När jag var yngre utforskade jag alla grusvägar och skogsvägar runt omkring till häst. Det finns nog inte en stig som jag inte har testat i min jakt på nya fina ridvägar. Nu utforskar jag mest till fots eller på cykel och tycker fortfarande att det är lika kul.
Under alla år har jag hållit mig på denna sidan 153:an, men idag gav jag mig ut på "stora" äventyr på andra sidan vägen. Det var förvisso med livet som insats den lilla sträcka jag cyklade på den vältrafikerade vägen, men jag kom helskinnad därifrån in på fantastiskt fina skogsvägar helt ute i ödemarken.
Jag cyklade lite fel till en början och hamnade i en trädgård hos en person som skrattande sa att jag nog kommit lite fel. "No shit, Sherlock", tänkte jag och vände åt andra hållet. Sedan följde jag ridleden, där de stundtals tyvärr slängt på något konstigt grus som liknade singel (sånt som man har i trädgården som bara rullar och inte går att cyklar i). Där var det verkligen kämpigt att cykla, kändes som om det gick mer bakåt än framåt och det var omöjligt att få fäste. Som tur var så blev vägen bättre efterhand. Det var fantastiskt vackert och helt vindstilla, verkligen en härlig upplevelse!
Mitt ute i skogen dyker det plötsligt upp en varningsskylt "lekande barn". Jag såg mig undrande omkring, det fanns varken hus, barn eller någon som helst tillstymmelse till trafik, men efter några 100 meter såg jag faktiskt ett hus. Lite längre fram på vägen hittade jag en "max 30"-skylt, även den placerad bortom all civilisation.
Jag hade en aning om att jag skulle komma ut någonstans mellan Rolfstorp och Skällinge, men jag kom ut på en asfaltsväg mitt ute i skogen. Jag kände inte igen mig, det fanns inga skyltar och jag började misstänka att jag hamnat mellan Skällinge och Nösslinge istället. Dock kände jag inte riktigt igen mig, trots att jag körde den vägen igår.
Mina misstankar infriades då jag såg den välkända Skällingsskylten och jag insåg att jag hade cyklat betydligt längre än jag hade tänkt. Men det kändes så bra och det var så kul att köra på i ganska bra tempo, så jag misströstade inte utan fortsatte hemåt med en extrarunda runt Djurarp på snabb nylagd asfalt.
Det blev en helt perfekt cykelrunda. Och det finns ju en stor fördel med cykling jämfört med löpning och det är fartvinden som kylde skönt i den heta kvällen. Runt 25 grader trots en rejäl åskurladdning.
Värmen är härlig ja :) Dock inte när man ska tävla men annars så! Härligt med en lång cykeltur. När jag var liten var jag likadan skulle hitta varenda grus/gräs/skogstig som man möjligtvis kunde rida på. Nu är det annorlunda, det blir mest på löpande fot som jag letar nya stigar. Delvis för att min hästkompis inte är den säkraste att rida ut på och att det inte finns så mkt att rida på så nära Malmö :( tyvärr.
SvaraRadera