Väl framme i Helsingborg var det lite knixigt innan jag hittade parkeringsplats, men det löste sig till sist. Jag gick in och hämtade nummerlappen samt klarade av toabesök innan jag började värma upp. Kroppen kändes bra idag. Det var mycket spring i benen efter en veckas vila. Och det mest fantastiska av allt. INGET ONT NÅGONSTANS! Bara till att springa på alltså...
Jag hade en strategi inför loppet, nämligen att jag skulle springa det som ett intervallpass. 1000 meter i 5:20-tempo, 500 m vila i 6:00-tempo. Det gick inte riktigt som jag hade tänkt mig. Jag öppnade alldeles för hårt och sprang första 1000 på 5:18, första vilan i 5:43-tempo och andra tusingen på 5:08. Sen var det kört.
Jag försökte istället hålla ett jämnt tempo efter det och det gick rätt hyfsat. Första varvet på banan kändes bra och det gick på 27:45. Sedan slog motvinden till ordentligt på andra varvet och precis som när jag sprang Prinsens minne i höstas så var jag helt slut efter 7 km. Jag var riktigt nära att ge upp och börja gå, men jag krigade på och kom till sist äntligen i mål! 57:15 stannade jag min Garmin-klocka på. Officiellt resultat har inte kommit än.
Jag är jättenöjd med min insats, trots att min plan inte höll. Det blir till att träna 1000m-intervaller i fortsättningen. Jag har ändå slagit min miltid med över en minut sedan i höstas och det känns riktigt bra. Något som också känns bra är att hela kroppen känns så himla bra. Jag hade inte ont någonstans i kroppen, varken under eller efter loppet. Så himla gött!
Inte ens vaderna känns sådär stela som de har varit ett tag nu. Så att vila en vecka var nog helt rätt nu.
Banan var perfekt, bar asfalt så gott som hela vägen och det var verkligen perfekt underlag. Det var ju inte riktigt lika mycket snö i Helsingborg som här hemma, som tur var!
Fortsättningsvis blir det träning mot Göteborgsvarvet som faktiskt inträffar om 61 dagar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar