Jag letade upp ett par gamla, lite kortare stavar, som fick följa med.
Selma var överlycklig över att både få åka bil och få springa! Goa hund!
Vi gav oss iväg på den gröna slingan och jag började med lite lätt jogg utan att använda stavarna. Men när vi svängde in i skogen från banvallen började jag använda dem.
Det kändes lite lättare att springa med stavarna. Det blir ju en lite annorlunda stil och armarna får jobba mer.
Det var lite svårt när det var långt gräs, för då funkade det inte riktigt att flytta stavarna som jag ville.
Det blev inte heller bättre när vi kom till ett ställe där skogen var nyavverkad och det var djupa spår efter skogsmaskinen.
Men vi fick också lite fina grusvägar att springa på emellanåt och då gick det bättre!
Såklart hittade jag lite kantareller också, tur att hundbajspåsarna var med!
Skyltningen av slingan var undermålig, för att inte säga obefintlig. Jag kom dock ihåg rundan rätt så bra ändå, så det blev som det skulle.
När det väl fanns skyltar, så hade vissa lite mer att önska...
Man kan ju fundera över hur den som satte upp 3-km-skylten tänkte...?
Vi sprang vidare och till sist var vi tillbaka vid Friluftsgården och då hade vi varit ute i en timme. Kändes som ett bra och rätt skonsamt pass.
Selma var varm och ville bada, så det fick hon göra i Ya-sjön. Hon vågade inte hoppa från bryggan och först ville hon inte simma heller, men till sist gjorde hon det och då ville hon sticka iväg efter något som hon såg i sjön. Tokiga hund!
Imorgon får det bli rullskidor igen! Jippi:). Jag måste bara fundera ut något bra pass. Köra hårt var det ju...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar