Efter veckans start med härlig energi kom en regnig onsdag serverad med ännu en tappsko för Compis, vilket gjorde att jag fick ställa in torsdagens träning och istället invänta hovslagaren igen. Lyckligtvis kom han redan på torsdagens eftermiddag så Compis slapp gå särskilt länge med bar hov.
 |
| Trött Compis |
Klockan fem samma dag gick jag ut en runda med Kalle. Det var fortfarande ljust, det hade klarnat upp och det såg ut som om solen var uppe fast den hade gått ned eftersom det riktigt lyste på åkrarna. Så härligt med längre kvällar nu!
 |
| 17:00 |
Kalle tyckte det var mysigt att vara ute och gå och trots att vi var ute drygt 45 minuter behövde jag bara tända pannlampan precis sista biten hem. Så gött!
 |
| Kalle och ljuset |
När jag var klar med Kalle tog jag ut Compis och tränade lite TRT med honom. Vi övade på avstånd, backning och flytta bak- och framben och han lär sig snabbt.
 |
| Compis tränar från marken |
I fredags var det kalas så då blev det ingen aktivitet med hästarna, men igår hade jag laddat för en långtur med Compis i Åkullaskogarna. Men den planen gick i stöpet när han kom in "på tre ben". Han var så halt vänster fram att han knappt ville sätta ned benet och han var svullen och varm på insidan och baksidan mellan kotan och knäet. Jag tänkte att det fan inte är sant! Jag har haft den stackars hästen i drygt tre veckor och nu är han skadad!
Jag har aldrig trott på högre makter, men nu börjar jag undra ifall det ändå inte är någon någonstans som vill att jag inte ska hålla på med hästar...?
Så fruktansvärt tråkigt att jag blir så less på allting just nu! När en häst blir så halt så hinner det ju såklart fara många tankar genom huvudet. Nedanför knäet har hästar inget annat än skenben, ligament och senor. Det finns inga muskler där, så det som kan skadas där är just skenben, ligament och SENOR. Det bara ringde "SENSKADA" "SENSKADA" "SENSKADA" "SENSKADA" "SENSKADA" "SENSKADA" "SENSKADA" "SENSKADA" "SENSKADA" "SENSKADA" "SENSKADA" i mitt huvud. Man kan säga att rullgardinen drogs ned helt.
Jag kylde hans stackars ben och tvättade alla benen och smorde honom med liniment. Så blev det box resten av dagen och kvällen.
Däremot fick jag i alla fall ridet Kalle. Magnus gick med mig en kort runda i skogen och Kalle kändes rätt fin. Först höll han sig klistrad bakom Magnus, men när vi gick upp för backen i skogen körde han om och var modig hela vägen. Det var bara när vi var på väg ur skogen som han ville ha Magnus framför sig igen. Men kul i alla fall att rida honom igen. Han har ju tagit det lite lugnt i vinter, främst eftersom jag tappat ork och motivation pga all skit med Bosse. Och det kräver mycket energi från mig att orka med alla hans påhittigheter, så därav att han fått stå tillbaka lite. Men jag hoppas att jag kan orka fortsätta jobba med honom och komma igång ordentligt här i vår så att vi kan börja träna igen.
Idag när jag kom ut i stallet var Compis fortfarande svullen och varm i sitt framben, samt halt. Jag kylde hans ben igen och sedan fick de frukost inne. Jag gick in och åt frukost och sedan gick jag ut igen för att stängsla en liten hage till Compis så att Kalle inte jagar runt honom.
När jag släppte ut dem så hade svullnaden faktiskt lagt sig lite och benet var inte så varmt längre, vilket såklart är bra tecken. När jag tog in honom var benet kallt igen. Men jag ska ändå ringa runt imorgon och försöka på en kliniktid för att kolla så att det inte har hänt något med någon sena eller med något annat så att jag vet hur länge han behöver vila. Förhoppningsvis är det en smäll han har fått som läker snabbt och smidigt, men med de erfarenheter jag har efter Bosse så vill jag inte chansa på någonting, bättre att kolla en gång för mycket än en gång för lite!
Så nu hoppas jag bara att det här går över och att min fine Compis håller sig frisk framöver (och Kalle också såklart). Jag vet inte hur mycket mer skador jag orkar med på dessa djur!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar