När allting plötsligt stämmer!

 Idag var det äntligen dags för hoppträning med Bosse igen hos Charlotte! 18 oktober gjorde vi det senast, så det var ett tag sedan!

Bosse har ju känts fin efter några veckors vila, både ute och i ridhuset och jag var så taggad på att hoppa honom idag. Så taggad att jag kom ut i stallet alldeles för tidigt och upptäckte när jag gjorde i ordning honom att klockan bara var sex. Det tar ju inte tre kvart att göra i ordning honom. Så jag borstade honom, ställde in honom i boxen igen, gick in och fick iväg några mail innan jag gick ut igen och sadlade och tränsade honom och vi kunde ge oss iväg.

Vägen till ridhuset gick bra och han var superlugn. Det stod ett rådjur och tittade på oss på en åker, bara några få meter ifrån oss. Det stod faktiskt kvar när vi passerade. Så häftigt att komma så nära!

Vi värmde upp i samtliga gångarter och han var verkligen på hugget direkt! Han tog inte första galoppskänkeln åt vänster och fattade fel galopp nästa gång jag bad honom, men jag lät honom gå i förvänd bara för att han ändå hade börjat galoppera. Jag kunde sakta av och fatta ny, rätt galopp. Han kändes superfin! Lyssnade både framåt och bakåt!

Vi började med lite travbommar och skänkelvikningar som han gjorde väldigt bra. Sedan lade vi till ett hinder med travbom efter och han fattade galopp precis där han skulle och han landade balanserat och fint och kunde galoppera på efter hindret.

Sedan kom jag i galopp på ett kryss på diagonalen, saktade av till trav, tog travbommarna och travhindret sedan vidare till kryss på andra diagonalen. Även detta gick super! Han kom lite stort på första hindret och då valde han faktiskt att gå av lite längre ifrån, annars brukar han ju gärna lägga till ett språng till.

Jag fick igenom förhållningarna mot hindren, kom riktigt bra på dem de flesta gånger och lyckades hålla upp huvudet på honom så att han kunde galoppera och hoppa balanserat. Jag börjar också lära mig att titta på hindren mycket tidigare, tex om jag ska hoppa ett hinder på diagonalen så börjar jag titta redan på långsidan innan kortsidan, genom hela kortsidan och sedan mot hindret. Det blir så mycket lättare att få till sprången då!

Vi kunde få ett bra flyt genom den lilla banan och det kändes verkligen super! Några gånger landade han i rätt galopp och vi kunde fortsätta mot nästa hinder direkt, men annars bröt jag snabbt av och bytte galopp, vilket funkade bra och vi lyckades även göra ett galoppombyte! Så himla duktig kille!

Idag var han verkligen med mig och det blev ju så mycket lättare at rida då. Jag behövde inte kämpa varje steg för att få fram honom och hela ridningen blev liksom positiv och så himla kul! Jag har gjort en rejäl mental resa och känner egentligen bara glädje och fokus mot hindren nu. Jag tänker inte så mycket på höjder eller själva hindren utan fokuseras mycket på att hålla hans huvud uppe och mig själv uppe framför och efter hindren.

Det blev ett riktigt superpass! Det känns som om vi har tagit ett riktigt stort kliv framåt nu och jag kände bara att allting stämde. Så härlig känsla! Sakta närmar sig målet om att kunna komma ut på lite öppna banor eller pay and jumps!

Det är ju också rätt skönt att äntligen få lite lön för mödan. I tre hela år har jag kämpat med honom. Först att få igång honom, att få honom att galoppera, att få honom att jobba i en bra form, lyssna på mig, hoppa hinder. Och nu är vi där. Nu hoppar vi hinder och vi gör det tillsammans och känner samma glädje. Det är så häftigt!

Min fina Bosse (arkivbild)