Stavlöpning med blodvite!

Idag fick jag till ett förmiddagspass efter frukost. Jag gillar verkligen att träna på förmiddagen eller morgonen, det känns mycket lättare på något sätt.

Jag tog med mig Selma och stavarna och gav mig upp i skogen. Eftersom det stiger rätt rejält från dalen och upp till skogens högsta ställe började jag med att gå. När man har stavar kommer man ändå upp i riktigt bra puls, eftersom man ju använder stavarna som hjälp och därmed också armarna.

Uppe i skogen finns en bra, mjuk skogsväg som på ena sidan (i början åt det håll jag sprang) har en lättlöpt utförslöpa med några lättare uppförsbackar, därefter blir det platt ett tag för att sedan stiga rejält upp till toppen igen. En riktigt bra slinga för backträning, tycker jag!

När jag hade tagit mig stavgåendes till toppen, vilade jag tills pulsen gick under 100 (den var uppe på 165 när jag nådde toppen) och sedan sprang jag första varvet.

När jag har stavarna blir löpningen mycket skonsammare för kroppen, eftersom mycket utav kroppsvikten tas upp av stavarna vid varje steg. Det gör att jag orkar springa mycket längre och med högre intensitet. Det gör också att det blir så mycket roligare att springa!

Pulsen går som sagt upp, men jag orkar springa längre med en högre puls och blir inte lika seg och trött som jag blir när jag springer utan stavar. Utan stavar klarar jag knappt en halvtimme!

Rejäl puls under hela passet!

Första varvet gick bra och jag orkade nästan springa hela varvet. Men det tog lite längre tid innan pulsen gick under 100 jämfört med tidigare. Så jag fick hålla ut och vila lite längre innan jag sprang varv två. 

Ett varv var ca 3 km långt. På det andra varvet kände jag att jag började bli trött och det fanns ingen chans att orka springa stigningen. Det fick bli gång istället. Men pulsen blev inte lägre för det. Riktigt jobbigt var det!

När jag sedan vände hemåt igen gick det nedförs och jag sprang igen. Att springa med stavarna på asfalt var inte att tänka på då det är gamla stavar jag har och spetsarna på dem är i princip helt runda. Det gör att jag inte får något fäste med dem på asfalten.

Jag sprang till och med halva helvetesbacken hem och sedan gick jag de sista 200 meterna. 

1 timme och fem minuter var vi ute. Det kändes som ett lagom långt pass med bra intensitet. Och grymt kul! Allting blir på något sätt roligare med ett par stavar i nävarna!

Stilstudie! Film finns på Instagram @hinnagarden heter jag där!

På första varvet sprang jag rakt in i en björnbärsgren som hängde ut över vägen och det blev blodvite.

Inte så bra att springa in i en björnbärsgren!

När jag kom hem hittade jag en ny "insight" på Garmin-appen. Det stod att jag jämfört med personer i min ålder och med mitt kön rör mig mer än andra. Det var la roligt då! :)