Laxaloppet

Då har årets första 5-kmlopp avverkats. Solen som jag skrev om i morse försvann mycket riktigt lagom tills jag styrde kosan mot Halmstad och en bit in i loppet började det faktiskt regna lite smått.

Uppvärmningen kändes väldigt bra, jag sprang lugnt och fick inte direkt upp någon puls, men jag lyckades iaf hålla mig varm. Det var ca 12 grader och jag valde faktiskt att springa i jacka. Jag höll mig ganska långt fram i starten och tänkte att jag säkert skulle bli omsprungen av den största delen av startfältet, men så blev det inte. Jag höll jämna steg med en kille som sprang i lagom tempo och första km gick på 5:20, vilket kändes mycket bra.

Banan var väldigt platt men när vi kom till första backen av två hängde jag av min "löparvän" från starten. Vidare gick banan in i ett skogsparti och jag avverkade andra km på 5:59, lite långsammare alltså. Vid 2,5 km började jag få lite håll, men beslutade mig för att ignorera det och jag kommer faktiskt inte ihåg om det höll i sig eller försvann.

Tredje km gick på 5:36 och det kändes fortfarande bra. Jag tog rygg på en dam i rosa linne som jag tyckte höll jämnt och bra tempo. Ett tag var jag förbi henne, hon gick om igen och sen kom nästa backe och där försvann hon:).

4:e km sprang jag på 5:25 och det blev min snabbaste km. På sista km försökte jag öka och ta ut det sista ur kroppen, men det gick sådär och jag landade på 5:28. När jag hade 1 km kvar blev jag omsprungen av mannen som ledde 10-kmloppet. Helt sjukt, han sprang lika snabbt som jag gör på 100 m. Fattar inte hur man kan springa så snabbt så länge! Sista biten in i mål blev jag även omsprungen av min "löparvän" från starten som spurtade förbi mig, synd att jag inte var beredd, då hade han fått lite motstånd...

Loppet kändes överlag bra, jag har ännu inte sett resultatet, men jag landade nog någonstans runt 28 minuter eller strax under. Jag märkte att jag var i betydligt bättre form än jag trodde jämfört med resten av startfältet och jag upptäckte att jag tydligen är rätt stark i uppförsbackarna. Inte så konstigt kanske, med tanke på att jag inte kan lämna hemmet utan att råka ut för några uppförsbackar.

Det var väldigt kul att springa och härligt att bli framhejad av folk längs med banan. Kul att träffa en massa löpare och jämföra sig med dem samt sikta på bättre tid nästa gång:) Nästa gång blir förresten om ca en vecka, 7:e maj återigen i Halmstad fast då blir det Vårruset.