Tjejvasan!

Oj, vilken dag vi har haft här i Mora-trakten idag! Strålande sol! Lite kallt i morse (-15). Men allt varmare och skönare.

Emelie och jag körde upp igår, hämtade nummerlappar och orienterade oss på området. Jag lämnade in mina skidor på vallning hos Vasasvahn.

Mässan

Jag var lite förvånad över hur lite folk och köer det var, men Vasaloppsveckan hade ju precis börjat.

Efter det körde vi till Malung och checkade in på Sankt Olof hotell och krog. Riktigt fint hotell! Inte dyrt heller och väldigt lättillgängligt med gott om parkeringar utanför.

Vi valde att äta buffé på hotellet, vilket var kanongott! Jag kände mig lite låg innan maten, trodde att det berodde på mitt väldigt olägliga halsont som jag haft sedan i torsdags, men blev piggare när jag fick mat.

Efter maten gick vi och lade oss, jag somnade rätt tidigt, men vaknade redan halv två. Vände och vred, kände efter hur ont det gjorde i halsen (as-ont), gick på toa, hostade upp lite slem, försökte somna om. Lyckades med det, men vaknade igen strax innan kl sex.

Så jag gick upp kvart över och började göra mig i ordning för att äta frukost. Som tur är så är även Emelie morgonpigg så vi gick ner vid sju-tiden till restaurangen.

Vi styrde kosan mot Mora strax innan kl åtta och var på plats strax innan nio. Inga problem med att hitta parkering nära och bra.

Ingen kö för att hämta de nyvallade skidorna. Vi fixade det sista med nummerlappar, väskor och påsar och gick upp mot mässområdet.

Nummerlapp

Skidorna redo för transport

Klockan närmade sig halv tio, då jag hade tänkt ta bussen till starten i Oxberg. Ingen kö till bussen heller, jag kom med första bästa buss och så var jag iväg!

I bussen

Det tog inte lång tid att ta sig dit och väl på plats löste sig allting smidigt.

Kvart över tio blev vi insläppta i startled tio och jag tog en plats långt fram. Ville inte hamna bakom några långsamma hasande damer! Men taktiken var ändå att ta det lugnt och känna av kroppen, inte pusha för mycket!

I startfållan

Det var väl ungefär såhär jag hade tänkt mig att det skulle vara. Strålande sol och lite härligt varmt!

Efter fyrtio minuters väntan blev vi framsläppta till starten och sedan tog det fem minuter till innan vi kunde ge oss iväg.  

Jag hade fått tipset att hålla till vänster i starten och det visade sig vara ett bra tips.

Det var helt jäkla magiskt att åka skidor idag! Lättåkt. Det började med lite uppförsbackar, men jag tog det lugnt och följde med rätt bra.

Det var lite trångt här och där, inte riktigt lätt när det gick nedförs, men ändå ok.

Efter mindre än en kvart hade jag åkt ifatt första tjej i startledet före! Ojoj, vilken skön känsla! Det är jag inte van vid!

Det fortsatte jättebra och kroppen kändes fantastiskt bra. Jag märkte att jag orkade staka mer än de flesta, träningen har alltså varit till nytta! Självförtroendet steg!

Det flöt på oförskämt bra och när jag kom till första kontrollen satt det perfekt med varmt vatten och sportdryck. Så gott att det var varmt!

Jag insåg redan efter en mil att detta nog skulle gå vägen, men var ändå försiktig med att inte köra slut på energin!

Efter ett tag började jag komma ikapp tjejer från startled åtta, kändes gött!

När vi fick blåbärssoppa, bulle, vatten och sportdryck satt även det som en smäck! Så jäkla gott med blåbärssoppa!

Jag klarade mig utan incidenter, lyckades fiska upp och få i mig en gel utan att slå av på tempot och den gav mig precis den energi jag behövde där och då. 

Diagonalandet gick också ruskigt bra. Tekniken satt och jag åkte förbi många i uppförsbackarna!

När det bara var en mil kvar började jag känna att jag inte ville att det skulle ta slut. Kilometerskyltarna bara rasslade förbi och jag tänkte, nej, det är ju så kul, vill bara fortsätta!

När det var ca 1500 m kvar var jag riktigt nära att vurpa i en nedförsbacke där spåren var lite dåliga. Men jag höll mig på benen.

Men så hamnade jag i en masskrock i slutet, sista nedförsbacken där en tjej vurpade i efterkommande uppförsbacke och jag hann inte stanna, utan körde rakt in i en annan tjej (som stod upp) och sedan kom en tjej till och körde in i mig. Men det gick bra som tur var!

På upploppet såg jag första tjej från startled nr sex och jag kände mig så nöjd! Härligt att gå i mål trots att jag ville fortsätta:).

Jag är så nöjd med min kropp, som trots infektion ändå håller för tre mil skidåkning! Helt otroligt! Det var en ren självförtroendeboost hela vägen!

02:51 blev den officiella tiden och min färdtid runt 2:45! Känns riktigt bra! Kag hade hoppats på att gå under tre timmar innan jag fick ont i halsen. Idag var enda förhoppningen att ta mig i mål.

Jag fick egentligen aldrig någon riktig dipp, även om jag kände av korsryggen lite grann så orkade jag staka och diagonala hela vägen! Det var bara superkul och härligt hela vägen! Helt klart det roligaste jag någonsin gjort i loppsammanhang!

Jag är helt fascinerad av att kroppen höll ihop som den gjorde. Jag kände mig inte alls sliten! Bara nöjd och glad! Och så var det ju fint att få den här:

Medaljen!

Och så är jag rätt nöjd med att halva Tjejklassikern är avklarad! 

Även efter loppet funkade allt perfekt. Inlämning av skidor, buss till duschen, hämtning av väskor och andra grejer, själva duschandet och bussen tillbaka. Jag upplevde inte någon gång att jag stod i kö. Allting bara flöt på hela tiden! Fantastiskt bra skött!

När jag kom tillbaka lastade jag in skidor och allt annat i bilen. Pratade med Älsklingen och höll på att missa att Emelie gick i mål! Även hon hade gjort ett superlopp, trots tråkigt utgångsläge från sista startledet.

Medan hon åkte iväg till duschen tog jag en sväng på mässan. Köpte en Tjejklassiker-väst och en Tjejvasatröja.

Därefter satte jag mig i bilen, värmaren på och väntade in Emelie.

Sedan drog vi hemåt. Jag körde hela vägen. Fattar inte att jag orkade! Var farligt trött vid Lerum, men stannade, gick ut och tog luft, samt lite godis. Sedan klarade jag mig hela vägen hem. 01:33 stängde jag av bilen! 

Nu ska det bli gött att sova! God natt!