Löpkänsla, snubblande häst och bokföring

Vilken dag jag har haft idag! Vi var hos ett par kompisar igår och åt gott, snackade och umgicks. Klockan blev rätt mycket innan jag kom i säng, men jag lyckades ändå vakna i någorlunda vettig tid i morse.

Efter en god frukost tog jag med mig Selma på en löptur. Det fick bli Åkulla, jag har saknat skogen lite nu.

Jag började springa i ett väldigt lugnt tempo och för en gångs skull kändes det väldigt lätt att springa. Vädret var disigt och det var så hög luftfuktighet att det kändes som att det regnade. Det var även helt vindstilla och knäpptyst ute! Ett helt underbart löparväder!

Vi sprang banvallen och vi nådde Ya-sjön, där vi i vanlig ordning tog ett dopp. Eller Selma tog ett dopp och jag tittade på:). Hon tyckte att det var jättemysigt att bada och dricka sjövatten!

Törstig vovve

Mysigt att bada (även i november)

Vi gick ut på den stora bryggan och spanade lite också. Vattnet var helt spegelblankt och vi hörde och såg ett par änder som flög iväg (mycket spännande tyckte Selma).

Var är pippi-fåglarna?

Kan de vara i vattnet månntro?

Vi sprang vidare in i skogen och följde elljusspåret ett tag. Det var lite stökigt precis vid skidstugan, där skidalliansen håller på att fixa med ny plan för snötillverkning. Men vi tog oss förbi och sedan var det lövprassel under fötterna en bra bit. Så himla mysigt! Jag älskar verkligen den här hösten! Det är den bästa på länge!

Mycket löv på stigarna i skogen

Vi följde den blåa slingan baklänges runt Ya-sjön och bort mot Flähult. Stundtals var det nästan svårt att se stigen för alla löv. Speciellt svårt när jag oftast springer åt andra hållet där. Men det gick bra och vi kom ut på Obbhultvägen igen och kunde springa på hemåt. 

Känslan i löpningen var helt otrolig idag. Det var så lättsprunget hela vägen och pulsen höll sig låg. Ingenting kändes jobbigt och när vi kom ut på asfaltsvägen kunde jag till och med öka tempot lite. Helt underbart! Det är längesedan jag kände såhär när jag sprang!  Det blev 1,5 timmes meditation och njutning!

När jag kom hem hade bästa Älsklingen fixat lunch så det var bara till att äta och sedan ge sig ut och hämta hästarna.

Idag stod det uteritt på agendan. Det är ju ett tag sedan Bosse Bus fick se världen och jag hade tyvärr inget sällskap idag, så det var lite spännande att se hur detta skulle gå. Han är ju oftast ganska lugn och modig, men han kan ju få sina spel ibland.

Vi skrittade ut på Linnarpvägen mot Rolfstorp. Allt var lugnt ända tills han helt plötsligt, på platta asfalten, snubblar till och håller på att gå omkull! Jag såg bara huvud och hals försvinna framför mig samtidigt som jag hörde hovarna slinta på asfalten. Han var på väg att hitta balansen och så tappade han den igen innan han äntligen kom på fötter! Det var otroligt nära att han gick i backen! Och jag förstår inte vad han sysslade med??? Det fanns verkligen ingenting att snubbla på där och asfalten var inte heller särskilt hal. Det lutade inte heller åt något håll, utan han bara tappade balansen helt utan anledning!

Med hjärtat i halsgropen skrittade vi vidare och han betedde sig som om ingenting hade hänt!

Vi skrittade in mot Bonnasgård och tog sedan gärdesvägarna. Vi fortsatte förbi Lunden och där blev han väldigt spänd. Det var väl inte ok att jag tog en annan rutt än vad vi brukar...

När vi kom fram till Kullagården blev det tvärstopp och jag valde att hoppa av. Det var väldigt mycket aktivitet där. En röjsåg, en fyrhjuling som stod och puttrade och något så ovanligt som ett gäng barn som spelade fotboll och skrattade och ropade. Bosse har nog nästan aldrig sett barn leka. Det är ju tyvärr väldigt sällan man ser barn som är ute och leker nuförtiden...

Jag fick släpa honom förbi där, han var helt vettskrämd. Men när vi kommit förbi slappnade han av igen och jag ledde ner honom i ett dike så att jag kom upp på ryggen på honom igen (jag fixar inte att sitta upp på 172 cm häst utan att stå på någonting som är högre än marken och använder alltid pall). Resten av rundan gick bra, han höll sig på hovarna i alla fall!

Snubbelhäst!

Efter en hel helg med enbart roligheter var det efter ridturen dags att göra något mindre roligt. Något som jag faktiskt tycker är sjukt tråkigt - bokföring. Så drygt! Men jag tog mig igenom alla pappershögar som behövdes för att kunna fylla i momsdeklarationen och så lämnade jag lite kvar till en dag när det regnar (det har ju varit dåligt med sådana dagar den här hösten).

Tråk-jobb

Nu ska resten av kvällen tillbringas på rygg i TV-soffan. Kroppen känns lite stukad efter ridning, löpning och rullskidor. Men imorgon blir det äntligen simning igen! Då ska jag köra lite övningar som jag lärde mig i fredags!