Uteritt och promenad

Solen såg ut att vara på väg när jag gick ut och hämtade in Compis för en uteritt, men den visade sig aldrig under vår tur. Istället fick vi lite regn på oss, så ovanligt...

Men skit i det, jag och Compis tog oss en uteritt på lite kända vägar och lite okända vägar (för honom). Han är fortsatt väldigt cool när jag rider honom. Visst, han tittar lite på saker här och där och ibland stannar han, men han lyssnar och går framåt när jag ber honom. Så himla cool!

Vi red upp i vår egen skog, sedan vidare på grusvägen där vi travade lite. Han går i vattenpölar utan att blinka och bara traskar på liksom. Vi red för första gången upp i galoppbacken, i skritt denna gång, sedan vidare genom Skattagården och ut vid Attas. 

Vi mötte Ami och Bruno med barnvagn och de reagerade Compis inte på heller, utan han gick lugnt förbi, kikade lite på barnvagnen, men gjorde ingenting. Sedan red vi vidare ner mot Skittnegada och ut vid Ögården.

Det blev ännu ett trevligt uterittspass med honom och nu börjar jag se fram emot att kunna rida lite överallt. Det finns ju ingenting som han inte går förbi liksom, så det känns himla tryggt och kul!

Imorgon ska jag nog rida bort till ridhuset med honom, försöka miljöträna honom lite på kossorna igen och rida lite markarbete.

Kända vägar

Okända vägar

Lagom tills jag kom in började faktiskt solen att visa sig, men jag tog bort ljusstakarna eftersom hästarna åt lunch och när jag kom ut var det jämnmulet igen. Suck! Så jag fick inte se någon sol idag.

Men jag fick i alla fall ägna lite tid åt min goe Kalle. Jag tog in honom själv och lät Bosse vara kvar ute själv i hagen, med Compis på andra sidan vägen. Till en början var det lite spännande, båda två där ute gnäggade och Kalle tyckte att det var lite läskigt, men han lugnade sig när jag borstade och gjorde i ordning honom.

När jag var klar med honom så gick jag och hämtade Nelly och så gick vi en runda runt Obbhult och Linnarp. 

Kalle var väldigt lugn idag, men traskade på i bra tempo. Nelly höll ju tempot uppe. Det var inte förrän vi passerade en som fällde ett träd som trillade med ett brak som Kalle (med all rätt) blev lite upprörd. Jag såg att trädet var på väg (det var väl ca 50 meter ifrån oss), så jag stannade och när det föll till marken for Kalle ut på åkern och jag höll på att tappa honom. Nelly stretade ju åt andra hållet. Men jag lyckades hålla kvar honom och vi kunde gå vidare, i lite mer stressat tempo och sedan lugnade han ner sig igen.

Det blev en mysig promenad och vi slapp i alla fall regn även om vi inte fick se någon sol. När vi kom tillbaka ställde jag in Kalle i boxen och fixade i ordning maten till allihopa. Sedan tog jag in Compis och sist Bosse. Alla killarna var hemskt lugna och det känns som om Compis börjar komma alltmer till ro och de andra två verkar också ha accpeterat läget.