Första ridlektionen på årets kallaste dag!

Nu är vintern här på riktigt, känns det som! Igår snöade de hela dagen. Lite sådär fjunigt snöfall, men det fyllde ändå på så att vinterkänslan ökade. Mycket bra, tycker jag!

Igår gick i princip hela dagen åt till att lägga ner en gris. 115 kg vägde den, ett riktigt monster. Det var en utegående gris så det var verkligen 115 kg muskler. Vi tog dock inte hela grisen själv, Svärmor  och hennes sambo hjälpte oss och tog en halva.

Det gick rätt bra ändå, den var ju färdigstyckad, så det var rätt smidigt. När vi kom hem var vi tvungna att köra in lite ved, det går ju åt en del nu när det är kallt ute. Så där gick en bra stund åt till det också, även om vi var effektiva och jag lastade skottkärrorna (vi hade två) och Älsklingen körde in dem.

Efter det var det bara till att ta in hästarna och göra sig i ordning för kvällens kalas som vi skulle på. Det hade ju varit bra att fått motionerat Bosse lite inför dagens lektion, men det hanns inte med.

Idag var det alltså dags för min och Bosses första träning på minst fem år. När jag kom ner och skulle gå ut och släppa ut hästarna tittade jag på termometern...

Lite kallt!

Jahapp, det var ju roligt att man lyckades synka träning med årets hittills kallaste dag! Men det är väl bara till att klä på sig! När jag fixat hästarna så åkte Älsklingen och jag och hämtade en ensilagebal. Han var snäll nog att köra med sin bil idag, det hade nog varit lite svårt med Volvon i denna halka.

När vi kom hem åt jag en god frukost och tog en kopp te innan jag gick ut i kylan igen för att göra i ordning Bosse.

Underbart vacker soluppgång!

Jag älskar verkligen sådana här dagar. Det är så kallt att snoret fryser i näsan och man är tvungen att röra på sig för att inte frysa. Jag tog in hästarna och Bosse hade "skägget" fullt med is.

Isig mule!

Idag hade jag fleecelångkallingar, vanliga ridbyxor utan skoning och utanpå det hade jag mina termoridbyxor. På fötterna fick jag ha mina vanliga skor och shortchaps eftersom mina ridstövlar fortfarande inte har kommit från Horse me up:(.

Vi traskade iväg till ridhuset. Det är ju så smidigt att jag inte bara har ett ridhus på skrittavstånd, utan även en tränare (Charlotte) på samma ställe. Så himla gött att slippa ge sig ut och köra med hästen!

Det var lite spännande på vägen dit, men det gick bra. När vi kom dit var där en annan häst som tränade, så det var ju lite spännande. Jag värmde upp lite i skritt och trav medan de red klart och sedan snackade jag och Charlotte lite om hur jag har ridit Bosse tidigare och vad jag hade för förväntningar och vill jobba med.

Vi började med att kolla så att han var rak och att övergångarna funkade. Jag fick trava, sakta av till skritt och trava igen, lite innanför spåret för att han inte skulle kunna ta stöd mot väggarna.

Det visade sig att han i vänstervarvet gärna svängde ut bakdelen åt vänster, både på rakt spår och vid övergångarna. Jag tyckte dock att det kändes som om han svängde åt höger, så jag gjorde själv så att han svängde ut åt vänster, dvs han gjorde precis som jag sa till honom. Det svåra är ju att veta vad man säger till hästen. Inte alltid så lätt.

Men så fick jag ge honom rätt hjälper (vilket kändes ologiskt, så jag fick verkligen tänka och koncentrera mig) och då kände jag plötsligt att jag fick kontakt med båda sittbenen och satt rakt och då blev också Bosse rak. Det är så nyttigt att ha någon som ser alla de där felen man gör, som man har gjort under en längre tid och som man nu måste börja jobba med.

Till sist trillade polletten ner för mig och då blev han riktigt fin! Vi fortsatte att jobba på en 20-metersvolt i trav och jobbade med att ställa inåt, ställa rak och ställa utåt. Det var rätt svårt att ställa utåt och ändå hålla riktningen, men det gick bättre och bättre.

Så det jobbade vi med ett bra tag. Bosse fick jobba ordentligt! Så när vi skulle galoppera var det rätt svårt att få honom i galopp. Men till sist vräkte han iväg i höger galopp. Jäklar vad han är storgalopperad! Charlotte beskrev att han tar i så mycket med bakbenen att han bli otroligt yvig i galoppen och det är verkligen inte lätt att sitta med i de stora rörelserna!

Dock gick det bättre i vänstervarvet, där lyckades han samla ihop sig lite mer och blev faktiskt riktigt ridbar, även om han såklart behöver stärka sig mycket innan han orkar jobba riktigt bra i galoppen.

Charlotte sa att hon tror att han kommer att bli riktigt fin i galoppen när han får stärkt upp sig och orkar korta ner sig lite mer. När han kortade sig i vänstervarvet så blev galoppen mycket mer ridbar och jag hittade mycket bättre styrsel.

Det var riktigt kul att träna igen! Som sagt otroligt nyttigt att få ett par ögon på sig som ser allt man gör. Jag tyckte att det funkade väldigt bra med Charlotte som tränare, för hon lät mig ta tid på mig att hitta rätt känsla (i t.ex. rakriktningen) innan vi gick vidare. Och jag fick många bra tips på hur jag ska jobba vidare också. Så det här känns riktigt bra! Vi var nog lika trötta båda två, Bosse och jag.

Han var i alla fall helt genomsvettig och full med is i pälsen:). Den försvann dock medan vi traskade hem och kom in i solen, så när vi var hemma hade han i princip torkat upp. 

Nu dröjer det två veckor tills vi ska träna igen, eftersom jag ska till Billdal och kolla på Peter Markne. Men nu har vi två veckor på oss att fortsätta jobba ihop oss och utvecklas!

Jag är väldigt nöjd, såväl med min häst, med mig själv och min tränare. Det här kommer att bli bra!