Jag tog med mig Selma på en förmiddagstur. Det hade precis slutat regna, men det började igen när vi passerade Lynga och när vi kom upp för backen i Flähultskogen föll det faktiskt snö på oss. Men det drog bort och när vi nästan var hemma började det klarna upp och solen tittade fram mellan molnen.
Jag började med att gå, sedan sprang jag ända till mitten på Flähultbacken. När jag kom upp på krönet där sprang jag igen. Det är rätt tekniskt när man svänger av på Yasjöstigen med stenar och rötter. Och en hund som tvunget ska dra i kopplet. När jag kom ut på grusvägen intill sjön började vänsterhöften kännas av lite, men jag ändrade hållning och då försvann det.
Vi rundade sjön och sprang ut på asfalten fram till skidspåret. Nu är det snart läge att springa på banvallen igen, för snart är snön borta. Det var helt öde. Lite skillnad mot för några veckor sedan då det var fullt av skidåkare och annat löst folk:).
 |
| Öde skidspår |
Selma tog till vara på tillfället och passade på att rulla sig i snön. Hon har ju knappt fått se någon snö i år, stackarn.
 |
| Snöbus |
 |
| Kolla, det är snö!!! |
 |
| Snön luktar fint! |
 |
| Spanar |
Jag kände mig trött när jag sprang. De gånger jag gick blev jag faktiskt lite yr. Konstig känsla. Gick en bit på banvallen och sprang sedan en bit innan jag avbröt bortanför Flähult och gick resten av vägen hem. Nu måste jag vila lite innan jag ger mig ut i solen till hästarna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar