Återbesök på djursjukhuset

Idag var det dags för återbesök på djursjukhuset för att kolla status på Bosses skada.

Jag fick lite bråttom på morgonen när vi skulle iväg då jag hade alldeles för lite tid på mig. Så borstningen gick snabbt och som tur var gick Bosse på släpet rätt så omgående. Vi kom i alla fall fram i precis rätt tid.

Vi började som vanligt i ridhuset med att springa fram och tillbaka, böja, springa igen och sedan longera. Endast en lätt hälta kunde veterinären se. Jag kunde inte se någon hälta när jag longerade honom, men ibland kan det ju vara svårt att se. Speciellt när det har varit så tydligt tidigare.

Bosse var verkligen på sitt sämsta humör idag. Han högg efter mig när vi sprang och longeringen gick sådär... denna häst!

Vi gick upp till behandlingsrummet där han blev rakad på benet som förberedelse för ultraljud. Han fortsatte att krångla och greja med huvudet mot mig men stod iaf still med bakbenen när de klippte.

Den otåliga hästen...

Han fick gå in i röntgenrummet för att göra ultraljudet och då var han faktiskt rätt jobbig. Kunde inte stå still, vevade med bakbenet åt veterinären och skulle putta, hugga och krångla med mig som stod och höll honom. Så dryg!

Det som syntes på ultraljudet var att skadan har läkt fint, det såg bättre ut än senast då ”ringfästet”(?) såg lite skrovligt ut. Runt gaffelbandsfästet syntes lite skrovligheter men det var också tydligt att det läker. Så skönt!

Veterinären valde också att ge honom shockwavebehandling, men det fick jag vänta på ett bra tag då den maskinen stod i Halmstad på travbanekliniken... Ja, det är bra att planera... Så någon stackare fick köra dit och hämta den. Tur att det var rätt lugnt där idag...

Till sist fick vi komma upp i behandlingsrummet igen för att testa på shockwave-behandlingen. Inför det fick han lite lugnande och det var bra, för då blev han lite lättare att ha att göra med. Behandlingen gick bra och han stod mer still än vid ultraljudet.

Shockwave-utrustningen

Trött och snäll Bosse

Sedan var vi klara, jag fick besked om att vi ska tillbaka två gånger till med en veckas mellanrum för mer shockwave-behandling. Och så fick jag äntligen besked om att jag kan sitta upp och rida honom i skritten och slipper promenera med honom. HURRA!

Därefter var det dags för lastning. Och då kom Bosse på, för första gången i sitt 13-åriga liv att det går att krångla när man ska lastas. Han har alltid bara gått rätt in och alltid varit så lättlastad. Idag var det slut på det. I 45 minuter höll vi på fram och tillbaka, in och ut ur släpet. Han gick upp på luckan, men ville inte gå hela vägen in. Till sist fick jag hjälp av en man som stod bakom och vevade med en sopkvast och då gick han efter ytterligare tio minuter in. ÅH, vad tålamodsprövande han var idag!!!

Såhär stod han och höll på i ca en timme...

Såhär nöjd såg han ut när han till sist kom in i släpet

Resan hem gick i alla fall bra även om det var fruktansvärt mycket trafik på E6:an. Bosse stod still och lugn hela vägen.

När vi kom hem fixade jag rent vatten i baljorna och släppte ut dem i sommarhagen. Han får nu gå i en inte alltför stor hage med jämnt underlag, så den gamla instängslingen får stå kvar ett tag till.

Även om Bosse var helt vedervärdig idag så var det i alla fall skönt att veta att skadan läker som den ska och vi kan fortsätta våran försiktiga igångsättning med uppsutten skritt. Ska bli så kul! Jag kan skritta hur mycket som helst bara jag slipper gå bredvid:).