Hästarna...

Idag fick jag ju tid över på eftermiddagen för att ägna mig åt mina kära hästar. De kom glatt in i stallet och jag började med Bosse bus. Det är en rätt skön känsla att dra på sig ridkläderna. Det var länge sedan sist.

Men det är svårt att hinna med allt som jag vill göra. Träningen är prio ett. Trädgården vill jag också prioritera och den tar ju tid från och med nu till oktober ungefär. Och så vill jag ha igång hästarna. Det svåra med hästarna är att det tar sådan förbaskad tid. Det tar ju 45 minuter av i ordning-görande innan man ens kan sitta upp på hästryggen och sedan är det jobb efteråt också. Det går i och för sig att kapa tid genom att t.ex. ha täcken på dem. Men det vill man ju inte nu när det är så härligt vårväder ute.

Jag slängde på Bosse sadeln, tog med mig longeringslinan och gick ut i paddocken. Där var rätt löst pga tjällossning, så det var tungt för honom. Han är inte något fan av longering och får man honom till att gå i lina så vill han helst springa. Det blev hopp och studs, stegringar och försök till utbrott. Det var inte så lockande att hoppa upp på honom.

Men det gjorde jag till sist och det ångrade jag inte. Det var härligt att sitta på hästryggen igen! Åh, vad jag har saknat det!

Jag skrittade honom några varv, ställde inga andra krav än att han skulle gå framåt. Han försökte med sin senaste "grej", stanna, tjura ihop och sparka ut med höger bakben. Men jag jobbade igenom det och avslutade efter att han hade gjort som jag ville ett tag.

När jag tänker att jag vill ha igång hästarna ser jag härliga skogsturer och galopper på grusvägar. Jag kan bara konstatera att det är en lång väg dit...

En klassisk öronbild!

Efter Bosse tog jag Pelle ut på promenad. Han älskar verkligen att bli borstad och välter nästan för att han tycker att det är så skönt när det kliar:). Jag tog in ponnyn innan vi gick iväg för hon hade stått och gapat medan jag red Bosse.

Men när jag gick iväg med Pelle så var det han som gapade. Hela vägen bort till Ödgården. Jag hade behövt öronproppar!

Pelle var väldigt pigg idag och ville helst springa hela vägen. Men det fick han ju inte. Han var väldigt lugn och reagerade inte på någonting. Så jag var nöjd med honom.

Detta är en början. Nu blir kvällarna längre och längre och det blir lättare att hinna med att både träna och motionera hästarna. Kanske kan jag till och med börja springa med Pelle längre fram i vår. Då blir det ju två flugor i en smäll!