Det var det växthuset :(

I natt har det stormat. Första stormen den här hösten. Framåt morgonen blåste det som värst och när vi tittade ut genom fönstret såg vi växthuset i delar.

Det låg kanalplastskivor långt ute på åkern som jag fick gå och hämta. Några hade blåst mer än femhundra meter och låg nästan hos grannen.

Själva aluminiumstommen hade också vridit sig och växthusets liv var definitivt slut. Så jäkla tråkigt! Vi som kämpade så med att få ihop det och så blir det redan förstört.

Å andra sidan hade vi ju räknat med detta, eftersom konstruktionen var så jäkla klen.

Vi tog loss alla kanalplastskivor och mejade ner aluminiumramarna och slängde in allt i släpet för vidare transport mot tippen.

Alla grejer som stod i växthuset fick bäras in och det enda som är kvar är jordgubbsplantorna och gräslöken som är planterade i krukor i väntan på större odlingslådor.

Men tankar på ett nytt växthus har såklart börjat gro... Vill ju inte vara utan nästa år!

Tack vare växthusdebacklet fick jag inte sprunget på förmiddagen som planerat och jag kände att jag verkligen behövde röra på mig för att rätta till humöret. Så jag beslutade mig för att springa hem från svärfar i Himle efter farsdagsmiddagen.

Selma och jag gav oss iväg på de platta asfaltsvägarna hemåt. Ganska tråkig löpning med hårt underlag och en hel del trafik. Tacka vet jag skogen!

Men det var iaf härligt väder ute. Strålande sol och så gott som vindstilla.

Vi knatade på och det gick rätt bra ändå. När vi sprungit 13 km tyckte jag att det fick räcka och så gick jag sista kilometern hem. Selma fick springa lös. Hon var minsann inte trött!

Det gjorde gott att få springa, rensa tankarna och lugna ner sig. När vi kom hem var det rätt skönt att krypa ner i soffan och bara gotta sig!