När polletten trillar ner...

Denna vecka var planen att rida Bosse i tisdags. Men så blev det bilaffär istället och allting blev försenat, så jag tänkte att onsdagskvällen skulle bli bättre.

Så kom onsdagen, jag tog in hästarna lite tidigare än vanligt och gick in och käkade lite. Sedan hamnade jag i soffan och drabbades av plötslig trötthet! För andra onsdagen i rad! Jag fattar inte varför? Luften bara gick ur mig.

Så då tänkte jag att torsdag, det blir en kväll i ridhuset. Jag jobbade hemifrån i vanlig ordning och framåt eftermiddagen blev jag nerkopplad flera gånger och fick starta om datorn ett antal gånger tills jag gav upp. Så då var det ju gott om tid att ta sig till ridhuset och slippa gå i mörker. Så då tog jag återigen in hästarna tidigt, men så slog tröttheten till IGEN! Jag orkade bara inte! Så störigt!

Men så idag, var äntligen energin med mig! Bosse och jag traskade iväg till ridhuset. Jag hade inte en tanke på att slänga på broddarna, men den hårt packade snön på vägen var lite lurig. Dock så bestod ju halva vägen av grus och där kunde han ju gå, tyckte jag. Men nej, han skulle hela tiden gå och halka i snön!

Vi kom i alla fall helskinnade till ridhuset och när vi stegade in där mötte vi detta:

Nyharvat!

Det är något speciellt med ett nyharvat ridhus. Knappt så att man vill "förstöra" underlaget. Perfekta förutsättningar för att fortsätta arbetet från söndagens lektion. Inga hinder i vägen heller. Jag brukar dock inte ha något emot att det står hinder och ligger bommar, men ibland kan det vara gött att ha hela banan fri!

Vi började i skritt. Jag hade dressyrsadeln på idag också. Jag trivs bättre och bättre med den, vilket även Bosse verkar göra. 

Hela tiden små halvhalter, få honom att lyssna, att vänta på mig. Vi gjorde volter, små volter och större volter. Han var jättefin! I traven satte han direkt den där lugnare traven som vi hittade i söndags. Jag började med att rida lätt till en början. Samma arbete i traven, halvhalter, volter, lite skänkelvikningar. Koncentration på att inte låta honom springa iväg.

Och jag måste säga att jag var helt överlycklig idag! Han var så otroligt fin! Han hittade ganska snart rakheten, ridbarheten och takten. Jag kunde sitta ner i traven, nästan helt orörlig i sadeln. Vilken känsla! 

Jag lyckades fatta vänster galopp, han tog skänkeln direkt och fattade jättefint. Samma arbete i galoppen, halvhalter på yttertygeln. Han var riktigt fin där också!

Även högergaloppen fattade han fint. Inte lika mycket spring som det brukar vara, men ännu inte helt bra. Dock har han ju utvecklats hur mycket som helst! Trots att vi inte ens har galopperat riktigt i ridhuset på ett bra tag!

Det kändes bara så bra! Såhär bra har han aldrig känts! Efter galoppen lyckades jag till och med sitta ner i traven i högervarvet, lägga en volt utan att han sköt ut vänsterbogen, utan bara följde voltspåret! Helt fantastiskt! 

Jag jobbade ett tag med att sitta ner i traven tills jag kom till det ställe på volten där han brukar bryta ut, där jag gick över i lättridning tills jag hade honom med mig och så blev det helt enkelt bara mindre och mindre lättridning och till sist funkade det! Helt underbart! Det har heller aldrig hänt förut!

Jag är så nöjd med honom idag! Och när det gick sådär bra kunde jag ju bara fundera på hur bra det hade känts idag ifall jag hade ridit i onsdags eller igår. Och hur det blir när vi får mer kontinuitet i träningen. När våren kommer med sina ljusa kvällar, tjälen går ur jorden, jorden torkar upp och jag kan fixa underlaget i paddocken och faktiskt träna här hemma!

Det kändes verkligen som om polletten har trillat ner lite mer nu. Både för mig och för Bosse. Jag har hittat punkter att jobba med, han förstår vad jag vill och jobbar på bra som han ska. Så härligt!

Det känns bara så kul att få rida en sådan häst! Jag har aldrig suttit på en häst tidigare som underlättar så mycket för ryttaren. Jag har aldrig kunnat sitta ner ordentligt i trav tidigare och aldrig känt mig riktigt bekväm i en dressyrsadel. Men nu är det ju rena fröjden att få rida! Så kul! Såklart har det en del att göra med att jag är så mycket starkare i kroppen nu också, tack vare all träning. Är man inte stark, kan man inte slappna av! (har jag hört)

Jag är också väldigt noggrann med att avsluta när det går bra. Det är oerhört lätt att glömma tiden och fortsätta rida när det går så bra. Men jag måste också tänka på att han inte har ridits ordentligt på flera år och behöver byggas upp långsamt. Vara nöjd när det går bra. Inte nöta, inte slita.

Jag ser också fram emot när vi kan rida ut ordentligt, bygga muskler, galoppera ordentligt!

Duktiga, svettiga killen!