Nära-älg-upplevelse med Kalle!

Jag glömde skriva att jag fick feeling igår av det fina vädret och filmade lite så jag ska klippa ihop en lite vlogg. Jag har inte gjort det så mycket sedan jag lämnat paddocken och flyttat in i ridhuset. Jag orkar ju inte släpa med mig min robotkamera till ridhuset och dessutom är det andra som också rider där som kanske inte vill vara med på film. Så därför har jag inte gjort några videos den senaste tiden. Men jag tror att det kan bli en bra vlogg, lite snack om hur det går med hästarna och lite Gopro-videos från promenad och uteritter. Vi får se när jag hinner redigera den bara, det är ju fokus på körkortsplugg nu...

I alla fall så var häst nummer två Kalle igår. Han skulle gått en längre runda i fredags, men när jag kom hem från körlektionen hade jag ovanligt nog lite huvudvärk och kände mig lite småhängig, så jag beslutade mig för att ta det lugnt istället och låta honom gå ett lättare pass igår och så blir det en ordentlig skogsrunda idag istället.

Kalle gör ju inget drama av någonting, så han var hur lugn som helst när jag gjorde i ordning honom trots att kompisarna var i hagen. 

Eftersom det var bara fem grader igår hade jag lagt på Kalle och Bosse lite tjockare täcken. Men det gick inte bra. Kalle var i princip svettig under sitt täcke! Han är faktiskt en ganska varm häst. Jag har inte haft några täcken på dem i stallet och de har bara sina ofodrade regntäcken, men det verkar faktiskt räcka.

Jag red Kalle upp i vår skog, jägarna var inte där just då utan på andra håll. Så bra att ha direktkontakt med min jägare så att jag vet var de är!

Vi tog det lite lugnare, travade lite grann och galopperade upp i Skattagårdsskogen. Sedan traskade vi ner i grushålan och där fick han klättra lite och gå lite volter runt träd och buskar. När vi red ner i hålan igen fick vi plötsligt syn på en älg! Den var bara några meter ifrån oss! Kalle tog det hela med ro, tittade lite på den och blev sedan otålig när jag försökte fånga den på bild. Tyvärr såg jag att jag hade motljus i Gopron och därför syns inte älgen så bra som jag hade önskat, men man ser att den är där i alla fall. Men så bra att veta att Kalle också är älgsäker!

Vi red bort från älgen och rundade hålan och sedan tillbaka där älgen stod. Den stod kvar och tittade på oss och vi traskade lugnt förbi och sedan vidare upp och ut vid Attas och vidare hem via Kullagården. Det blev en lugn och fin runda och Kalle fick guldstjärna som vanligt!

Vacker novemberlördag!