Orsa ski marathon 21 km

Ännu en god natts sömn! Det är så gött att få sova ordentligt och vakna utvilad. Det händer ju typ bara när man har semester annars...

Efter en stadig frukost styrde jag kosan mot Grönklitt igen och det snabbt påkomna Orsa ski marathon. Jag var där i god tid, hämtade nummerlapp, satt och laddade lite i bilen och gjorde sista toabesöket innan jag gick in i startfållan ca en kvart innan elitstart. Vi motionärer fick starta fem minuter senare.

I väntan på start

Det var strålande väder idag! Inte så kallt, ca 7 minus, men det var rätt skönt att slippa den värsta kylan. Jag började med buffen uppdragen på huvudet, men fick dra ner den en bit in i loppet.

Det var ganska många starter i motionsklassen, så starten var mycket trög, första kilometern tog över sju minuter! Jag tänkte att "såhär är det i Vasaloppets första backe". Det var folk, skidor och stavar överallt! Första biten gick lite uppförs och sedan kom det lite nedförsbackar, där folk trillade och stoppade upp. Men sedan drogs fältet ut och det gick snart att hitta sitt eget tempo.

Det var långa stunder med platt terräng. Mycket diagonal, men även en del stakning. Vid sju kilometer var det vätskedepå och jag slängde i mig en mugg varmt vatten. Det var gott!

Jag tyckte att åkningen gick rätt bra. Visst var jag lite stel efter två dagars skidåkning, men kroppen kändes ändå bra. Jag kände faktiskt inte av korsryggen idag, så det var ju bra.

Under loppet la jag märke till att det låg avbrutna stavar lite här och där och tappade vattenflaskor. Inte så kul att köra sönder en stav mitt ute på myrarna långt från hjälp. Det var också några tunga killar som hade gjort ordentliga gropar med stavarna på många ställen. Det var inte så kul att hamna i ett sådant hål när man tog sina stavtag, det fanns liksom inget svar där.

Första segheten kom vid 12-13 km, men sedan gladdes jag över att vi hade kört 2/3 av banan vid 14 km och peppade mig själv. Vid 15 km var det vätskedepå igen och den här gången tog jag 2 muggar vatten och en mugg sportdryck. Energin steg nog? Jag vet inte, men jag körde på i alla fall. Sedan lämnade vi den platta delen av banan och så började det bli lite stigningar efter 17 km.

Mitt i en uppförsbacke, där jag av någon anledning låg i ett mittenspår blir jag plötsligt ikappåkt och nästan överkörd av herreliten som körde 42 km. Jag märkte inte dem förrän de var i hasorna och drog förbi. Jag kollade över axeln så att inte fler var på väg och höll mig till höger resten av loppet.

Det var imponerande att se hur de stakade upp för backar där jag nästan fick saxa. Det var också imponerande att höra deras andetag, det var verkligen nära maxpuls!

Därefter blev det några riktigt stygga stigningar och jag började bli ordentligt trött. Det var så jobbigt! Och det kändes som om energin tog slut (kanske pga den jäkla sportdrycken??). Den gör ju inte det på samma sätt när man kör på fettdrift...

Sedan mötte vi åkare ned för en backe och jag funderade på om jag också skulle upp där, men glädjande nog hade jag bara nedförsbackar och stadion framför mig innan jag gick i mål.

Det var längesedan jag var så trött efter ett pass! Riktigt slut var jag! Jag var rätt glad över att slippa dra ett varv till, som de som körde 42 km gjorde...

Jag letade upp min jacka och traskade sedan ner till bilen med den fina medaljen runt halsen...

Fin medalj!

Min klocka slutade på 02:00:03. Missade alltså tvåtimmarsmålet med tre sekunder... Men jag kände mig ändå riktigt jäkla nöjd. Jag tycker faktiskt att det gick riktigt bra att åka idag! Min officiella tid blev 02:01:17 och det räcker klart till startled fyra i Tjejvasan. Så ett steg upp i hierarkin.

Jag har ju en chans till att seeda mig nästa söndag då det är seedningslopp i Åkulla. Jag får se om jag åker. Det beror helt på vädret. Är det minusgrader så blir det förmodligen lopp. Men det beror också på hur formen känns tidigare i veckan. Kanske är det bättre att satsa på ett riktigt långpass på lördagen istället.