Ponnyakuten 4!

Igår sändes första avsnittet av Ponnyakutens fjärde säsong. Jag har ju följt detta program med stort intresse, då jag tycker att det är väldigt intressant att se hur Tobbe Larsson och andra i programmet arbetar med de problem som ekipagen har.

Något som jag reagerade på i detta avsnitt, som även var väldigt tydligt i uttagningsavsnitten i föregående säsonger, är hur otroligt lite kunskap det finns ute bland Sveriges ponnyägare. Kunskap om hästhantering. Kunskap om hästars beteende. Kunskap om hästars välbefinnande. Kunskap om ridning. Helt enkelt grundläggande kunskap om allt kring hästar och ridning.

Det som skrämmer mig mest är att helt okunniga föräldrar väljer att köpa ponny till sina barn innan barnen ens har lärt sig att rida på ett vettigt sätt. Fast det är klart, om man inte vet någonting om hästar och ridning är det ju svårt att avgöra huruvida barnet har tillräckligt med kunskaper för att kuna ta hand om en ponny.

Men det måste ju finnas kunniga människor runt omkring? För de flesta börjar väl att rida på ridskola? Om man gör det, pratar man som förälder inte då med t.ex. barnets tränare innan man sticker iväg och köper ponny? Tar man inte hjälp från sådana personer som har kunskap? Åker man bara iväg och köper första bästa söta ponny man hittar?

Några ganska skrämmande exempel från första avsnittet var

• ponnyn som bara drog iväg utan att ägaren hade en chans att stoppa den när den höll på att springa ut mot tåget (kedjegrimskaft är en bra uppfinning)
• ponnyn som var allmänt ovillig vid ridning och visade sig ha fula märken utmed sidorna efter användning av sporrar (ser man inte detta och tar av sporrarna innan det går så långt??? Och framför allt, förstår man inte att ponnyn har ont???)
• små barn på för stora ponnyer som inte har en chans att sätta sig emot ponnyns vilja.
• för stora barn på för små ponnyer (kanske dags att köpa ny??? )
• många exempel på dålig ridning där barnen med egna ponnyer inte ens vet hur man sitter upp på en häst på ett korrekt sätt, än mindre kan rida på ett någorlunda korrekt sätt
• barnet som öppet erkänner att hon rycker ponnyn i munnen när hon är på dåligt humör (och mamman som tillåter detta)

Jag tycker att det är så sorgligt att se alla dessa "problem" som enbart beror på okunnighet. Det hade ju varit så enkelt att förhindra genom att folk skaffar sig kunskap. Det är fruktansvärt att se hur många djur som lider pga okunniga människors handlande. Det är också väldigt obehagligt att se barn utsättas för situationer de inte kan hantera och som faktiskt kan leda till otrevliga olyckor. En kille konstaterade att han inte hade brutit någon arm än och var van vid att trilla av flera gånger vid varje ridtillfälle. Är det verkligen kul att rida då? Hur kan man som förälder utsätta sina barn för sådan fara? Förstår de inte hur farligt det är med ohanterbara ponnyer?

Men det tristaste av allt med Ponnyaktuen är nog att det är väldigt många av deltagarna som egentligen inte har några stora problem med sina ponnyer, tävlar på hög nivå, driver en blogg och bara är med för uppmärksamhetens skull och för att få fler besökare till sin blogg. Dessa personer tar platser från de som verkligen hade behövt en plats i PA, som verkligen har problem med sin ponny och det är väldigt tråkigt att SVT väljer att ta med "kända" namn för att försöka få fler tittare. Jag tror verkligen inte att PA:s tittare bryr sig så mycket om vilka som deltar, utan mer om vilka problem deltagarna har med sina ponnyer.

Det ska iaf bli spännande att följa kommande program och jag hoppas verkligen att tjejen som hade en häst som bet (väldigt lik min Herr Bus i sitt beteende) kommer med för jag vill verkligen se om det finns någon bra lösning på ett sådant problem!