Så jäkla skönt det känns att detta är sista dagen i januari! Jag är så jävla trött och less på denna skitmånad! Det enda riktigt bra som har hänt är att jag har hittat Compis, annars är det mesta skit denna månad. Regn, Bosse, lera, skadad Compis etc.
Ja, apropå Compis, hans bravader fortsätter… idag kom jag hem till en häst utan täcke. Det var två plusgrader och regn och lite vind på det, så det var rätt kyligt ute. Jag skyndade mig in och bytte kläder för att få in Compis och få på honom ett varmt täcke.
Det visade sig att kylan inte var det värsta problemet... När jag kom ut till hagen tyckte jag att det var lite märkligt att Compis stod mitt i sin hage och liksom "vaktade" täcket, han ville inte komma fram till grinden. När jag tittade närmare såg jag att täcket satt fast runt hans framben. Höger framben, alltså inte det ben han skadade i helgen. Jag skyfflade snabbt in Kalle i stallet och tog med mig kniven ut för att försöka skära loss täcket. När jag kom närmare såg jag att han hade snurrat täcket flera varv och att en av bukgjordarna satt riktigt hårt runt nedersta delen av benet innan hoven. Jag kunde inte skära av gjorden som eftersom jag inte ville skära i Compis. Så jag började skära en bit ifrån, men där var täcket alldeles för tjockt så jag kom inte igenom.
Jag började få panik, leran sög tag i mina stövlar, det regnade och var kallt, känseln började försvinna i mina fingrar och frustrationen steg. Jag blev faktiskt rätt förbannad och skrek ut min frustration över hela situationen. Till sist lyckades jag köra ner händerna i det leriga täcket och snurra runt det så att snaran runt benet blev större och jag kunde äntligen skära loss skiten!
Stackars Compis! Undrar hur länge han har stått där utan täcke i regnet och fast i denna röra? Han var i alla fall glad över att få komma in och få täcke på sig. Jag spolade av hans leriga ben och sedan fick han sin första omgång Metacam-kopia som jag inte minns namnet på. Även den retade upp mig eftersom det var en korkad konstruktion som inte gjorde det direkt lätt att fylla på sprutan.
Ja, vilken start på kvällen denna tisdag! Lyckligtvis verkar Compis ha kommit undan med blotta förskräckelsen och utan några synbara skador. Halt var han inte helletr i alla fall inte i skritt. Men täcket är definitivt dött och jag tror att jag snart får hjärnblödning om han ska fortsätta med sina bravader!
En sak jag är glad över i allt det här är att Compis gick i egen hage. Tänk om Kalle hade jagat honom, då hade det kunnat gå riktigt illa! Det var också tur att han är så himla lugn och inte fick panik. En mer lättskrämd häst hade ju kunnat springa tills antingen täcket eller hästen hade gått sönder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar