Flow!

Jisses, vilken bra löprunda det blev idag! Selma fick i vanlig ordning följa med mig i mörkret. Väl utrustade med reflexer var vi båda två!

Jag hade ingen tanke på att det skulle gå speciellt snabbt idag, jag skulle bara springa. Men när första kilometern (som har en höjdstigning på 23 m) avverkades på nya rekordet 6:01 minuter tänkte jag att det nog skulle bli en snabb runda. 2:a kilometern ökade jag farten eftersom det gick mycket nedför och den slutade på 5:44. Jag tänkte att jag skulle springa en kilometer till i samma tempo (vilket blev 5:45) och sedan ta det lugnt, men efter tre km så kändes allt bara så bra att jag fortsatte att hålla bra tempo.

4:e km gick på 5:33, fortfarande med en bra känsla och 5:e tog 5:23. Därefter blev det 5:17 och 5:25. Sista stigningen hem från bäcken gick som vanligt trögt, 7-minuterstempo med en höjdstigning på 21 m då jag var ganska sliten. Totalt blev medeltempot 5:41 över 7,5 km, vilket känns mycket bra!

Bortser man från den sista, långsamma sträckan så blev det ett snitt på 5:36 och tar man även bort första tröga kilometern landar jag på 5:31 över 6 km. Det är det snabbaste jag någonsin sprungit, till och med snabbare än jag sprungit något lopp!

Det brände rätt bra i benen, framför allt i låren och vaderna, men rent konditionsmässigt kändes det bara bra att springa idag. Det här bådar gott inför vårens lopp som jag ska delta i, under förutsättning att jag får hålla mig skadefri.

Att jag klarar att springa såpass snabbt trots utebliven intervallträning och förhållandevis lite träning alls de senaste månaderna gör att jag verkligen känner att jag ska satsa på distans istället för tider inför Göteborgsvarvet. Snabbheten verkar finnas i kroppen ändå. Självklart skulle jag säkert bli ännu snabbare med intervallträning, men då ökar även skaderisken, därför avstår jag sådan träning ett tag till.