Misslyckad ridtur!

Efter att ha ställt in gårdagens ridning pga regn och åska var det äntligen dags att komma ut med hästarna igen. Bosse Bus fick äran idag.

Han var på bättre humör än i fredags, då han var riktigt vrång mot sin nya ryttare. Men idag var det mer öron framåt och inga huggande tänder i luften.

Vi red bort på en väg som går rakt in i en skog, där det endast finns två hus och sedan rider man rakt upp i en backe och efter ett tag kommer man inte längre så man vänder tillbaka. Vi kom ungefär 100 meter på vägen innan Bosse tvärvände pga en soptunna (JÄTTEFARLIGT!). Ponnyn fick gå först, men hon vände 100 m längre fram vid en husvägg.

Sedan var allt väldigt spänt och det tittades på än det ena än det andra. Nästa föremål som vägrades gå förbi var en vattentank. Efter det travade vi på för att få lite lugn, men då hör jag ett brötande och inser att en stor traktor klipper gräs på en åker precis intill vägen. Vi hade väl kommit några km in på vägen och var halvvägs till skogen, men jag valde att vända, för jag visste att Bosse inte skulle gå förbi där då han var som en bomb att sitta på.

Bomben briserade när vi vände och han började skjuta rygg och studsa fram, sedan var det taktning hela vägen. När vi kunde börja trava igen, ja då möter vi en bil med en båtkärra efter sig! På världens minst trafikerade grusväg! Bara till att vända och rida in på en stickväg. Dock hade bilföraren väldigt bråttom, så han dundrade förbi med sin kärra innan vi hade hunnit komma av vägen och Bosse blev ännu mer stressad.

På väg hem igen tänkte vi att nu ska vi väl inte möta något mer. Jodå, kommer det inte en personbil (utan båt den här gången) också! Det blev som tur var ett betydligt lugnare möte då den inte hade några skramlande grejer med sig. Men det är ju helt otroligt att så mycket grejer ska hända just på den vägen, som borde vara den mest innehållslösa vägen man kan hitta häromkring.

Vi taktade vidare och när vi kom ner på vår grusväg så var allt lugnt igen. Bosse slappnade av och frustade förnöjt. Svårt att veta varför allt var så farligt längs den där vägen, men någonting var i görningen då även ponnyn var på tårna hela vägen.

Jaja, vi kom hem helskinnade iaf, men någon trevlig ridtur var det ju inte precis. Ibland är det så. Bättre att rida hem än att bråka och riskera något!