Man blir glad av motion!

Det är rätt häftigt ändå, hur motion kan förändra humöret hos individer. Och då menar jag inte bara min arge häst som nu är som förbytt till en helt normal, nyfiken och glad häst. Nej, även människor blir glada av motion. Jag blir väldigt rastlös av att inte få röra på mig. Får jag inte springa eller träna på något annat sätt på några dagar blir jag på fruktansvärt dåligt humör. Och när jag är på dåligt humör brukar jag försöka ge mig ut och göra något och då blir det alltid bättre.

Även hundarna blir på bättre humör. De blir ju framför allt lugnare när de har fått springa av sig och kan efter det ligga och sova resten av dagen/kvällen. Ja - motion gör alla till glada individer!

I alla fulla fall så kom jag ju ut med Garboso ikväll. Det hade hunnit mörkna, men jag klädde på oss reflexer, Bosse fick broddar och jag klädde på mig alla vinterkläder jag kunde hitta. När vi väl kom ut så var det ändå inte så fasligt mörkt, men jag hade ändå på pannlampan för att se lite bättre. Det var inte heller så grisigt kallt som det har varit i helgen, utan bara ett par minusgrader. Dock lite vind, men jag frös faktiskt inte alls.

Vi kom bara upp på landsvägen innan det blev tvärstopp. Samma stopp som förra gången vi var ute på tur, dvs han stod som fastväxt i backen.. Den här gången tänkte jag inte ge mig, han skulle bara fram. Det blev massor av ponnybarn-sparkar med skänklarna (vem behöver träna ben när man har en sådan häst) och så försökte jag irritera honom genom att slå snabba, lätta slag på bogen med spöet. Det hände ingenting, han stod fast i marken. För att bryta trenden vände jag om och tillbaka, försökte få fart och genom det komma framåt, men icke. Dock var han lite spänd den här gången och jag gissade att han tyckte att reflexerna på vägräcket var lite läskiga (de såg väl ut som rovdjursögon) så jag släckte pannlampan och då gick han till sist framåt.

Efter det var det inga som helst problem med framåtbjudningen. Jag lät pannlampan vara släckt tills vi kom in i skogen där träden skymde ljuset. Han var väldigt pigg (såklart efter mer än en veckas vila), öronen var spetsade och han frustade förnöjt i snön. Försökte också göra ett och annat bocksprång. Eftersom han är så snabb var vi nog inte ute mer än en halvtimme, men han fick ju trava litegrann (tyvärr har vi för lite snö för att kunna galoppera) och blev som sagt på betydligt bättre humör!

Han var även jättesnäll att brodda, så imorgon, när hovis kommer hoppas jag verkligen att han sköter sig och inte lägger hela sin vikt på henne när hon ska verka och sko honom!

GLAD!