Pelle var oväntat fin idag. han hade jättefin energi i skritten och när jag tog tyglarna fortsatte han att skritta på och krullade inte ihop sig. Jättefin, verkligen!
Vi travade lite och direkt travade han i fin takt. Jag upptäckte att jag måste rida honom i rätt takt. Det är inte något som kommer av sig själv. Jag måste balansera upp honom och hitta den rätta takten hos honom, då travar han riktigt fint. Han fick göra lite skänkelvikningar, vilket var bra, för det kan han inte göra i otakt, så ur skänkelvikningen kunde jag hålla kvar rätt takt.
Jag red också en hel del övergångar. Det gjorde han också fint. Jag tyckte att han var mjukare i sidorna idag och hade lättare för att böja sig på volterna. När vi sedan fattade galopp så galopperade han jättefint och mjukt till en början, sedan blev det stolpigt. Men samma sak där, jag måste rida honom i rätt takt för att det ska gå bra. Så det blev ändå en hel del fina och taktmässiga galoppsprång.
Det är så kul att han faktiskt utvecklas i markarbetet. Så fin som han var idag har han inte varit sedan jag satte igång honom och det ger ändå ett hopp om att det faktiskt, med mer uppbyggande träning, ska gå att rida honom ordentligt i paddocken också. Det känns jättebra! Tänk att den "gamle" Pellen kan leva upp så igen!
När vi var nästan klara började det att regna och då tyckte han att vi skulle gå in i stallet när jag skulle skritta av honom ute. Jag fick övertala honom om att han visst skulle gå framåt längs grusvägen trots att det regnade. Han tyckte nog att vi var klara för dagen och gick väldigt tveksamt framåt.
När vi sedan vände nere i svängen kunde han plötsligt skritta på ordentligt och genom kroppen... Ja, han har sina påhitt, den mannen!
Efter Pelle gjorde jag i ordning Bosse för lite tömkörning. Jag ville kolla om det var bättre för hans humör att bli tömkörd samt spana på hur han rör sig nu och om hältan är kvar.
När vi kom ut regnade det rätt ordentligt men jag tog på mig regnjackan så det gick rätt ok ändå och Bosse brydde sig inte om regnet särskilt mycket. Jag fick övertala honom om att han skulle gå framåt när vi började, men när han väl kom igång jobbade han på bra. Vi körde lite volter, serpentiner, halter och igångsättningar. Det såg väldigt bra ut.
Jag lät honom gå in på en stor volt och det tyckte han var dumt så ha började krångla, men sedan gick det bättre. Jag försökte få honom att trava men det ville han inte. Han blev så sur när jag manade på honom med tömmarna att han sparkade bakut. Men till sist travade han ändå och till min stora glädje såg det helt rent ut. HURRA!
Han travade bara några steg tillräckligt för att jag skulle se att han var ren, sedan nöjde jag mig och vi fortsatte skrittjobbet. En halvtimme höll vi på och det blev ett rätt så bra pass. Bättre än promenad med utfall i alla fall!
Nu vill jag bara se rena röntgenplåtar också så att jag vet att skadan är läkt på riktigt, det hade varit så skönt att få se det!
 |
| Tömkörning |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar