ordet "gaffelband" skapar många olustkänslor i mig efter Bosses gaffelbandsskador så då blev jag lite nervös. Men veterinären tog hjälp av en annan veterinär och då visade det sig att det var en inställning på maskinen som behövdes för att man skulle kunna se gaffelbandet. Gaffelbandet sitter ju längre in än böjsenorna så det är svårare att komma åt det. Men även gaffelbandet såg fint ut, så det fanns inget som helst som var skadat på senorna. SÅ JÄKLA SKÖNT!

Så nu får han Metacam i fem dagar och två veckors vila. Om han inte är halt efter det är det bara till att hoppa upp i sadeln igen och sätta igång honom. Det var ju det bästa besked jag kunde få och en timma efter att jag kom dit kunde jag åka hem igen. 3500 kronor fattigare. Men det var det värt för att få veta att hans senor är intakta. Då är det förmodligen en lättare skada han har som kommer att läka snabbt.

Solen sken och det blev en lätt resa hem till Kalle som hade stått ensam och lugn i stallet. De fick sin kvällsmat och jag gjorde rent släpet och backade in det i maskinhallen (vilket var en utmaning då det är lite trångt). Nu har jag fått lite mer framtidstro och energi för att fortsätta min resa med mina killar och hoppas på mer positiva upplevelser här till våren! 

Compis i släpet