Ledbruten och ridning

Igår kväll blev det ett välbehövligt bad i SPA-badet efter det hårda arbetet med potatisplockning. Bara att glida ner i det varma vattnet gjorde gott för den pinade kroppen och när vi drog igång massagebubblorna gjorde det ännu bättre.

Jag blev som vanligt helt slut efter badet, gick och lade mig, läste en stund, kände mig inte så trött, men när jag släckte lampan och stängde ögonen somnade jag i princip direkt. Och har sovit hela natten ända till halv åtta i morse.

Jag vaknade med en helt ledbruten kropp. Hela ryggen, baksida lår, framsida lår, ja nästan hela kroppen är helt stel och öm. Det var länge sedan jag var så ledbruten senast. Men det bästa när man hamnar i det läget är att hålla igång.

Så det blev en morgonpromenad i skogen med Alyssa och Garm. Nelly var ute med Husse och jagade en stund före vi kom ut.

Därefter blev det frukost och lite slappande i soffan innan jag gav mig ut och hämtade Kalle. Idag stod det paddock på schemat. För en gångs skull stod han i vinterhagen bakom stallet och bara "väntade" på mig, så jag behövde inte lägga tid på att gå och hämta honom. Smidigt!

Han var väldigt irriterad på de fyra flugor som flög runt och satte sig på hans kropp medan jag gjorde i ordning honom, men han var ändå lugn.

Vi gick ut i paddocken och värmde upp med lite skritt runt som vanligt. Han reagerade inte på plåtarna som elektrikerna hade satt upp på belysningsstolparna för att kunna sätta fast kopplingsdosorna, han reagerade egentligen inte på någonting idag, inte en enda slängning. Duktig kille!

Däremot visade han istadighet vid två tillfällen i bortre kortändan. Första gången skulle han stanna precis efter kortsidan i vänstervarvet, jag gick på honom och då blev han sur och sparkade, men då stod han så nära staketet att han sparkade i det och då blev han rädd för sig själv och sprang framåt, så var det löst.

Andra gången var i högervarvet även det på bortre kortsidan, han stannade och försökte mota, men jag fick fram honom rätt snabbt igen.

Annars var han väldigt fin, speciellt vid den kortsida som tidigare var fullkomligt livsfarlig. Där kunde jag nu rida "normalt" på volten i båda varven och han lyssnade bra på innerskänkeln i vänstervarvet. Nu är det snarare högervarvet som är lite svårt, det ändrar sig fort.

Jag red lite övergångar, skritt-halt-skritt och bad om trav, vilket jag fick. Sedan travade han på helt ok, kanske inte bästa framåtbjudningen hela tiden, men han går ändå framåt någorlunda. Jag passade på att galoppera också, först i högervarvet, vilket är lättare nu och sedan fick jag kämpa lite för att få honom att galoppera i vänstervarvet, men det gick till sist. Dock lite dålig framåtbjudning i båda galopperna, men han gjorde ändå ett bra jobb.

Det kändes som ett riktigt bra pass och han utvecklas hela tiden, jag kan rida mer och mer i en bättre form och få honom att jobba med bakbenen under sig. Han var härligt avslappnad och lyhörd för det mesta. Duktig kille!

Fin-Kallis!

När jag lämnade Kalle i hagen hämtade jag Bosse. Nu går det att hämta honom utan att han försöker äta upp mig, vilket är bra. Han fick sin 5:e omgång Metacam och sedan gjorde jag i ordning honom för en uteritt. 

Han har slutat "mumla" med mulen och är inte lika känslig när jag gör i ordning honom. Han reagerar inte när jag palperar igenom ryggen och han reagerar inte när jag sadlar honom eller spänner sadelgjorden. Han lyfte inte bakbenen upp i luften när vi gick ut från stallet, som han brukar, utan gick helt normalt. Så ja, han är en betydligt gladare häst nu, vilket såklart tyder på att han har haft ont tidigare.

Vi skrittade ut, bort mot grushålan, vi red ner där och rundade den och sedan stack vi upp i Skattagårdsskogen. Han travade rent idag och han fick en trav som jag inte kommer ihåg när han visade senast. Han tog i för kung och fosterland och travade otroligt bra. Det blev till och med lite galopp i skogen, men han körde ner huvudet och sköt rygg, lite bus också, alltså.

Allt detta tycker jag tyder allt mer på att han har någon typ av smärta i bakdelen. Jag tror det är kopplat till länden/korset på något sätt och jag hoppas innerligt att det går att göra någonting åt, för vilken härlig häst han är när han är smärtfri!

Det blev en väldigt trevlig runda, även om vi fick lite regn på oss på vägen hem, men det var bara lite droppar, vi blev knappt blöta. När jag gick ut med honom i hagen igen gick han till och med före mig med en enorm energi i skritten. 

Pigg-Bosse i grushålan

I förmiddags passade jag på att ta en bild när de två bråkhundarna för en gångs skull låg ner och vilade. De är lika envisa båda två, en tax och en drever, liksom... Ingen ger sig, men till sist blir de ändå trötta!

Lugna vovvar!

Skörd och ridning

Igår tog jag mig en tur på Bosse, som har blivit lite mildare. Han har slutat "mumla" med mulen och är inte lika kli-ig med näsan längre. Goda tecken. 

När vi skrittade ut tyckte jag att han rörde sig lite märkligt, men han blev något bättre utefter rundan. Vi skrittade ner mot Lunden och sedan ut på gärdsvägarna. Det var lite blåsigt, men solen sken och vi fick faktiskt se en riktigt fin regnbåge.

Bosse och regnbågen

Vi travade lite på en grusväg och då travade han på riktigt energiskt och framför allt rent. Så den där Metacamen gör nog nytta ändå.

När jag kom hem hade Magnus startat grillen och fixade god fredagsmat. Som vanligt däckade jag i soffan, men lyckades ändå hålla mig någorlunda vaken till 22-tiden.

Idag fick jag sova tills jag vaknade och startade dagen med ett efterlängtat gympass. Jag har inte kört på ett tag eftersom jag har haft någon typ av halvförkylning, lite snorig och rosslig i halsen och denna vecka har jag helt enkelt inte orkat köra några gympass pga intensiteten på jobbet.

Men jag har också känt av nacken och övre delen av ryggen med lite för mycket dålig arbetsställning. Så det var himla skönt att lyfta lite skrot. Jag gick ner några kilo på stången denna gång. Ville köra lite djupare knäböj, satsa mer på tekniken, så det fick bli 30 kg denna gång. Det var jobbigt nog ändå, kan jag säga! Men 30 kg kändes ändå lätt jämfört med de 45 kilo jag har kört på tidigare.

Jag körde som vanligt benpasset först och därefter överkroppspasset. Det senare passet tog bra och jag kände precis var jag behövde aktivera musklerna som har varit stela. Det började liksom värma i dem efter ett tag. 

Bra start på morgonen! Sedan tog jag med Nelly och Garm, Christoffers hund som vi passar nu när han är iväg på jaktresa. En liten dreverkille som är så himla mysig och go! Det var första gången de träffades och allt gick bra. Garm gick snällt i kopplet och Nelly skötte sitt.

Alyssa var ute och jagade hare, årets första släpp för hennes del. Hon hittade minsann en hare att driva fram till Husse, så han var glad och nöjd över sin hund!

Mitt fina gym!

Dagens promenadsällskap

När vi hade ätit frukost bestämde Magnus att vi skulle ta upp årets potatis. Vilket jäkla jobb det blev! Jag räknade ut att det var ca 100 löpmeter potatis som vi plockade upp! Jag undrar vem som ska äta all potatis, med tanke på att jag äter potatis kanske max 4 gånger på en månad... Men jaja, Magnus får väl äta potatis på längden och tvären!

Arbetsställningen, lite lagom böjd i ryggen är ju inte heller den bästa och det känner jag minsann av. Fy fasen! Men de blev i alla fall gjort och nu är matkällaren full av potatis, så gött att ha det gjort!

Tvättad och fin potatis!

Oändligt mycket potatis!

Jag fick en liten flashback från min barndom när Magnus tog fram potatiskorgen. Jag stod faktiskt på samma plats för ca 40 år sedan och "hjälpte" min far att plocka "potatis" i den där korgen. Det var bara det att jag plockade sten, inte potatis och min far tyckte att jag var en rackarunge.

Potatiskorgen från barndomen

När vi var klara med potatisen gick vi in och käkade lite, jag tog en kopp te och tittade en kort stund på fälttävlans-VM. Men det är lite ointressant. Svenskarna är så hopplöst efter de bästa i dressyren. De låg till och med efter Japan efter dressyren och har ingen chans att få något vettigt resultat. Men lite kul ändå att få se den fartfyllda terrängen, även om det är sjukt dåligt filmat och svårt att hänga med ryttarna över alla hinder.

Efter det var det dags att hämta Kalle för en uteritt. Det har förresten varit helt underbart väder idag! Strålande sol och t-shirtväder, iaf när vi plockade potatis. Jag tog på mig en långärmad, tunnare jacka när jag red, men det var faktiskt lite svettigt.

Vi skrittade mot Obbhultvägen, Kalle ville inte gå höger i vanlig ordning, men jag fick ganska snart honom på andra tankar och vi kunde skritta längs vägen. Men sedan mötte vi först en moped, Kalle tittade på den och vi stannade, efter det skulle han minsann inte gå framåt, utan krånglade ner i gräsåkern där han höll på hit och dit. Till sist fick jag fram honom och upp på vägen igen, men då kom det en jäkla moped till och han stannade igen och så samma procedur en gång till. Men även denna gång lyckades jag övertala honom upp på vägen igen och sedan blev det en bra runda.

Vi skrittade upp i skogen, även om han tittade på lite saker så bjöd han framåt hela vägen. Vi tog rundan runt mossen och sedan en liten avstickare i skogen och så tillbaka på den vanliga skogsvägen. Vi travade och galopperade i Kullagårdsskogen, vände och skrittade tillbaka. Han var väldigt fin idag, inga tecken på att slänga sig eller vända, däremot lite tittig, men han gjorde ingen stor sak av någonting.

Jag hade egentligen tänkt att ta Skattagårdsskogen också, men så tänkte jag att nej, han är så duktig idag så vi tar vägen hemåt istället. När vi kom till åteln stod Magnus där med bilen och det var jätteläskigt enligt Kalle, men vi tog oss förbi och sedan lugnt och fint på vägen hem. När vi svängde ner på grusvägen kom det en drever på åkern och den tyckte Kalle var jätteläskig, så jag valde faktiskt att sitta av. Drevern vände när den såg Kalle och försvann bortåt, men vi tog oss hem utan bekymmer.

Jag var väldigt nöjd med att jag lyckades få igenom saker och ting idag utan att behöva sitta av. Han testar mig med att lätta i framänden och sparka bakut, typ capriole. Men jag kände mig rätt lugn ändå och bestämd på att få honom dit jag ville. Så det blev en trevlig runda ändå!

När vi var klara släppte jag ut Kalle och hämtade hem Bosse. Han var lite mildare i temperamentet idag, inga tecken på att vilja äta upp mig. Han var lugn med mulen och såg rätt nöjd ut där han stod på gången. Han fick sitt älskade Metacam och han tycker det är så himla gott, knashästen!

Jag hann inte rida honom idag, han får gå imorgon istället, så ska jag känna lite mer på hur han känns när han rör sig. Hoppas på att han blir bättre och bättre nu och att det håller i sig även efter Metacam-kuren!

Kvällsmörker och Guld-Kalle

Den intensiva veckan har fortsatt, det är inte många pauser jag har fått denna vecka. Men samtidigt är det kul när det händer saker och arbetsveckorna går snabbt.

Igår hämtade jag ut Bosses medicin och avmaskningsmedel till både Bosse och Kalle. Jag red också Bosse en runda efter att ha fått kämpa lite med att få in honom från hagen. Han var nämligen väldigt arg och jag fick använda Kalle som sköld för att kunna få på Bosse grimman. Men sen gick det bra.

Han var rätt så pigg och verkade inte direkt ha ont någonstans igår heller. Jag gav honom först Metacam och sedan avmaskningsmedel innan jag kände igenom honom utan att hitta några tecken på smärta någonstans. Så jag sadlade och red ut en runda. Det fick bli reflexer och pannlampa, det skymde rätt bra när vi kom ut och hann precis komma hem innan det blev helt mörkt ute.

Till en början rörde han sig lite stelt i skritten, men sedan började han skritta igenom hela kroppen och kändes rätt pigg ändå. Vi tog bara en kort runda i hemmaskogen, men det var ändå fint att komma ut lite. 

När vi var klara stod Pelle och Kalle bakom stallet i vinterhagen, det var precis att jag såg dem när jag kom ut med Bosse. Så då passade jag på att ta in Kalle och ge honom avmaskningsmedel också. Dock tror jag att han lyckades spotta ut det mesta tyvärr, men de ska få en omgång till om en månad för att de har så mycket maskägg. Hoppas verkligen att det hjälper!

Suddig bild i dåligt ljus

Efter Bosses eskapader igår när jag skulle hämta honom beslutade jag mig för att hämta alla tre när jag skulle iväg och träna med Kalle. Så jag tog grimma på Pelle och Kalle så fick Bosse gå lös, vilket gick bra. Han såg inte riktigt lika grisk ut som igår, men jag vågar inte utmana honom.

Han fick Metacam igen och den här gången öppnade han munnen när jag sprutade in det så det studsade liksom ut och över halva mig, men det mesta fick han i munnen iaf. Inte helt lätt det där!

Jag gjorde i ordning Kalle för träningen och jag gick bort med honom till Linnarp. Han är fortfarande lite spänd på vägen dit så jag tänkte att det inte var värt att riskera någonting. 

Ponnysarna som tränade före oss var ute idag, men eftersom det blir mörkt vid 8 och jag börjar träna halv åtta så red jag i ridhuset. Första för hösten, nu kommer vi att tillbringa massa tid där!

Kalle var hyfsat lugn, det var någon häst som gnäggade utanför som han brydde sig om lite, men han var i grunden lugn och jag gick runt några varv innan jag satt upp. Han kändes väldigt lugn och fin när jag väl kom upp på ryggen och jag försökte fokusera framåt. Inte tänka på att han kanske tänkte vända.

Men han var så grymt fin idag! Skritten var bra, hyfsad framåtbjudning. Traven var helt fantastisk! Bästa framåtbjudningen där på länge! Och jag kunde sitta ner en hel del utan att han började slänga med huvudet. Vi red lite öppnor och någon skänkelvikning och så fick jag svar på innerskänkeln i vänstervarvet igen, precis som i lördags. Det kändes helt magiskt! Och när han rundade innersidan blev hela han rund och så himla fin!

Dock blir det lite jobbigt för honom där så jag försökte fatta galopp några gånger utan att lyckas och efter det började han greja väldigt mycket med huvudet, så då tyckte jag att det räckte för dagen.

Vi hade galopperat lite i högervarvet, dock var det svårt att få ut honom mot väggen och det blev en väldigt liten volt, men han kämpade på. Han tycker nog att det är lite jobbigt att gå där så rund och fin och då vill jag inte pusha för mycket. Jag är så nöjd med att han var så himla fin att rida och kontakten med munnen var helt fantastisk under i princip hela passet. Nu tar det nog ett tag för honom att bygga nya muskler när han går som han ska, så jag får ta det lite lugnt.

Men himla kul att han var så fin! Han gjorde bara en slängning, men den var inte värre än att jag satt kvar och sedan kunde rida vidare. Jag tyckte att jag lyckades rida ganska avslappnat och beslutsamt och kände mig hyfsat trygg, vilket såklart gjorde Kalle lite tryggare. Nu har vi verkligen någonting riktigt bra att bygga vidare på under hösten! Skoj!

När jag kom hem igen hade Pelle lagt sig ner och Kalle såg ut som om han tänkte somna på gången. Även Bosse såg lite mör ut. Det har kommit ytterligare 20 mm regn under dagen, så jag tänkte att de kan få sova inne på torrt och fint underlag. Det är de väl värda!

Trött Bosse

Världens sötaste Kalle!

Bättre Bosse och upplyst!

Ännu en intensiv dag! Upp kl 6 och kolla till grabbarna, Bosse såg redan piggare ut, inte alls så hängig som igår, men stod fortfarande och "mumlade" med mulen. Jag gick ut med honom och kunde konstatera att han hade ett betydligt bättre klipp i steget i skritten, mer som han brukar vara.

Kl 7 startade jag jobbatorn, första mötet 07:45, kl 8 ringde jag till veterinären och sedan var det möte konstant från 8:15 till 11:00. Precis innan 11 ringde veterinären och meddelade att hon var på väg. Så då var det bara till att ge sig ut i stallet. 

Veterinären tittade igenom hela Bosse, jag fick gå och springa med honom. Hon lyssnade på hjärta, lungor och mage och klämde igenom alla ben samt ryggen. Hon gjorde böjprov och då vägrade han springa, men hon såg lite ojämnheter bak, dock ingen egentlig hälta. Så hon kunde i princip inte hitta någonting mer än konstatera att han rör sig ojämnt bak. Så därför får han Metacam i 10 dagar och under tiden ska han gå i hagen som vanligt och jag ska rida honom för att se ifall han blir jämn när han går på Metacamen. Så ska jag återkoppla om 14 dagar så får vi se om jag ska gå vidare med en större undersökning på klinik eller göra något annat.

Teorin om korsförlamning förkastade hon direkt och inte heller min teori om hans maskangrepp gick hem, utan hon trodde att det är någonting med rörelseapparaten som är fel.

Så det var väl egentligen bra besked, en korsförlamningsdiagnos hade varit värre, men samtidigt är det så jäkla svårt när man inte vet vart man ska leta efter orsaken till hans smärtor.

När veterinären var klar släppte jag ut grabbarna, som var glada över att komma ut och sedan fixade jag stallet och rastade Lissan lite innan jag satte mig för att ta mig an eftermiddagen. Konstant möte hela eftermiddagen också, fick en halvtimmes lucka till att göra något vettigt. Vid fem kändes det som om hjärnan skulle brinna upp och jag stängde av datorn.

Piggare Bossis

Kvällen har jag tillbringat med Kalle, vi tog oss en promenad i höstvädret, mycket blåsigt och lite regnskurar. Han var rätt stissig stundtals, men också lugnare i perioder. Det var helt underbart att komma ut efter denna orimligt intensiva arbetsdag även om vädret inte var det bästa. Och såklart alltid värdefullt att få lägga till på min fine Kallis!

Sedan var det hundarna som skulle rastas. Jag kom iväg strax efter halv åtta och tog med mig pannlampan. Vi gick först och sedan sprang vi 1 mile. Min tredje dag i rad som jag springer en mile, så jag kan väl säga att jag har påbörjat en runstreak. Känns rätt bra, framför allt att få springa utan att få ont. En mile är kort för mig att springa och det är enkelt och det blir gjort, hundarna ska ju ändå rastas.

Strax efter kl 8 var vi hemma igen och det var precis så att vi slapp tända pannlampan. Rätt härligt att det fortfarande är ljust såpass länge på kvällarna.

Men det går snabbt mot mörkare tider, därför blev jag glad i allt elände igår när mina elektriker kom hit och kopplade in min ridbanebelysning.

Det varde ljus

Jag har bara ett ord att skriva om detta egentligen och det är WOW! Jag trodde aldrig att det gick att få så himla bra belysning! Inte ett ställe på hela ridbanan som ligger i skugga! Och då är den ändå 63 x 25 meter. Det är ett helt fantastiskt resultat och jag är så glad att jag har fått så bra hjälp och stöd av min elektriker i mitt val av lampor för det hade jag aldrig kunnat göra själv.

Det kommer bli så himla bra att rida där i höst! Det ska dock bli väldigt spännande att se hur Kalle reagerar på detta, jag noterade nämligen att vi får vår skugga framför oss på vägen mot "farliga" kortsidan. Men vi har ju hela hösten på oss att träna på detta så det ska nog gå bra. Nu är en dröm som jag har haft ända sedan vi anlade paddocken 2007 äntligen gått i uppfyllelse!

Jävla skitmåndag!

I natt kl 0:00 väckte Magnus mig och talade om att vi inte hade något vatten pga vattenläcka. Kunde jag somna om? NEJ! Först kom jag att tänka på att om vattnet är avstängt måste filtret stängas av, det brukar ju köras varje natt kl 2 och om det inte finns något vatten så blir det ju knas. Så då gick jag ner och stängde av det.

Magnus hade hört att hydroforen gick hela tiden när han tittade på TV igår kväll och när han kom ner fann han källaren i princip under vatten. Ett "gummi"-rör som sitter mellan hydrofortanken och pumpen hade gått sönder, så det var ju bara till att stänga av och sopa vattnet mot golvbrunnen så gott det gick.

Vattenläcka

Jag blev ju klarvaken och ägnade några timmar åt valresultatet som hade ändrat sig från röd fördel när jag gick och lade mig till blå fördel efter midnatt. Vid halv tre gick ögonen i kors och jag lyckades somna. Väcktes ur medvetslöshet halv sju. SUCK! Ingen bra start på dagen!

Men jag fick i alla fall tag i "min" fantastiske rörmokare som lovade att frigöra tid under dagen för att kunna fixa problemet. Lyckligtvis hade Magnus två 1.5-liters petflaskor med vatten så jag fick i alla fall mitt morgonte.

Beredskapsvatten

Och det gick ingen nöd på mig, jag satt och jobbade intensivt hela förmiddagen och hann knappt tänka på att det inte fanns något vatten. Röris kom strax innan lunch, så vid 12 hade jag vatten igen och kunde fortsätta livet som vanligt!

Efter jobbet gick jag ut i hagen för att hämta Bosse för en ridtur. Han tackade genom att hugga mig i låret och bete sig väldigt aggressivt. Inte riktigt likt honom den senaste tiden, men visst, han har kunnat vara sådan ibland. Jag fick i alla fall på honom grimman och gick med honom mot grinden. Jag lade märke till att han rörde sig onormalt långsamt och såg lite hängig ut, så jag ställde honom i boxen en stund för att studera honom.

Jag misstänkte direkt kolik. Men han stod ju och betade när jag hämtade honom och magen lät som om det var fullt världskrig där inne så det stämde inte riktigt med kolik. Jag tempade honom, strax över 37,5, så inga konstigheter med det heller. Han åt gladeligen en tuss hö.

Men han stod och "mumlade" med mulen, rörde överläppen och underläppen hängde. Jag kollade slemhinnorna i munnen och de såg normala ut. Han ville gärna klia sig mot mig med mulen, men var lika snabb med att bli sur och hugga efter mig. Han gillade inte när jag rörde på hans mage, men det har han ju aldrig gillat. Jag palperade honom över ryggen och fick ingen reaktion förrän jag tryckte över korset, där reagerade han rätt kraftigt, vilket han har gjort tidigare också ibland.

Jag släppte ut honom i hagen igen och funderade på nästa steg. Jag var fortfarande inne på magteorin och tänkte vad kan en veterinär som kommer ut göra versus vad kan de göra på djursjukhuset. Så kom jag på att jag hade läst i ett mail från Agria att de har veterinärrådgivning via videosamtal, så jag kollade upp det och bokade en tid. Så jäkla smidigt! 

Så det var bara till att hämta Bosse igen, så fick han stå i boxen i väntan på samtalet. Exakt kl 19:15 som jag hade bokat, blev jag uppringd av en veterinär och jag beskrev lite mer om hans symptom. Jag fick leda runt honom på gårdsplan och veterinären konstaterade att han såg stel och hängig ut. Hon trodde inte på min magteori utan nämnde rätt snart korsförlamning. När jag till sist visade hur jag palperade honom över ryggen och hur han reagerade vid korset ökade hennes misstankar i den riktningen och jag fick rådet att ringa hem veterinär imorgon så att de får ta prover på honom för att konstatera om det är korsförlamning eller ej.

Korsförlamning... jag trodde det var något ardennerhästar fick i början på 1900-talet när de arbetade hårt och sedan ställdes i spilta. Men nu har jag läst på och insett dels att det kan drabba vilken häst som helst, dels att om det är korsförlamning, så skulle det kunna förklara hans återkommande ojämnheter bak och ryggont. Kanske skulle det till och med kunna förklara hans ovilja i ridningen som jag har kämpat med i flera år. Stackars Bosse i så fall!!!

Så det fick bli en natt inne för alla grabbar, eller en natt på hotell som jag kallar det. Ingen av dem var ledsen för det. Nu hoppas jag bara att Bosse kan få hjälp imorgon med att må bra igen och att han kommer att bli bra på sikt så att jag får tillbaka min underbare ridhäst!

Tre killar på hotell

Irriterande stavfel! SYMPTOM heter det!

Helg

Igår började jag dagen med Kalle. Först körde vi en ordentlig TRT-träning där vi jobbade med alla rörelser och verktygen. Ljud och touch bryr han sig inte om alls och jag gjorde vad jag kunde för att försöka få honom att reagera när jag slängde piskpåsen runt honom. Han blinkade inte ens. Men ändå blev det två kast åt sidan när jag red honom... Jaja, han lär väl sig hantera sig själv tids nog. Det går i alla fall framåt.

Efter TRT-träningen gjorde jag iordning honom och red ett pass i paddocken. Han var rätt så fin, någorlunda avslappnad och han gjorde vad jag bad om. Han var lite seg i traven, men det blev bättre när jag galopperade honom och kom tillbaka till traven, då fanns det mer energi. 

I början var det svårt att trava i vänstervarvet, han ville bara vika inåt, speciellt vid den fd "farliga" kortsidan. Men jag hade även utmaningar med att få ut honom nära staketet på långsidan. Jag hade fin kontakt med munnen, det var inte mycket släng med huvudet eller tungan, men istället så bjuder han inte framåt ordentligt. Det gjorde han såklart inte när han slängde med huvudet heller, så jag tror att vi har kommit ett steg på vägen där, från ett huvud som stundtals gick som en propeller i trav och galopp till kontakt med munnen, men lite för mycket handbromsen i.

I slutet av passet svarade han plötsligt för innerskänkeln i vänstervarvet och hela hästen liksom slappnade av och blev jättefin, gick plötsligt att rida en hel volt på voltspåret och inte fem meter innanför. Riktigt häftigt och kul! Han gjorde också en superfin galoppfattning i högervarvet. 

Så visst händer det saker framåt! Och det är kul! Jag försöker rida mer och mer avslappnat och strunta i om han vänder någon gång sådär. Jag försöker fokusera på framåtbjudningen och hitta saker som gör honom glad.

Jag dödade ett hjärnspöke som jag har haft ett tag, vet egentligen inte varför, men jag har haft tre travbommar liggandes i paddocken utan att våga göra något annat än att skritta över dem. Men nu jäklar! Jag körde en övning på den långsidan där bommarna låg, vände halvt igenom, skänkelvikning till bommarna, över bommarna och skänkelvikning ut till spåret och ny halvt igenom på kortsidan. Jag gjorde den först i skritt, sedan trav i skänkelvikningarna och saktade av till skritt över bommarna och till sist körde jag trav hela vägen, även över bommarna. Det var såklart inga problem att ta sig över bommarna mer än att han pga lite dålig framåtbjudning hade lite svårt att räcka till över dem.

Men det var en bra övning och han gjorde den rätt bra ändå!

Kalle i paddocken

När jag var klar med Kalle gick jag in och åt frukost innan jag gav mig ut och tog tag i målandet av staketet på framsidan av huset. Det är ett tag sedan jag skruvade ned längorna och gjorde rent dem. Men det har ju varit alldeles för varmt för att måla, så det har dröjt.

Jag målade två längor på ena sidan därefter målade jag de tio stolparna som inte är flyttbara. Men det är ju så jäkla tråkigt att måla! Som jag hatar det! Dock går det ju an när man har en ljudbok i öronen, men tyvärr slutade lurarna att fungera innan jag började på stolparna.

Efter målningen fick Bosse bus komma ut på en uterunda. Han visar inga tecken på ryggont längre, vilket är bra och han ville trava på flera ställen, men han kändes ojämn och som om han inte orkade ta i när det gick lite uppför. Så det fick mest bli skritt, men ändå mysigt att komma ut. Det kom lite lätta regndroppar när vi gav oss ut, jag tog på mig regnrocken, men det blev inte något regnväder tack och lov.

Två svalungar som satt och spanade på mig när jag målade

Idag tog jag med mig hundarna till Åkulla och gick en skogsrunda. Jag kände mig lite seg, har/har haft en liten förkylning som retat mig lite denna vecka. Eller jag märkte av den först i torsdags kväll, då jag däckade i soffan och kände mig som om jag hade lite feber. I fredags valde jag därför att jobba hemifrån, men kände mig pigg hela dagen. Jag har sedan dess haft två nätter med lite småsnorig näsa, men inget värre än så.

Men när vi gick där i skogen så blev jag så himla sugen på att testa att springa. Höften känns bra och har gjort så ett tag, så jag testade lite grann. Jag fick blodad tand och sprang lite mer. Sedan kom jag på den briljanta idén att jag kanske skulle påbörja en runstreak. Springa varje dag. Minst en mile. 1600 meter ska jag väl ändå orka? Så jag sprang 600 meter, gick lite och så tänkte jag att jag springer 400 till, men det kändes så bra att jag tänkte att jag springer lite till och plötsligt hade jag sprungit en kilometer och därmed hade jag uppnått min mile.

Jag går ju ändå med hundarna varje dag, det är absolut inte omöjligt att lägga in 1600 meter löpning på dessa rundor. Ja, jag gör ett försök! Pulsen kom inte upp jättemycket och jag kände inte av någon förkylning, så det kändes grymt bra att springa igen!

Hundarna tyckte också det var kul att komma ut i skogen, nu är ordningen återställd i skogarna efter pandemin och vi mötte endast en person under vår dryga entimmesrunda. Så skönt!

Två glada vovvar

Underbart!

När vi kom hem däckade Lissan i soffan, först skulle hon ligga inne i filten, men hon blev varm efter ett tag och kröp ur den.

Trött vovve under filten

Så gosig!

På eftermiddagen gick jag ut och hämtade Kalle för att rida ut en runda i skogarna med Anna och Tyri. Jag började rida mot Linnarp, men Kalle stannade innan svängen nedanför backen när han fick syn på balarna på gärdet. De var minsann livsfarliga! Jag fick inte fram honom, så jag hoppade av och gick med honom resterande väg upp till Anna där vi kunde låna en pall och sitta upp.

Sedan skrittade vi mot Obbhults gård, vidare på skogsvägarna mot Axelid. När det blev bättre underlag travade vi och så blev det galopp i den långa uppförsbacken. Men både Tyri och Kalle har lite sämre kondition, så de blev trötta i halva backen och vi fick skritta resten. Men det är bra att Tyri stänger av när han blir trött, Kalle hade fortsatt så länge Tyri springer även om han blir trött. Jag vill ju inte köra slut på honom, så det var bra att det ändå blev lite lugnt emellanåt.

Kalle hängde som vanligt bakom Tyri, travade ikapp när han kände sig för långt bakom, men han hade ändå bättre bjudning än vanligt när vi är ute med sällskap så han var riktigt rolig att rida idag.

Vi vände ner mot Valasjön och travade en lång raksträcka. Det var lite hårt underlag, men traven gick inte så fort, så det var bra ändå. När vi vände upp mot den traditionella galoppbacken gjorde Tyri en fattning från skritt och Kalle hängde på. Han var väldigt lugn och fin i galoppen, men galopperade på bra med jämn och fin kontakt i munnen. Så kul! 

Överhuvudtaget var det betydligt mindre ryckande i tyglarna i alla gångarter och jag hade en väldigt fin och stadig kontakt i munnen hela rundan faktiskt. Så härligt!

Det var så kul att få komma ut på en lite mer långrunda, som jag saknar det nu när Bosse inte är fräsch och jag inte har riktigt haft lust att utmana Kalle på längre rundor. Det är ju perfekt att kunna ha sällskap att hänga på, jag är så tacksam för det! Så kan vi rida våra rundor häromkring själva. Jag känner också att Kalle behöver träna lite mer kondition, kunna både trava och galoppera lite längre sträckor, det blir ju ganska korta i hemmaskogen som är det enda säkra stället att trava och galoppera på just nu.

Kalle bakom som vanligt

Fina travsträckor

Vi var ute i drygt två timmar och när vi närmade oss vägen ner genom skogen till Ryen tog Kalle kommandot och travade upp för sista backen, sedan skrittade han och travade på först ner i skogen, men efter ett tag släppte han förbi Tyri.

När vi hade passerat Ryen lyckades jag rida bredvid Anna och Tyri och Kalle kändes väldigt framåt och fin. Däremot när vi skulle hemåt och Tyri och Anna skrittade mot sitt hem ville Kalle följa med. Jag fick greja med honom ett tag, tills de försvann ur vår syn och sedan beslöt han sig för att gå hem. Han skrittade väldigt avslappnat hemåt och kändes jättefin! Kul runda!

Och det var ju helt underbart väder! Solen kom på eftermiddagen och temperaturen steg så det var härligt t-shirtväder. 

Det blev en lång runda, men övervägande skritt, så det blev ju ingen runda som direkt sliter på Kalle. Han behöver komma ut på de längre rundorna så att han får bygga både muskler och kondition så att han blir starkare även på banan och då kommer kanske framåtbjudningen där också.

Dagens runda

Nu är helgen slut, de går så himla fort dessa helger! Men ikväll fick jag goda besked från min elektriker, imorgon kommer de hit och kopplar in min ridbanebelysning. Helt perfekt timing nu när kvällarna blir allt mörkare! Det ska bli så himla spännande att se hur det blir! Jag hoppas att det här blir riktigt bra! Och så hoppas jag att Kalle trivs med att ridas i belysning. Kanske kan han släppa omgivningen och koncentrera sig då. Vi får se. Jag hoppas också att elpriset stabiliseras så att jag har råd att ha mina lampor tända...

Fin söndag!

Vilken söndag jag har haft! Dagen började i skogen med hundarna. En fin promenad i Linneskogen med dem. De var pigga o glada i vanlig ordnimg. Vi tog banvallen hem och det blev en runda på drygt 6 km och tjejerna var nog rätt trötta efter det.

När jag hade ätit frukost gick jag ut och hämtade Bosse i hagen. Tanken var att träna lite TRT med honom eftersom han har haft ont i ryggen den senaste veckan. Men när jag borstade och kände igenom honom reagerade han inte längre med smärta, så därför fick det bli en uteritt också. Han var pigg och fin att rida, vi skrittade mest, men jag kände ändå lite på honom i traven. Han var tyvärr ojämn fortfarande, men det blev iaf en mysig skrittrunda.

Eftersom jag skulle ta bajsprov och skicka iväg imorgon ställde jag Bosse i boxen och hämtade in Kalle och Pelle i hopp om att de skulle bajsa i boxen. Jag gick in och drack en kopp te och sedan gjorde jag i ordning Kalle. Han var så lugn och fin när jag gjorde i ordning honom. Han kände väl sig extra trygg när kompisarna var inne också.

Vi började med TRT-övningar innan jag satt upp. Han slappnade verkligen av och kändes så fin. Trots det var jag en smula nerövs. Jag kan inte riktigt förklara varför, kanske för att jag så gärna ville ha ett sådant där bra pass.

Jag hade inte behövt oroa mig för någonting. Kalle var en superhäst idag! Framåtbjudningen fanns i skritten från början och jag kunde jobba honom med att korta och länga stegen, vilket han gjorde superbra. Han svarade både framåt och tillbaka och jag fick en fin kontakt med munnen. Kändes så bra! Det gick också att risa honom i hela paddocken, han gjorde inga utbrytningar, även om han kollade lite åt stallet när vi passerade ingången till paddocken. Han gnäggade en gång också, det var allt.

Första gången jag bad om trav var han inte alls med på noterna och jag fick be honom flera gånger innan han kom fram i traven. Han var lite småseg till en början, men sedan kom han igång och travade riktigt fint och övergångarna från skritt fungerade bra. Galoppen var också jättefin. Det bästa av allt var att jag hade kontakt med munnen hela passet och han slänge inte runt med huvudet en enda gång! Tungan åkte ut några gånger, men den åkte in igen rätt snabbt.

Han var så himla fin att rida och jag blev så himla glad över att han äntligen var sådan här! Jag filmade lite grann med hjälp av min Pivo och då såg jag att mina händer framför allt lämnar en del att önska. De lever sitt eget liv ibland och jag behövar böja armarna mer för att få en bättre handställning. Men när Kalle sköter sig såhär bra kan jag ju börja jobba mer med min ridning och inverkan.

Det var bara i slutet, då han blev lite trött, som han gjorde två slängningar åt sidan, båda i trav och den första lite snabbare, den andra knappt märkbar. Men det var inget som fick mig ur sadeln på något sätt och jag kunde bara lugnt rida vidare. Sedan skrittade vi av på lång tygel. 

Det ska bli så kul att se hur det här utvecklar sig, men just nu känns det superbra!

Här kommer lite bilder från dagens pass!

Och hur gick det med bajsproven? Jo, varken Kalle eller Bosse hade bajsat i boxen. Däremot fanns det färskt Kalle-bajs i paddocken, så det fick jag tag i. Bosses bajs fick jag hämta i skogen där han gjorde ifrån sig när vi var ute. Så nu ligger det i kylen (fräscht) så ska jag bara försöka komma ihåg att posta det imorgon!

Nytt Kalle-år - nya mål

Nytt år med Kalle betyder nya målsättningar och ny träningsdagbok. Det är nu den tredje träningsdagboken jag påbörjar. Jag köpte ju en från Personligalmanacka.se redan 2020 när jag fick hem Kalle. Jag var duktig i början och fyllde i, men det blev lite sämre senare under året och så hämtade jag upp mig igen i juli-augusti.

Men jag köpte en ny förra året och den har jag fyllt i varje dag jag har gjort något med hästarna. Och när jag hade min brutna handled reggade jag all rehab samt vilka framsteg jag gjorde. Så den är välfylld av information från hela året. Riktigt kul! 

Jag har gått igenom den för att se lite var var vi för ett år sedan och var är vi nu. Det har verkligen gått upp och ner. Vi har haft perioder där allting gått bra, både på banan och på uteritterna, men vi har också haft perioder där vi inte kommit från gårdsplan eller han har slängt sig hit och dit och varit istadig i paddocken. Men totalt sett har vi gjort framsteg.

Det största är väl kontakten med munnen, det har blivit så mycket bättre. Jag har kunnat sitta ner i traven lite grann, det var inte att tänka på första året, han slängde med huvudet oavbrutet och släppte kontakten helt om jag gjorde det tidigare. Övergångarna har blivit så mycket bättre. Vi har gjort många helt avslappnade pass på ridbanan och det är kul!

Jag gillar att jobba med målsättningar och följa upp hur det går med mina mål, men jag inser att jag har satt upp mål som har varit lite för långt fram i tiden, mer kanske drömmar. Nu när jag har upptäckt att det är framåtbjudningen som behöver jobbas med tänkte jag börja med att fokusera på det närmsta månaden.

Den träningsdagbok jag har bygger man själv på Personligalmanacka.se och jag har lagt till sidor längs bak som är "målsidor" där jag kan skriva in mina mål för varje månad. En annan, riktigt bra funktion, var att man kan kopiera föregående års träningsdagbok och få den likadan. Det gjorde jag eftersom jag var så himla nöjd med den. Jag ändrade lite färger i kalendern, men annars i princip samma innehåll.

Nya träningsdagboken

Målsidorna

Sedan har jag också några linjerade sidor där jag började med att sätta upp vart jag vill nå långsiktigt med Kalle och utifrån det fyllde jag i målsidan för september.

Jag har delat upp målen i Ridning på bana, Uteritt, Lastträning och Hantering. Under varje mål har jag beskrivit målbilden, vad jag behöver göra för att nå den och var jag behöver jobba med. Det blev en hel del gemensamma saker, Grundridning, TRT, mental träning (för mig själv) osv.

Långsiktiga mål med Kalle

Jag skrev också upp delmålen med lastningen för att fortsätta jobba framåt med det.

Delmål

Sedan fyllde jag i mål för september, vad jag ska göra, saker som jag vill mäta under månaden. Det som gäller just nu är att öka Kalles framåtbjudning, lastträning och att fokusera på att ta till mig TRT-lektioner via de moduler som finns där. 

Jag har satt upp att jag t.ex. ska se minst 1 TRT-video per dag och då följer jag upp det i månadsöversikten som finns i början av månaden. 

September-mål

Så nu hoppas jag att jag orkar följa upp och det ska bli så spännande att se hur det går. Jag hoppas också att jag orkar hålla i det här även under detta tredje Kalle-år!

Gott nytt Kalle-år

Idag är det två år sedan Kalle kom hem till mig! Oj, vad tiden går! Vad har vi åstadkommit på dessa två år??? Ibland känns det inte som särskilt mycket, ibland känns det som om vi har kommit riktigt långt.

Vägen framåt med Kalle är allt annat än spikrak. Han är en helt fantastisk häst; han är snäll, nyfiken, rolig och otroligt gosig. Han har en arbetsvilja som är helt enorm jämfört med Bosse. Samtidigt är han väldigt reaktiv och ibland visar han på temperament när han inte riktigt vill samma sak som jag.

Det som är riktigt bra är att han är väldigt enkel att hantera från marken. Han går väldigt bra att gå ut med, han står still i stallgången, han bryr sig inte särskilt mycket om han blir lämnad ensam i boxen eller i hagen. Jag älskar också att han är så gosig och kontaktsökande, det saknar jag ju med mina andra grabbar.

Den största nackdelen med honom är hans snabba reaktioner. Det är det som får mig att åka i backen, vilket jag har gjort totalt 8 gånger på de här två åren. Dock börjar jag ju inse att de snabba reaktionerna ofta hänger ihop med bristande framåtbjudning och det är ju definitivt någonting som går att jobba med och någonting som jag fortfarande tror på kommer att bli mindre och mindre av.

Ridmässigt har vi ändå kommit långt med grundridningen måste jag säga. Från början var det väldigt mycket släng och fläng med huvudet, tungan åkte ut. När vi gjorde avsaktningar och halter bjöd han på mycket motstånd och huvudet for upp. Kontakten till munnen och bettet var stundtals obefintligt. 

Idag får jag kontakt med bettet och håller det så gott som hela ridpasset. Visst han kan fara iväg med huvudet ibland, men jag får snabbt tillbaka honom där jag vill ha honom och det är inte längre ett så stort problem.

Hoppningen har vi nästan slutat med känns det som. Vi har hoppat lite 5½:or tidigare i vår och vi har hopptränat någon gång för Charlotte, då det har varit väldigt små hinder inblandade. Men jag tänker att det kommer det också. Först måste grunderna sitta. Först måste han bjuda framåt på marken innan vi blandar in hinder. Däremot har jag alltid hinder och bommar framme i paddocken och vi skrittar och travar över dem emellanåt. Avdramatiserar. 

Vi har också utmaningar med att åka släp och bli lastad, det kommer vi att fortsätta jobba med. Och uteritterna när han inte vill gå fram, går allt bättre nu.

Hur som helst tror jag fortfarande på att Kalle kommer att bli en fantastiskt bra häst för mig framöver. Han är redan på god väg. För alla dessa utmaningar vi har och har haft har ju lett till att jag har lärt mig otroligt mycket. Mina händer har tvingats bli stilla och bara erbjuda ett stadigt stöd. Min balans har blivit bättre av alla vändningar. Och jag har lärt mig otroligt mycket om hästhantering och hur man kan jobba med en häst för att få den att hitta ett bra sätt att hantera världen. Det är jag så tacksam för. Jag har lärt mig att jag gör fel när jag rider på hinder och slutar driva innan hindret, jag har lärt mig hur det känns att ha en häst som inte är framme för skänkeln. Jag lär mig nya saker varje dag och får nya insikter hela tiden.

Jag räknar med att få ha Kalle någonstans runt 20 år. Nu har vi avverkat 2 av dem och det är 10%. Vi har så mycket tid framför oss. Det kommer att ta tid för oss att bli ett sammansvetsat ekipage som vill samma sak, men allt kämpande kommer att vara värt det för bra saker tar tid. Så är det bara!

Nu ser vi fram emot att starta vårt tredje år tillsammans och jag hoppas att det kommer att bli det bästa hittills!

Nu bjuder jag på lite Kalle-bilder från de här två åren!

Första dagen här hos mig

Sötast!

Ståtlig kille!

Gosig kille!

Så vacker!

Lite hopp och skutt

Nyfiken kille

I galopp

Mer mys

Alltid ett par rävar bakom öronen

Tokerier i blicken!

Sover gott

Bus-Kalle

Ännu mer gos

Galopp

Knas-Kalle