Ny Compis

Jakten på en ny häst är över för denna gång! Nu står det en ny häst i mitt stall, han heter Compis, är född 2015 och skimmel.

Den 28:e december åkte jag till Åled utanför Halmstad och träffade Compis för första gången. Eller snarare, han träffade mig - rakt i hjärtat!

Jag fick tips om honom via en bekant, så han låg inte ute på annons. Jag tog kontakt med säljaren och det hon beskrev verkade otroligt lovande. Han rids ut själv, han har tävlat hoppning upp till 110 cm, han är bra dressyrriden. Han skulle vara lite för lugn för sin ryttare också och det var egentligen därför hon ville sälja honom, och det lät ju bra eftersom det är just det jag är ute efter - en lugn häst.

När jag steg in i stallet tog han direkt kontakt med mig, var nyfiken och undersökte mig med mulen och det var väl ungefär där jag föll för honom, tror jag. Jag kände och klämde igenom honom, tittade på honom ur alla vinklar och jag gillade det jag såg. En fin skimmel med ganska kort hals och rygg och mycket massa. Ungefär i storlek som Kalle, så helt perfekt där. Han reagerade inte någonstans när jag klämde igenom honom och han kändes avslappnad och fin.

Vi lastade honom, han gick in själv i släpet, precis som jag brukar lasta, han stod still i släpet hela vägen till det ridhus där vi skulle rida honom.

Säljaren hoppade upp och red honom. Han var lite uppmärksam i början, tittade sig lite omkring, men gjorde ingen stor sak av någonting. Det visade sig att det gick hästar utanför ena långsidan av ridhuset och när de förde lite väsen tittade han på det, men återigen, han släppte det rätt snart och fortsatte jobba.

Han såg jättefin ut när hon red honom, han gjorde lite galoppombyten och sidoförflyttningar. Hon hoppade några hinder också och det såg bra ut. 

Sedan fick jag sitta upp och direkt när jag tog tyglarna fick jag en helt fantastisk känsla. Han var så lätt i munnen, jag har aldrig ridit en häst med så lätt kontakt, det var helt underbart! Jag hade nog behövt ett par sporrar eller ett spö, jag fick allt kämpa lite med att få fram honom. Men han svarade framåt när jag bad honom och han kom direkt fram i traven. Även galoppen var lättfattad. Han kändes så himla fin att rida!

Det fanns speglar i ridhuset så jag såg ju att bakdelen åkte in mot mitten hela tiden och jag märkte väldigt tydligt när min vänsterhand levde sitt eget liv och jag blev hängande i innertygeln. Det är alltså en häst som är oerhört lyhörd för sin ryttare och speglar alla fel jag gör. Det betyder att han kommer att bli en fantastisk läromästare åt mig!

Vår första galopp

Jag åkte hem med kramp i hela ansiktet eftersom jag satt och log hela passet. Det var så himla kul att rida honom och jag var helt såld på honom! Jag bokade in en provridning ute också några dagar senare, för att få se hur han är där och förhoppningsvis få en minst lika härlig känsla där.

Så på nyårsafton åkte jag ner igen och jag fick då göra i ordning honom och lära känna honom lite mer. Samma härliga känsla som första gången jag träffade honom. En så himla go häst! Jag blir liksom varm i hjärtat av att få umgås med honom.

Jag satt upp och så skrittade vi rakt ut i skogen. Han gick bakom säljaren och hennes andra häst och han var helt obrydd om omgivningen. Vi travade och han var lite piggare denna gång, jag fick lite mer häst i handen, men det kändes kul att han var lite mer taggad.

När vi galopperade busade han lite och körde ner huvudet, men sedan galopperade han på bra och tyckte det var kul att få springa lite.

Jag red också först en liten sträcka och då blev han ännu mer på hugget, tittade sig omkring och var lite mer uppmärksam, men jag kände bara en väldigt bra och härlig känsla på hans rygg och jag bestämde mig för att den här hästen ska jag ha!

Så fin kille!

Så då bokade vi besiktning och idag var det dags. Jag har varit så jäkla nervös, det gick ju an när jag var sysselsatt tidigare idag med hundar, Kalle och handling, men när jag var klar med det och gick in och satte mig en stund i soffan började nervositeten komma. Tänk om han inte gick igenom besiktningen?

Jag hade ändå ströat upp boxen och förberett med foder osv, vilket jag aldrig har vågat göra inför ett hästköp tidigare, för man vet ju inte att det blir något förrän alla papper är påskrivna och pengarna har lämnat kontot.

Så det var med många fjärilar i magen jag satte mig i bilen och körde till Slöinge där han skulle besiktas.

Besiktningen gick strålande, han gick igenom utan anmärkningar, några skönhetsfel, men ingen häst är helt perfekt, så det var inga konstigheter, inget som påverkar hans hållbarhet eller som gjorde att veterinären avrådde från köp.

Så vi lastade honom och sedan följde säljaren med hem till mig med honom i släpet. Det känns så bra att de gjorde så, det känns som om de verkligen bryr sig om att han får det bra och jag hoppas att jag kan ge honom ett riktigt bra hem!

När vi kom hem tog jag in Bosse och Kalle och sedan släppte vi in Compis i stallet, i Pelles gamla box. Det var två väldigt nyfikna killar som undrade vad detta var för något vitt som kom in i stallet. Men de hade ju hö, så allting var väldigt lugnt och städat. Compis fick på sig ett stalltäcke och sedan ställde han sig och åt och såg nöjd ut.

Finaste killen i sin nya box!

Vi gick in och fixade alla papper, ägarbyte och försäkring samt förde över pengarna, så sedan var han min "på riktigt".

Alltså jag vet inte riktigt var jag befinner mig mentalt just nu. Allt detta har gått så himla fort. Det är bara två veckor sedan jag fick fatta det fruktansvärda beslutet att låta Bosse somna in och nu står det en ny häst i mitt stall. Jag är så glad över att ha hittat en superfin häst som verkar vara helt underbar i temperamentet och samtidigt världsvan och välriden samt mycket riden ute i skogen. Men samtidigt är det så sorgligt att behöva skiljas från Bosse om två veckor. Jag hade ju inte alls räknat med det här. Och jag har ju inte alls varit beredd på att behöva köpa en ny häst så nära inpå köpet av Kalle.

Men någonstans känner jag att det här kommer att kunna bli hur bra som helst och jag tror och hoppas att jag kommer att få så himla kul med den här fine hästen!

När säljaren hade åkt bytte jag täcken på Bosse först, tog ut honom på gången och lät honom bekanta sig lite med Compis, det gick rätt bra, lite pip och spark, men annars lugnt. Kalle däremot fick något frispel i sin box och började sparka i boxväggarna. När jag tog ut honom på gången och lät honom sniffa på Compis så blev det lite kalabalik och Kalle verkade rätt arg. Inte läge att släppa ihop dem imorgon, Compis får gå i egen hage ett tag tror jag. De vänjer väl sig snart hoppas jag.

Lugnast i stallet var iaf Compis. Han bara stod där och undrade varför det var så mycket oljud, typ.

De fick sitt kvällsfoder innan jag motvilligt lämnade stallet och gick in för att käka kvällsmat.

Tänk att jag har tre hästar nu igen, och en SKIMMEL, hur ska detta gå? ;)