Efter ett noggrant planerande, då jag på tisdagen hade med mig mat, kontorskläder och cykelkläder samt duschattiraljer och ställde detta på kontoret (fick gå en extrarunda dit eftersom dagen spenderades på annat håll), kände jag mig redo för att cykla.
Och så ringde väckarklockan återigen 04:45. Målet var att sitta på cykeln kl fem, men det kom lite annat i vägen så jag kom iväg ca kvart över. Efter ca 1 km när jag skulle växla upp framväxeln hoppade kedjan av och jag fick kränga på dem med svarta oljiga fingrar som resultat, kul start...
Ännu en fantastiskt fin morgon! Dock var det väldigt kallt och jag frös om mina bara ben, fötterna och fingrarna. Men det var ändå så härligt att cykla och benen kändes helt ok.
Jag blev lite förvånad över att jag bara hade cyklat ca en mil när jag passerade Valinge, i min värld trodde jag att det var cirka halvvägs... Men jag fick en härlig nedförslöpa ner mot gamla ICA-krysset och sedan körde jag vidare mot 41:an. Jag körde en mindre parallellväg innan jag körde ut på 41:an och korsade den vid Derome för att klättra upp över backen där.
Sedan körde jag ner mot Åskloster och anslöt till Kattegattsleden där. Där var det ju platt och lättcyklat så det rullade på bra hela resten av vägen. För att undvika ytterligare en klättring körde jag om Bua sista biten, vilket kanske blir lite längre, men jag slipper ju en hel del höjdmeter nu när benen är lite klena för sådana här turer.
38 km blev det och det tog 1:40 i färdtid att ta sig till jobbet. Klockan var sju när jag ställde cykeln i förrådet och gick in till kontoret. Vi har lyckligtvis duschmöjligheter i vår korridor så jag tog en snabb dusch där och bytte om till kontorskläder. Kändes riktigt bra att börja dagen på detta sätt!
Sedan var det en rätt körig dag och vid halv fem kom jag äntligen iväg hemåt. Jag körde över Bua även hem, men svängde in vid Nyebro och klättrade upp mot Bjurumsvägen och Derome. Redan där kände jag att benen var rätt sega. Inte så konstigt med tanke på det bristande antalet mil i benen sedan tidigare...
Men jag tog mig över Deromepuckeln och sedan var det nedför och därefter platt tills jag skulle upp för backarna mellan 41:an och ICA-krysset. Jag kämpade upp där också, satt och funderade på hur jäkla jobbigt det skulle bli att cykla upp mot Valinge efter krysset. Men när jag tog mig upp där så tänkte jag att jag ska minsann klara av Valinge-puckeln också!
Efter lite nedförs och vila för de slitna benen kom den förhatliga backen. Det stiger och svänger, stiger och svänger och när man tror att det är över så kommer en stigning till. Så fruktansvärt dryg backe! Men jag bet ihop och trampade på, jag skulle fan inte ge mig! Och till sist efter en massa slit kom jag upp och kunde få lite vila och nedförs. Så jäkla gött! Jag kände mig så stark mentalt att jag fixade detta!
Sedan var det mestadels nedförs mot Säm och Rolfstorp innan jag cyklade in på banvallen. Sista backen hem tog benen slut och jag gick upp. Gruset var så löst där också så det var inte helt lätt att trampa på där, men benen var som sagt helt borta. Det blev i km kortare hem, men betydligt fler höjdmeter och betydligt tröttare ben, så det tog fem minuter längre färdtid.
Men summa summarum är jag så nöjd med mig själv att jag gjorde detta. Och det var ju inte så besvärligt rent praktiskt som jag hade föreställt mig heller. Och det kändes ändå helt ok med själva cyklingen. Nu vill jag göra detta minst en gång per vecka under förutsättning att det är cykelväder förstås. Jag har en medarbetare som har lovat att hänga på också, så det kan bli riktigt kul!
Dock ser nästa vecka ut att inte bjuda på några cykeltillfällen pga praktiska skäl, men kanske fredag, vi får se...
 |
| Till jobbet underst, från jobbet överst |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar