Anna tog emot oss och vi fick gå in i sadelprovarrummet som ligger intill alla sadlar.
Bosse var på sitt allra tjurigaste humör och högg och sparkade så fort Anna visade sig med en sadel. Tålamod är inte hans starka sida! Prova sadlar är definitivt inte hans grej!
Bosse har en väldigt kort, svängd rygg med hög manke. Bomvidden behöver vara medium wide. Och han behöver gott om utrymme för sina bogar. Det är tydligen inte många sadlar som passar en sådan häst. Suck! Om man inte vill hosta upp 30000kr + för en sadel. Och det vill inte jag!
Anna lyckades dock hitta två som jag fick provrida. Den ena, som satt bäst av de två, var av märket Dominus och hade lite större knästöd. Den andra var en Stubben och hade knappt några knästöd. Dessutom hade den så korta stroppar att jag behöver en ny sadelgjord.
Anna tittade även på min hoppsadel för att kolla att den inte är helt fel och hon tyckte att jag skulle sätta i ett vidare koppjärn och använda en pad under den, så skulle den sitta gott nog. Dock ska jag tänka på att inte sitta ner för mycket i den för om den hamnar i bakvikt kommer trycket för långt bak på hans rygg. Bra, då slapp jag byta den iaf. Och blått koppjärn har jag, så det är lätt fixat.
Jag började rida i Dominus-sadeln. Första känslan var att jag satt lite väl låst pga de stora knästöden. Till en början ville inte Bosse gå fram riktigt heller i traven när jag satt ner. Men det blev bättre efter ett tag. Han var ju lite spänd i början också, nytt ställe och allt, så det kan ju också ha påverkat. Galoppen fattades lite lättare och kändes bra.
Sadeln var skön att sitta i, men det drog något fruktansvärt i insidan av låren. Ingen riktig jippi-känsla. Men så har jag ju inte suttit i en dressyrsadel på fem år. Jag har inte riktigt vanan inne.
Stubbensadeln var helt annorlunda. Där fanns inget stöd och jag kände mig lite obalanserad. Tappade stigbyglarna några gånger och Bosse kändes inte helt bra. Lite knackigt kändes det.
En annan skillnad är att Stubbensadeln är i betydligt bättre skick och Dominussadeln är väldigt sliten. Det gör mig mer sugen på Stubbensadeln.
Men det är grymt svårt att bestämma sig bara sådär, så båda två sadlarna fick åka med hem för vidare provning.
Så nästa gång jag rider börjar jag med Stubbensadeln och testar Dominussadeln efter halva passet. Enda problemet är väl hur jag ska få med mig två sadlar till ridhuset. Ta bil och släp? För att ta sig 1km? Känns löjligt, men kanske är enda lösningen...?
Vi får se vad som händer. En tredje sadel som kommer från en bekant är också på väg in i leken. Ska bli spännande att se om den passar till Herr Svårsadlad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar