Prinsens minne race report!

Idag gick allt som planerat. Jag åt frukost när jag tänkt, jag kom iväg när jag tänkt. Jag var på plats när jag tänkt. Jag drack min smoothie på plats strax efter kl 11. Jag tryckte i mig en banan (som nog inte hade behövts, smoothien är tillräckligt mättande), tog med mig en petflaska med vatten och gick till startområdet.

Väderförutsättningarna var perfekta! Det regnade lite på vägen ner och har nog regnat större delen av natten och förmiddagen. Det gjorde att underlaget var helt perfekt. Sandstigarna var fina att springa på då sanden var hårt packad istället för mjuk. Mycket bra! När jag lämnade bilen sas det på radion att regnet skulle dra bort och att det skulle klarna upp. Till en början var det runt 17 grader med sedan blev det allt varmare och var 21 grader när jag körde hem. Helt OK!

Jag började med att ställa mig i toa-kön. Gick ganska snabbt, det var gott om baja-major och killarna hade pissoarer att tillgå. Efter toa-besöket började jag värma upp lite lätt. Det var lite skvalpigt och mätt i magen, så jag lugnade mig med uppvärmningen. Drack lite vatten och försökte springa igen. Höll inte på mer än ca tio minuter.

Med tio minuter kvar till start insåg jag att jag behövde kissa igen. Toa-kön var bara till att glömma, så jag försökte gömma mig i skogen istället. Gick nog sådär :). Fick kissat iaf! Misstänker att någon stackare fick se min vita röv...

Sedan gick jag och ställde mig i startfållan. Jag valde sköldpadds-fållan som var för folk som springer under 2:10 och håller ca 6-minuters-tempo. Som vanligt var jag lite förvånad över vilka som stod i den fållan. Många små nätta kvinnor och vältränade grabbar som säkert sprang under 2 timmar. Men det blev en bra startgrupp för min del.

När starten gick var det ingen rusning. Alla tog det ganska lugnt (jämfört med hur det brukar vara i millopp) och det var ingen vidare trängsel. Jag kunde springa helt obehindrat precis i det tempo som passade mig.

Jag hade ställt in min VP (Vitrual Partner) på Garminklockan på 6-minuterstempo och sprang efter den. Det innebar att jag inte såg varken tid eller sträcka, bara hur jag låg till jämfört med VP:n.

Första biten gick förvånande bra. Nu var det ju väldigt flackt till en början och fantastiskt vackra omgivningar i skogen. Ett tag låg jag faktiskt nästan en minut före min VP, utan att jag kände att det var jobbigt att springa. Jag hade full koll på andningen och jag tänkte att jag kunde behöva det där försprånget till slutet av banan.

Efter ett tag kom vi från Prins Bertils stig och upp i ett bostadsområde där det så småningom kom en backe. Benen var förvånansvärt stumma där och jag tappade rejält, men sedan följde en lång platt sträcka på asfalt. Eftersom jag körde efter min VP så kom km-markeringarna som en överraskning. En väldigt positiv överraskning. De kom snabbt och när jag trodde att jag skulle springa förbi 8-km-markeringen och istället såg att det stod 9 km kändes det mycket bra.

Jag sprang på där på asfalten och det gick väldigt bra. Fortfarande för min VP. Vi började närma oss 12 km och jag förberedde mig på att det skulle komma en dipp. Istället kom en varningsskylt om stenig terräng och vi sprang ut på prinsens stig igen. Där kom en uppförsbacke, där en fotograf stod. Jag kände mig stark och sprang leende och lätt upp för backen (hoppas att jag fastnade på kortet).

Sedan var det lite tekniskt och lite upp och lite ner och sedan kom en skylt till om ojämn terräng där det var målat med röd färg på rötter och stenar (fantastiskt bra!). Jag låg under 6 minuters-tempo fram till 12 km där kuperingen började. Sedan låg jag ändå strax över ända till 17:e km där det började gå utför med tempot. Jag var uppe på 6:49, men då gick jag lite vid sista vätskekontrollen.

De sista 5 km kändes jobbiga men jag försökte hela tiden tänka på att det inte var långt kvar. När så den bästa skylten på hela banan kom, den som talade om att det var 500 meter kvar, ja då var det bara till att köra på. På väg in i mål stod folk och hejade och applåderade och jag kostade på mig en liten spurt sista 100 m.

Så skönt att vara i mål! När jag slog över klockan på tid så såg jag till min stora förvåning att jag hade gått under 2:10. Jag hade sprungit på 2:08:57 (officiell tid). Jag var så nöjd med mig själv att jag nästan blev gråtfärdig! Jag trodde felaktigt att det krävdes 6-minuterstempo för att klara 2:10 och eftersom jag låg efter min VP trodde jag inte att jag hade klarat den tiden.

Så jag är supernöjd med mitt lopp! Jag kunde inte ha sprungit det annorlunda. Även fast jag låg under 6-minuterstempo de första 11 km så kände jag inte att jag sprang onödigt fort. Jag hade inte sprungit bättre om jag tagit det lugnare i början. Utan det hänger helt enkelt på uthålligheten och vanan att springa långt. Det har ju inte blivit så fasligt många långa långpass i sommar, mer än de senaste veckorna och jag kommer att bli bättre ju fler långa långpass jag får in.

Det är ju det som är så bra med att springa lopp, man blir klar över vilka svagheter man har och kan jobba vidare med dem efteråt.

Loppet var mycket bra arrangerat! Väl skyltat vart man skulle och välorganiserat med start, mål, baja-major och allt annat runtomkring. I år hade arrangörerna dessutom flyttat starten så att den gick på samma plats som målet och det gjorde att det blev bättre, tycker jag. Allt på samma ställe. Uppmärkningen av banan, km-skyltarna, vätskestationerna och varningarna om teknisk terräng var jättebra ordnade! Inga problem någonstans!

Publiken utmed banan var inte så stor, men de som stod där hejade på bra med applåder, hejarop, musik och annat. Väldigt kul!

Jag tycker att det var ett väldigt kul lopp att springa, med fantastiska omgivningar längs banan. Variation med lite asfalt emellanåt och en väldigt bra bansträckning. Jag kan bara rekommendera loppet till alla som funderar på att springa det och nästa år kommer jag definitivt att springa det! Det finns även alternativ till halvmaran med 5 och 10 kilometer.

Dessutom får man ju en så snygg medalj! Som faktiskt har året ingraverat. Många andra lopparrangörer är lite "snåla" och kör med samma medalj år efter år...

Snygg medalj!