söndag 4 oktober 2015

Kall cykeltur!

Har haft lite cykelsug ett tag nu. Har inte cyklat så mycket i sommar pga att det har varit lite tråkigt väder. Jag är en sann solskenscyklist, men får nog ändra mig framåt nästa vår då det ska tränas inför Tjejvättern:).

Så idag passade det bra med en cykeltur. Vindstilla, skönt väder, perfekta förutsättningar. Det enda som inte var prefekt är väl att stackars Älsklingen inte mår bra idag, så han kunde tyvärr inte följa med. Så mitt sällskap fick bli min fantastiska cyklocross.

Cykelvännen för dagen
Jag är så himla nöjd med min cykel.Har haft den i några år nu och den är bara bäst. Jag gillar ju att cykla både på asfalt och grusväg och häromkring växlar det ju rätt bra mellan underlagen. Jag har heller aldrig fått punka på den, något som jag tycker att många racercyklister pratar mycket om. Den passar helt enkelt mina förutsättningar perfekt!

Jag kom iväg och kände direkt att det var rätt kallt ute. Eller ja, det är ju 12 grader ute, så rätt varmt ändå, men när man sätter sig på en cykel blir det ju kallare med fartvinden och motvinden. Jag tänkte att jag nog kommer att cykla mig varm.

Jag cyklade upp mot Brännhult, körde några vågade hundra meter på 153:an där en idiot körde om mig i ca 90 km/h mindre än en halv meter ifrån mig. VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ FOLK????

I alla fall så svängde jag in vid Sågkulla och körde mot Skällinge-hållet. Mycket grusväg var det här. Jag tyckte att det var lite trögcyklat. Jag hade för första gången någonsin lyckats pumpa däcken själv och började tro att jag inte fått till det riktigt så att det läckt ut luft ändå. Men efter ett tag konstaterade jag att det nog berodde på att cykelbenen har vilat alldeles för länge.

Jag cyklade vidare mot Släne och på vägen hittade jag den här lite roliga skylten:

Han bor alltså inte på Nordpolen...
Till sist kom jag ut mellan Skällinge och Nösslinge, där vi igår hade stakat oss upp för backarna på rullskidorna och det kändes lite lättare att cykla än att staka. I Skällinge svängde jag mot Valinge och fick några härliga nedförsbackar som vägdes upp av inte lika härliga uppförsbackar. Ganska tufft på några ställen och det var skönt att svänga in på Sämvägen, som mestadels lutar nedåt.

Sedan var det bara till att korsa 153:an igen och köra hemåt. Avslutade passet i helvetesbacken, då vägen är nysladdad och det ligger alldeles för mycket rullgrus för att det ska gå att cykla när man är trött.

Drygt 33 km fick jag ihop på 1 timme och 40 minuter. Inte jättesnabbt, men det var som sagt väldigt mycket grusväg. Och cykelbenen har vilat för länge. 

När jag kom hem var jag helt nedkyld. Jag frös om fötterna, om benen, låren och rumpan (såklart, nej fett värmer INTE), magen och ryggen. Nästa gång får jag helt enkelt ta på mig mer kläder! Men det är lite svårt att avgöra. När man springer eller kör rullskidor blir man snabbt varm. Det är inte så när man cyklar.

Men det var ändå skönt att komma ut på en tur. Bra att låta benen kämpa lite när det blev mycket överkroppsträning igår (simning och rullskidor). Det är en helt fantastisk kombination att köra alla klassiker-sporter, de kompletterar verkligen varandra!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar