Sidor

fredag 27 november 2020

Uteritt i kylan

Idag är det vinter, minusgrader och solsken! Hästarna har njutit ute i hagen och Kalle var inte jätteintresserad av att komma in när jag hämtade honom för att rida en runda.

Han är lite piggare nu och står inte och sover på stallgången längre. Det är rätt positivt ändå tycker jag. Nu har han ju inte rört sig sedan i måndags, så kanske inte så konstigt att han var lite mer på tårna idag.

Det fick bli en uteritt med lite inslag av dressyr. Jag jobbar ju mycket grunder med honom nu. Kontakt till bettet framför allt. Han blir bättre och bättre på det i skritten nu, men ibland blir han lite spänd och går och kikar åt olika håll, men jag kan ändå jobba honom rätt bra stundtals.

Jag gör halter, fokus på att han ska stå still lugnt och fint. Går sådär ute, men det blir bättre och bättre. Jag gör också lite skänkelvikningar, i början gick de sådär, men i slutet av passet när han slappnade av lite mer gjorde han dem väldigt fint! Jag red lite öppnor också, när jag böjer åt höger går det fint, men det är svårare åt vänster.

I traven var han spänd och stack upp huvudet en hel del. Vi tog banvallen idag och där fanns en del vattenpölar. Till min stora förvåning gick han rakt i en vattenpöl utan att blinka. Som om han aldrig reagerat för dem tidigare. Det är lite som det här med att spola hovarna. Första gångerna jag gjorde det så var det en jättegrej och sedan en dag var det helt plötsligt ingenting. Så han är lite rolig med vissa saker.

Vi travade upp mot Linneskogen och där var han lite spänd till en början, men sedan lugnade han ner sig och så blev han lite spänd igen. Men även om han var spänd så gick han hela tiden framåt och var så duktig!

Det enda som blev en grej idag var en cyklist som vi mötte i dalen mellan Linnarp och Mute. Jag såg henne komma, så jag stannade innan Örabäcken. Idioten till cyklist kom ner för backen i full fart och jag var tvungen att säga till henne att hon skulle sakta ner. Hon saktade ner lite grann och precis när hon passerade oss blev Kalle rädd och kastade sig åt sidan. Som tur var för cyklisten inte åt hennes håll. Hur svårt kan det vara att förstå att en häst kan bli rädd? Och vill man ha en 500-kilos-häst över sig när man sitter på en cykel?? Så irriterande!

Men humöret ändrades snabbt som tur var i det härliga vädret. Det var verkligen så fint och mysigt att komma ut idag! Och Kalle skötte sig fint trots att han var lite spänd.

Vintervyer


Utsikt!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar