Hästkväll en tisdag

Nu har temperaturen sjunkit och det blåser som sjutton ute. I morse var det riktigt svårt att ta sig ut till kontoret i motvinden. Jag trampade och trampade utan att komma framåt.

Men när jag kom hem till inlandet blåste det faktiskt lite mindre. Så skönt! Ikväll var det dags för hästarna att få motion. Pelle var först ut. Han fick en tur runt Obbhult. Vi såg en räv på en åker som jag skulle ta kort på, men då fick Pelle syn på en släpkärra som inte hade stått i hagen tidigare. Huvudet blev högt och flaxade fram och tillbaka. Men istället för att vända gick han framåt och halvtravade förbi. Så modig! :)

I övrigt gick det bra. Vi travade lite, men fokuserade mest på att skritta ordentligt. Jag läste faktiskt en artikel om hur viktigt och bra det är med skritt för hästarna. Det påstås att skritt bygger en bättre och starkare häst än de andra gångarterna. Mycket intressant. Det fick mig att bli lite peppad över allt skrittande som jag tidigare har tyckt är rätt tråkigt. Men om jag ser en mening med det blir det så mycket lättare!

Drygt 50 minuter var vi ute och Pelle var så snäll och cool idag. Så kul!

Pelle på tur

Sedan var det dags för Bosse och skrittpromenad. Det gick bra ända tills vi kom till banvallen där det var en massa hästar på olika ställen som sprang runt. Då skulle han också springa runt och takta och gå i passage. Tyckte dock att han såg ohalt ut när han gjorde det (HURRA!). Dessutom kom det två personer och gick också som han blev upprörd över.

Han lugnade ner sig när vi tagit oss förbi alla hästar och han gick normalt igen. Efter 12 minuter vände vi och gick hem igen. Lugnare förbi hästarna som sprang men när vi kom ut på vår grusväg började han plötsligt göra utfall mot mig, skulle hugga efter mig och reste sig på bakbenen. Tjugo minuter höll tålamodet... Så jäkla drygt!

Jag håller nu alla tummar och tår för att han är fräsch när vi besöker Slöinge djursjukhus nästa vecka och att jag därmed får skritta uppsuttet på honom. Det är så jobbigt när han blir sådär. Det är inte så lätt att hantera en 170+cmhäst som går på på det viset!

Den otålige hästen!

Eftersom temperaturen nu har sjunkit och blinningarna därmed har försvunnit valde jag att låta hästarna gå ut i hagen utan täcken. Så skönt att de får vara nakna!

De sprang också en runda och jag studerade Bosse noga för att försöka se hur hältsituationen såg ut. Svårt att se, kanske finns där en svag hälta kvar, men det är SÅ mycket bättre än för fem veckor sedan då han såg riktigt plågad ut! Så skönt att vilan och rehaben gör nytta! Jag börjar faktiskt känna lite hopp om att vi snart är igång igen. När veterinären sa att vi skulle komma på återbesök efter fem veckor kändes det som en hel evighet. Nu har det snart gått fem veckor och det har ju gått supersnabbt!