Sadelprovning och ridning

Min fine Compis fortsätter att sköta sig. Denna vecka har det varit så fruktansvärt tråkigt väder, igår natt var det 20-25 sekundmeter blåst och hällregn. Hästarna fick stå inne tills vinden mojnade och regnet försvann, vilket dröjde till lunch.

Compis är en morgontrött häst och när jag kom ut i tisdags morse låg både han och Kalle ner i sina boxar. Men Compis låg ner idag också, när jag kom in ca en timme senare. Det är ju lite gulligt att han sover så gott här. Ett trivseltecken.

Tröttmössa

Idag har jag varit ledig pga jag har varit på begravning. På eftermiddagen kom min fantastiska sadelprovare. Jag har ju haft Bosses sadel på honom och det har funkat bra, men jag har tyckt att den ligger lite i bakvikt, så jag trodde faktiskt inte att den skulle funka utan att jag skulle behöva köpa en annan sadel.

Men för en gångs skull hände något bra och det visade sig att den satt perfekt, när jag la den där den ska ligga, en bit längre bak än vad jag brukar lägga den. Så det var ju himla bra att jag slapp lägga pengar på en ny sadel!

Hon tittade även på Kalles sadel och konstaterade att jag även lägger den för långt fram, vilket är anledningen till att den åker bak. Det kändes nästan som en islandshästsadling, känns så fruktansvärt konstigt att lägga sadeln så långt bak! Hon fyllde på den också med mer stoppning, vilket var välbehövligt. Det är nog två år sedan hon var här senast och fyllde på.

När vi var klara var det fortfarande ljust ute och det hade framför allt slutat att regna. Eller nästan i alla fall. Eftersom jag inte har ridit sedan i måndags var jag grymt sugen och sadlade upp Compis så gav vi oss ut på en uteritt.

Vi red bort vid Kullagården och ner vid Hulegården. Jag hade egentligen tänkt att rida runt Skattagården, men där var sådant jäkla liv, Länsstyrelsen håller ju på att återställa grushålan till grushålemiljö så där är en massa maskiner och brötar.

Jag vände vid infarten till Bonnas och så travade vi upp för Hulegårdsbacken. Det gillade han och ville inte sakta av till skritt sedan. Vi red tillbaka och sedan in i vår egen skog. Där märktes det att han varit förut, för han slappnade av väldigt bra. Han var ju lugn innan också, men han tittade lite på olika saker, men han går ju hela tiden framåt när jag ber honom, vilket är så jäkla gött!

Han kändes faktiskt såpass lugn att han fick långa tyglar på vägen hem från skogen. Riktigt duktig kille!

Utsikt från Compis rygg

När vi kom hem igen sadlade jag av honom och så slängde jag på honom repgrimman för att träna lite TRT. Han är lite bufflig och vill gärna bara gå på, så han behöver lite arbete från marken för att bli riktigt bra. Jag började med ledövningar där han ska stanna när jag stannar och inte gå på mig.

Han gick nästan på mig några gånger och då försökte jag backa honom. Men han svarar lite dåligt på det och går bara åt sidan och framåt istället. Så det behöver vi öva mer på. Men han är ändå smart för det tog inte många gånger innan han stannade när jag stannade och började förstå back-kommandot.

Nu börjar jag känna en viss glädje över min nye häst, han är så himla mysig att jobba med oavsett vad man gör med honom. Tror att detta kan bli riktigt bra!

När jag var klar med Compis fick alla killar mat och jag själv gick in och åt lite och tog en kopp te.

Jag blev också sugen på att rida Kalle så han fick gå en runda till ridhuset. Jag har ju inte ridit honom på ett tag eftersom jag har trott att det varit något fel med sadeln. Jag sadlade honom sådär onaturligt långt bak och sedan gick jag med honom till ridhuset. Han var väldigt lugn och sansad på vägen dit och kändes lugn även på plats.

Jag gick några varv med honom innan jag satt upp. Han började direkt att joxa med huvudet och tungan, men jag jobbade honom och det blev bättre. Jag red mest skritt längs spåret, lite volter, lite skänkelvikningar och öppnor. 

Men gjorde ett litet steg åt sidan, men det rubbade inte mig i sadeln. Jag jobbade vidare och började trava lite lätt. Till en början var det mycket jox där också, men han lugnade sig, tänkte framåt och blev lugn och fin i munnen.

Sedan skrittade jag längs spåret och från ingenstans kastar han sig in mot mitten. Den här gången gick det så jäkla snabbt att jag verkligen tappade balansen och när han fortsatte halvspringa från mig så att säga hade jag ingen chans att sitta kvar. Så jag flög i backen, västen blåste upp och jag landade mjukt.

Så jäkla irriterande! Det går liksom inte att förutspå när de där jäkla kasten kommer, det kommer liksom från ingenstans, helt utan förvarning. Han var ju inte alls spänd så det kändes som om det skulle kunna bli ett pass utan slängningar, men icke. Ja, han är en häst med utmaningar, men jag kämpar vidare. Upp i sadeln igen och så red jag ett par varv åt varje håll innan jag gav mig och hoppade av. Så gick vi hem sedan.

Det var i alla fall skönt att få ridet båda killarna, det var en helt underbar kväll, helt vindstilla och uppehåll, då får man verkligen passa på.