Jag kände mig lite rastlös framåt kvällen idag så jag tog med mig Selma ut. Kände mig lite seg i kroppen, men tänkte att jag kunde gå om jag inte orkade springa. Jag började med att gå ca 1,5 km för att få upp värmen. Det blåste ganska friskt så det var inte lätt att bli varm!
Jag började springa och det kändes bra. Uppförsbackarna märktes inte av och när jag sprang ner för Hagakullen lät jag benen jobba på och fick upp farten lite bättre. Dock började Selma sacka efter när jag sprang på i lite bättre fart efter backen. Då hade jag sådan tur att Älsklingen körde förbi, så jag packade in Selma och sprang vidare utan hund och utan bälte. SKÖNT!
Jag beslutade mig för att springa upp för Mute backe som har en stigning på 32 höjdmeter på 350 m. Den är rätt så brant och rätt så lång, jag visste att det skulle bli svårt, men jag gav det ett försök. Mitt i backen höll jag på att ge upp, men så insåg jag att jag bara hade hälften kvar så då sprang jag bara på. Jag klarade det!
Det gick inte fort men jag sprang hela vägen upp! Så jäkla nöjd med mig själv! Den där jäkla backen har alltid varit en utmaning. När man cyklade från bussen tog det några gångers träning innan man orkade cykla hela vägen. Men nu är den besegrad!
När jag hade kommit upp fick jag belöningen, det började gå utför istället och kroppen kändes superlätt, jag bara sprang hur lätt som helst! En skön runda med ett bra avslut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar