Simning verkar ha blivit ännu populärare i Varberg den här hösten. Förra året var det hyfsat lugnt i bassängen på vuxenkvällarna, men nu är det kaos hela tiden. Framför allt på måndagarna då det bara är mellan kl 19 och 20. Men även onsdagarna är det mycket folk. Framåt halv nio börjar det tunna av. Så jag har försökt vara där vid åtta och då har det funkat hyfsat. Dock blir jag ju väldigt trött, för det blir sent. Klockan är minst tio innan man trillar i säng och kan sova.
Så förutsättningarna för att träna simning i lugn och ro och hitta sin "bubbla" har inte varit de bästa.
De senaste veckorna har jag faktiskt lagt ner måndagssimningen. Även simningen med klubben har jag lagt ner då de senaste gångerna har handlat om starter från startpall och fjärlissim. Jag är inte en person som är bekväm med att hoppa i vattnet med huvudet före, lika lite som jag är bekväm med att simma mot kanten med huvudet före. Starter är definitivt inget för mig och jag orkar helt enkelt inte börja på ett nytt komplicerat simsätt (fjäril). Det ger mig ingenting. Jag vill lära mig crawla med bra teknik. Allt annat skiter jag i just nu.
Denna vecka skippade jag även onsdagen för att jag var för trött. Och lusten har helt enkelt inte infunnit sig. Jag har bara känt frustration och ilska över att det inte funkar de senaste gångerna.
Men idag kom räddningen. Andra passet med min Simcoach Ewa. Det började inte så bra. Jag skulle simma in. Blev mest bröstsim. Sen skulle vi filma och då tappade jag allt och fick avbryta. Ingenting stämde och jag kände mig riktigt hopplös. Hur svårt kan det vara?? Jag har ändå hållit på ett tag nu!
Men Ewa är pedagogisk och jag fick istället simma en kortare sträcka. Utan att andas. Bara koncentrera mig på att hitta lugnet. 10 meter blev 15 och till sist låg jag där och simmade 25 meter (med andning) som om jag aldrig hade gjort annat.
Ewa filmade både från sidan och framifrån och jag kunde se saker som är verkligt bra, t.ex vattenläge, sträckningen i kroppen, benens rörelser.
Vi fokuserade mycket på vad som händer med armarna när de är framåt, att inte överrotera och "tappa" främre armen (håll kvar, håll kvar, håll kvar), samt böja på vänsterarmen i armtaget. Och så den jämrans andningen som förstör allting för mig. Jag måste lära mig att rulla upp huvudet, inte vrida upp hela överkroppen. Det resulterade i och för sig mest i att jag svalde halva bassängen och fick vatten långt upp i bihålorna, men detta är ju bara en början.
Jag körde även lite med paddlar och fenor och då hittade jag riktigt bra balans, lyckades hålla kvar armarna och böja dem som jag ville. Plötsligt tändes hoppet igen och det var med ett leende på läpparna som jag lämnade bassängen och min coach för den här gången. Hoppfull inför kommande pass på egen hand i bassängen.
Det är helt otroligt hur mycket en ynka timme kan göra när man har någon bredvid sig som hela tiden talar om vad man ska tänka på. Jag lyckades verkligen "isolera" mina tankar till enstaka grejer och så fick det andra gå på automatik.
Och för att jag var så himla duktig fick jag en riktigt snygg badmössa också :).
Planen för kommande månader var att släppa simningen lite och fokusera mer på skidträningen nu när det är mindre än 100 dagar kvar till Tjejvasan. Men nu vill jag ändå fortsätta simma. Hitta lugnet och bara bli ännu bättre!
Och så hoppas jag att Tomten kommer med ett presentkort hos Simcoachen så att jag kan träna vidare:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar