Höftböjare...

Under mitt långpass i söndags fick jag rejält ont i min höftböjare. Passet gick i ganska svårt underlag till stor del. Det var snorhala spänger, lerhål, ojämnheter och backar uppför och nedför. Jag gjorde nog ett feltramp per 100 steg, kändes det som. Det var väldigt många feltramp iaf. Efter ett tag kände jag att jag började bli "trött" i min högra höftböjare. Det gjorde inte direkt ont, men jag kände av den. När jag var nästan hemma kändes det så pass mycket att jag valde att gå sista biten hem. När jag började gå kändes det rejält och då gjorde det faktiskt ont.

Jag vilade lite på soffan efter att jag hade ätit och då blev jag såklart ännu stelare i höftböjaren, men det blev bättre när jag rörde på mig igen och åkte och hämtade ett lass hö som jag lossade i stallet. Under natten vaknade jag flera gånger då jag skulle vända mig med hjälp av höftböjaren och det gjorde rejält ont. Igår hade jag stora svårigheter att lyfta benet för att t.ex. ta på mig strumpor.

Vid det här laget var jag ganska övertygad om att jag hade brutit min fina skadefria svit för i år och var allt lite modstulen. Jag har haft lite småkänningar i min höftböjare tidigare i höst, inga större grejer, men den har gjort sig påmind under vissa snabba intervaller och ibland i backar. Men det har inte varit såhär mycket. Så därför trodde jag att det var kört. Lite besviken på mig själv för att jag fortsatte springa och inte avbröt passet.

Men det är rätt svårt, tycker jag, att avgöra huruvida en känning i någon kroppsdel är en begynnande skada eller bara en trött muskel. Det vet man ju inte förrän efteråt. Och ibland blir småskador/känningar bättre om man fortsätter att springa. Så hur avgör man när det är dags att sluta? Ja, självklart om det blir fysisk omöjligt att springa pga smärta, men när det är lite mer diffust?

Jag googlade och läste på lite om den där höftböjarmuskeln. Vad man ska göra för att slippa besvär. Jag kommer ju att fortsätta springa kuperat med sikte mot Lidingöloppet och vill inte bli tvingad att avstå pga en klen höftböjare. Jag tänkte att det säkert finns bra övningar man kan göra för att stärka upp den dära muskeln. Men då fick jag istället klart för mig att höftböjaren är en muskel som egentligen inte alls behöver tränas separat. Den är inblandad i ganska mycket annan träning, framför allt vid core-träning. Ja, nu hamnar jag där igen, den där f-bannade stabilitetsträningen MÅSTE jag få till! Jag behöver den om jag ska fortsätta vara skadefri, orka springa Lidingöloppet och pressa ner min miltid mot 50 minuter. Höftböjaren är också den muskel som får ta stryk när övriga stabilitetsmuskler i mage och rygg blir trötta, då går den in och jobbar, antagligen därför jag fick ont i söndags.

Hur det än nu är så kände jag redan igår kväll att stelheten och smärtan i höftböjaren började släppa och när jag klev ur sängen i morse kände jag inte av den alls! Så jäkla gött! PUH! Det hade inte varit kul att bli skadad nu. Det är aldrig kul att vara skadad. Och jag vill ju inte bryta mitt skadefria år! Men nu känns allt bra igen! Frågan är bara hur jag nu ska gå vidare på ett smart sätt…?