Cykelpendling

Klockan 04:40 ringde min väckarklocka i morse. Då var jag inte pigg! Men ändå förväntansfull för att få cykla till jobbet. Denna gång skulle jag dessutom få sällskap av min medarbetare Stefan, som är en betydligt mer van och bättre cyklist än jag.

Och vilken morgon vi hade valt att cykla till jobbet! Det var ca 11 grader när jag gav mig iväg vid 05:15, men solen var uppe och värmde på i princip direkt.

Vi skulle mötas upp vid Rolfstorps stationssamhälle och om Stefan inte var där skulle jag cykla vidare så skulle han köra ikapp. När jag kom dit var inte Stefan där, så jag körde vidare i ganska lugnt tempo.

Korsade 153:an och började stigningen upp mot Säm och Valinge. Benen kändes sega i början, men efter ett tag gick det över och jag tycker att jag cyklade på rätt bra. Någonstans vid asfaltsverket kom Stefan ikapp mig och vi körde vidare gemensamt.

Jag är inte den som direkt älskar att träna med andra, men att cykla ihop är väldigt kul, tycker jag! Man tjötar ju lite och peppar varandra upp för backarna.

Vi cyklade ner för Valingebacken och vidare förbi Deromesjöarna, förbi Derome kvarn och in vid Attorp. Sedan svängde vi ut en kort sträcka på 41:an innan vi svängde upp mot Derome. Ny stigning, sura ben. Men helt plötsligt hade vi tagit oss upp även för den backen. Och den är ju den sista riktiga backen innan slutmålet. Resten av cyklingen kändes lätt och de 37,4 kilometerna kördes på 1:37, vilket gjorde att vi landade i cykelskjulet på jobbet precis vid klockan 7.

Trots att benen var sega och slitna kändes det som ett rätt enkelt cykelpass. Dock kände jag strax innan lunch när jag hade suttit på möte en timme att det var lite stelt att ställa sig upp. Det gick dock över på eftermiddagen och när vi skulle köra hem igen så kände jag mig rätt ok.

Vi körde samma väg tillbaka och benen var nu ännu segare, men den platta början av resan gjorde ändå att det kändes ok. Jag segade mig upp för backarna vid Nyebro och Derome och plötsligt var vi åter vid Attorp. Vi spanade på havsörnar som cirklade runt över åkrarna, mäktiga fåglar!

I backen upp från Derome kvarn blev benen fruktansvärt sega och jag undrade hur jag skulle överleva Valingevulkanen... Men jag kämpade på och segade mig upp och sedan kom Valinge. Fy fan vad jobbig den jäkla backen är! Men på något sätt kändes den ändå snäppet lättare än för två veckor sedan. Dock blev jag lite knäckt när Stefan tyckte att detta var ett återhämtningspass för honom medan jag slet i mitt anletes svett... Men som sagt, han har betydligt fler mil i benen sedan många år tillbaka, så jag kan inte riktigt jämföra mig med honom.

Och kroppen är ju så häftig, den kan kännas helt slut och sedan kommer energin tillbaka som från ingenstans. När vi hade besegrat Valinge var resten av vägen hem en piece of cake. Men när jag skulle upp för sista backen hem och gruset släppte under däcken fick jag ge mig och hoppa av för att gå. Men jag är ändå grymt nöjd med dagens rundor! Kapade ju rätt så några minuter på totalen jämfört med när jag cyklade själv.

Nu ska vi planera in en ny runda, förhoppningsvis i nästa vecka ifall vädret håller i sig. På vägen hem var det också vindstilla, så det var verkligen en fantastisk cykeldag!

Min fina cykel

Stefan och jag när vi skildes åt vid Rolfstorps station

Dagens siffror

Garmin har olika segment också som kan registreras och där hittade jag den förbaskade Valingebacken. Jag har ju rätt långt kvar till de som är snabba av sig...

Värsta backen på sträckan!

Så just nu går min första av 16weeksofhealth väldigt bra. Jag känner mig pigg och stark. Dock blev det lite för lite sömn i natt, men jag ska försöka sova bättre i natt så att jag får återhämta mig ordentligt. Har inte jättebråttom till jobbet imorgon heller, så kan sova lite längre.