Återhämtningspass

Riktigt såhär full är den inte än, men lyser bra ändå!

Ikväll skippade jag GIF-tjejerna och körde ett återhämtningspass i mörkret tillsammans med Selma istället. Mina ben var fortfarande sega och stela efter söndagens stege-äventyr, och gårdagens spinning kändes också av. Därför fick det bli ett lugnt pass.

Jag har inte sprungit i mörkret här hemma sedan förra vintern, så det var lite spännande. På med reflexer, pannlampa, reflextäcke på Selma osv. Men när jag väl kom ut så visade det sig att det snart är fullmåne och den höll på att lysa igenom de tunga molnen som har dominerat denna dag. Efter ett tag kunde jag släcka pannlampan och låta månen lysa upp världen åt mig. Magiskt!

Det var riktigt skönt att komma ut. Jag sprang rätt lugnt, kändes det som, men lyckades ändå landa på 6 min/km i medeltempo. Vaderna kändes ordentligt stela den sista biten med asfalt. Har nog sprungit lite för lite asfalt det senaste. Varit för snäll mot benen. Så nu behöver de härdas igen så att de orkar 21,1 km i Göteborg den sjuttonde maj!

9,4 km fick jag ihop och var ute i drygt 56 minuter. Hoppas på pigga fräscha ben imorgon!