Avkoppling

Nu är värmen tillbaka med besked! Och som vanligt en tisdagskväll tog jag ut Bosse på en skogstur. Det var ju ett tag sedan han gick någon riktig skogsrunda så han fick gå upp till Ryen, genom skogen och ut vid Bexells stenar, vidare ner till Valasjön och sedan upp för jättebacken och tillbaka hem över Ryen.

Det var en hel del insekter ute, det har ju varit rätt lugnt med det fram tills nu. Blinningarna har börjat komma, äckliga odjur Och flugorna hänger tätt runt huvudet på hästarna.

Bosse betedde sig lite märkligt till en början. Han gick med huvudet långt ner och när jag skulle korta tyglarna för att passera ett par hästar så var han helt stum. Jag blev lite nojjig och trodde att han kanske var halt, men lät honom skritta vidare för att se om han blev bättre.

På vägen till Ryen fick jag honom att trava och då var han helt ren och började dessutom bli lite mer som vanligt. Jag fick normal kontakt med munnen igen och han kändes fin. 

Vi traskade genom skogen och när vi kom ut på grusvägarna blev han pigg och ville galoppera. Det gick bra, det var inte direkt något folk i skogen, stod endast en bil på parkeringen.

Vi galopperade upp för en backe med skymd sikt och innan vi gav oss iväg stannade jag för att lyssna ifall jag kunde höra att någon var i närheten, men det var helt tyst i skogen.

Döm om vår förvåning när vi bakom en kurva mötte en tjej med en hund! Bosse tog det hela med ro och jag lyckades få ner honom i trav innan vi möttes i alla fall. Skönt att han inte bara vände!

Vi red ner vidare till sjön och utmed den ville han springa igen. Han fick trava lite och galoppera också. Sedan gav vi oss upp för den sugande backen. Vi hade solen i ögonen och jag insåg att det bara var till att stänga munnen för att slippa käka småkryp som flög runt i luften. En härlig galopp upp där blev det i alla fall och Bosse blev ordentligt trött, men ville ändå galoppera på.

Andfådd och svettig påbörjade vi resan genom skogen tillbaka hem och där fick han skritta av ordentligt i nedförslutet. Sedan var det trav längs grusvägen hemåt. Vi tog det dock lite lugnt när vi passerade ardennerhästarna eftersom jag inte ville sätta fart på dem...

Men det blev i alla fall en väldigt härlig och avkopplande runda. Som jag älskar att få vara i skogen med mina fina hästar! Jag bara njuter av varje sekund och försöker spara på dessa minnen till mörkare och kallare tider!

Fina Bosse-hästen!