Säsongsvila...?

Mitt stora mål för 2013 (som säkert ingen har missat) är ju att vara skadefri hela året. Detta beslut tog jag efter att ha haft 51 skadedagar förra året. Jag kände att det krävdes förändring. Jag älskar att springa, därför måste jag springa på ett sådant sätt att jag inte springer sönder min kropp. Träna smart helt enkelt. Eller så enkelt kanske det inte är egentligen. Det är ju så kul att springa längre och snabbare, att jämföra farten med förra årets fart. Går det framåt? Om det inte gör det så får jag nog pusha lite till?

Jag inledde året med att skippa allt vad fart- och intervallträning heter. Körde istället bara lugna distanspass och lyssnade på kroppen. Efter ett tag vågade jag höja tempot litegrann. Sprang längre och längre sträckor med sikte mot Göteborgsvarvet. Kämpade mot värmen hela sommaren. Gick med i Varbergs GIF:s tjej-löpargrupp och började köra riktiga kvalitetspass. Kände att kroppen höll. Persade på milen med nästan 3 minuter. Jag har nått mitt mål att springa mer än 100 mil i år och jag har sprungit både fler pass och längre sträcka i år än jag någonsin gjort tidigare.

Jag har varvat löpningen med cykling och faktiskt på senare tid även simning. Jag känner att jag just nu har en bra balans i min träning. Kör det jag tycker är kul. Ett spinningpass här, ett crosstrainerpass där mellan de underbara löprundorna.

Men efter helgens känning i höften har jag faktiskt börjat fundera på om det inte är dags att på allvar lägga in en välbehövlig säsongsvila? GIF-tjejerna har jag redan lagt ner för säsongen. Förra veckan hade jag en sådan grym träningsvärk att jag inte vågade chansa på att springa snabbt. Denna vecka vågade jag inte fresta höftböjaren igen. Det är ju inte direkt överdrivet motiverande att ge sig ut i regn och mörker för att springa heller, så det skulle egentligen passa alldeles utmärkt med lite vila från löpningen nu.

Som så många andra löpare har jag dock svårt för att helt vila från löpningen. Tänk, vad mycket jag kommer att tappa! Jag kommer att bli helt förslappad. Får säkert börja om helt från början igen. Nä, det går ju bara inte! Eller? Är de där farhågorna bara hjärnspöken som försöker få mig att ge mig ut och springa eftersom jag mår så fantastisk bra av det?

Men säsongsvila behöver ju faktiskt inte betyda att man bara går och lägger sig i soffan och slappar. Nej, säsongsvila är ju ett ypperligt tillfälle att komma igång med den där f-bannade styrketräningen som jag har tänkt att komma igång med sedan jag började springa för mer än tre år sedan… Säsongsvila är ett ypperligt tillfälle att träna annat som simning, spinning, crosstrainer (och längdskidåkning om det kan komma snö snart).

Kroppen vet ju såklart hur man gör när man springer. Jag behöver knappast oroa mig för att jag ska behöva börja om på nybörjarnivå igen bara för att jag springer lite mindre under en period. Jag tror faktiskt att jag ska testa att inte springa ett enda steg denna vecka! Undrar hur det ska gå? Kanske slår jag ihjäl någon pga frustration, eller så kanske jag hittar andra saker som får mig att må bra. Jag har ju två hästar som vilat sedan vi åkte till Spanien. De brukar göra mig på gott humör...