Härlig ridtur! #snö

Oj, vilken underbar uteritt vi har haft idag, Bosse och jag! Det börjar redan bli mycket ljusare på kvällarna och jag kom iväg kl 15 idag, vilket innebar att jag hade ca 1 timme och 45 minuter på mig innan det började skymma.

Vi skrittade iväg mot Obbhultvägen. Som tur var hörde jag att det kom en traktor, så vi gick ner på vår grusväg igen, men Bosse blinkade inte ens när den körde förbi! Men bråttom hade han. Det är så svårt att bara skritta. Så när vi kom in på en grusväg och upp i Skattagårdsskogen fick han trava lite.

När vi kom upp på krönet där fick det bli skritt eftersom det lutade lite nedåt. Det var så underbart där i skogen att jag bara var tvungen att filma... Det gick såhär:

Jag veet att man inte ska filma när man rider. Dessutom vet jag ju också att han är lite mer på tårna när han går och "snarkar" sådär. Men det gick i alla fall bra. Jag fick stopp på honom, ner telefonen i fickan och vände tillbaka honom och sedan skrittade vi vidare åt det håll vi skulle.

Vi kom ner i grushålan och där fick han trava lite mer. Sedan skritt/taktning igen. Det var lite lurigt när vi tog vägen ner mot Smeas, lite halt och nedförslut, men det gick bra. Vi skrittade sedan ut på en stor gräsåker och där lät jag honom trava innan vi styrde in på gärdsvägarna som leder till Linnarpsvägen. Där fick han också trava, men det var lite lite snö där och så var det isfläckar under snön som gjorde att jag tog det lugnt.

Där började han faktiskt att skritta riktigt bra. Bra energi i skritten, men lugn och avslappnad. På lång tygel. Frustandes. Nöjd med sig själv! Jag blev så glad över att han skrittade riktigt att jag var tvungen att filma lite igen. Det gick lite bättre den här gången..

På vägen upp för backen innan Linnarp stack vi ut på åkern bredvid och där fick han så galoppera. Åh, vad kul han tyckte att det var! Han låg faktiskt på lite på bettet och tog i för kung och fosterland:).

Sedan var det lite svårt att skritta igen, men när vi kom in på vår grusväg slappnade han av igen och skrittade lugnt hem. Dock ville han trava i de sista uppförsbackarna, men där fick jag hejda honom.

Han är så otroligt kul att rida! Han är inte rädd för någonting! Visst kan han titta på saker, men jag märker att han lyssnar mycket med på mina hjälper nu när jag ber honom att fortsätta framåt istället. Hade jag inte filmat där i skogen hade jag hunnit parera honom och han hade aldrig vänt.

Det blev en härlig uteritt, precis så som det ska vara! Det är därför jag har häst. För att komma ut, galoppera i snö och bli på gott humör!

Imorgon får han vila, då ska jag till Billdals ridklubb för att se en clinic med Pether Markne. Ska bli riktigt spännande!

Bästa hästen!